Uppland
Uppland är centrum för sveamålen. I landskapet skiljer sig dialekterna rätt mycket från varandra, även om de också har många gemensamma drag.

Uppland kan delas in i tre dialektområden: Tiundaland (i norr), Attundaland (i sydöst) och Fjädrundaland (i sydväst). Uppland är övergångsområde för två olikartade traditioner och bruk, det vill säga sörländska och norrländska traditioner.
Tiundaland följer norrländsk tradition
I Tiundaland i norra Uppland följer man ofta norrländsk tradition (se norrländska mål). I Tiundaland har man till exempel en övergång av långa konsonanter, -kk- till -ttj-, och -gg- till -ddj- framför främre vokal, enligt regeln för så kallad norrländsk förmjukning, vilket gör att man säger [styttje] för ’stycke’, [bättjen] för ’bäcken’, och [ryddjen] för ’ryggen’. I likhet med en del norrländska dialekter blir r framför p, t och k tonlöst eller övergår till ett slags sj-ljud (som i fors), vilket gör att ett ord som till exempel stark uttalas [stährk] eller [stärsk]. I nordöstra Tiundaland används akut accent (eller accent 1), i ord som normalt har grav accent (eller accent 2), till exempel gubben, som i nordöstra Tiundaland uttalas [gu´bben], till skillnad från standardsvenska [gu`bben].
Ålderdomliga drag i Attundaland
Talspråket i Attundaland utmärks av många ålderdomliga drag, bland annat uttalas k och g hårt, där standardsvenska istället har -j-uttal, i ord som till exempel höjd (eg. högd, av substantivet hög), varg och älg. Här säger man alltså [högd], [varg] och [äLg], till skillnad från standardsvenska [höjd], [varj] och [älj]. I Attundaland har grav accent (eller accent 2) trängt ut den akuta accenten (eller accent 1), vilket gör att ett ord som till exempel hästen uttalas med grav accent [hä`sten], till skillnad från standardsvenska som här har akut accent [hä´sten]. Stegen (bestämd form av stege) och stegen (bestämd form av steg) uttalas båda här [ste`gen]. Jämför standardsvenska som har [ste`gen] (till stege) respektive [ste´gen] (till steg). Även flerstaviga ord får grav accent, till exempel betala [beta`la].
Nära standardsvenska i Fjädrundaland
I Fjädrundaland i sydvästra Uppland har också grav accent kommit att ersätta akut accent. I övrigt är talspråket i Fjädrundaland ganska likt standardsvenska, vilket har sin grund i att standardsvenska har hämtat en del av sitt innehåll från dialekten i denna del av Uppland. Inte minst gäller det uttalet av vokaler. En annan likhet med standardsvenska är att i västra Uppland, norra och östra Södermanland, östra Västmanland och södra Gästrikland har fornspråkligt -n bevarats i ändelser i ord i bestämd form som solen, natten och husen, till skillnad från götamålen och mellansvenska mål som istället säger [sola], [natta] och [husa].
Exempel 1: Gräsö socken
Intervju med man född år 1904. Inspelat år 1971.
Exempel 2: Norrby socken
Intervju med kvinna född år 1886. Inspelat år 1959.
Exempel 3: Täby socken
Intervju med kvinna född år 1879. Inspelat år 1962.
Exempel 4: Väddö socken
Intervju med kvinna född år 1881. Inspelat år 1972.
Uppländska på Dialektkartan
På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Uppland och från resten av Sverige.