Flyttar över Östersjön

Från vikingarnas drakhövdade skepp till vår tids Finlandsfärjor. Östersjön har alltid varit tätt trafikerad av handel och människor i rörelse.

Två män i träbåt med segel.

Estlandssvenskarnas förfäder flyttade över Östersjön och slog sig ner i nordvästra Estland. Bilden föreställer en "seglats från Rågö till Korkis" år 1908. Foto: Gideon Danell/Isof (Isof, ULMA 29086).

Vikingatåg i österled

Vikingatiden (vanligen räknad cirka 800–1050) förknippas ofta med de vidsträckta vikingatåg som utgick från Skandinavien. Syftena för vikingatågen varierade. Det kunde handla om krigs- och plundringståg, handelsfärder eller resor för att hitta eller erövra ny mark att bosätta sig på.

Från nuvarande Sverige gick många skepp österut över Östersjön, via Baltikum till exempelvis Kiev, Novgorod och det Bysantiska riket med huvudstaden Konstantinopel (Miklagård). Under 900–1100-talen ingick nordbor i den bysantiske kejsarens väringagarde. Väringarna var legosoldater som både deltog i krig och fungerade som kejsarens livvakter (fyra av dessa väringar kan du läsa mer om i Namnbloggens inlägg Vikingaklottrarna Haursi, Åsmund, Eskil och Torlev). Ett annat språkligt spår från nordbornas färder i österled finns i namnet Ryssland, det kan du läsa mer om på sidan Svenska lånord i världen.

Skogsfinnar och Finnmarker

Under 1500- och 1600-talen flyttade ett stort antal bönder från västra Finland till Sverige för att kolonisera outnyttjade markområden i de mellansvenska skogsbygderna. De finska nybyggarna kallades för skogsfinnar, och livnärde sig huvudsakligen på svedjebruk. Områden med många finska nybyggare kallades för finnmarker (även finnbygder eller finnskogar).

Svenskarna i Estland och Ukraina

Någon gång under tidig medeltid började människor från nuvarande Sverige och Finland utvandra till nordvästra delen av Estland där de bosatte sig på öar vid kusten. På estlandssvenska kallas dessa svenskbygder för Aiboland. År 1781 tvångsförflyttades en stor del av estlandssvenskarna på Dagö till södra Ukraina och grundade där Gammalsvenskbyn. Både i Aiboland och i Gammalsvenskby var banden till Sverige starka, och det svenska språket förblev levande långt in på 1900-talet. Fortfarande i dag finns svenskättlingar i områdena som talar svenska.

I samband med andra världskriget flydde majoriteten av estlandssvenskarna till Sverige.

Finska evakueringar under andra världskriget

Under andra världskriget evakuerades omkring 70 000 barn från Finland till Sverige. De här barnen brukar kallas för finska krigsbarn eller Finlandsbarnen. Evakueringarna genomfördes under vinterkriget 1939–40 och fortsättningskriget 1941–44.

När Finland hösten 1944 slöt fred med Sovjetunionen bröt det ut hårda strider i norra Finland i samband med att de tyska trupperna skulle fördrivas från landet. Det ledde till att tiotusentals nordfinska invånare evakuerades till de norra delarna av Sverige. Många av de evakuerade hade med sig sina kreatur som transporterades till fots över gränsen.

Efterkrigstidens arbetskraftsinvandring

Efter kriget gick Sverige in i en högkonjunktur och hade stort behov av arbetskraft. Under 1950- och 1960-talen var arbetskraftsinvandringen hög. Invånare i Norden hade rätt att bosätta sig och arbeta var som helst i Norden utan några särskilda tillstånd, vilket underlättade invandringen från de övriga nordiska länderna. De allra flesta invandrarna kom från Finland och år 1970 fanns cirka 191 000 finländare i Sverige.

Finska, meänkieli och svenska

Språken i Finland och Sverige visar hur människor hela tiden rört sig mellan de båda länderna.

Svenska är vid sidan av finska ett officiellt språk i Finland, och drygt 5 procent av Finlands befolkning har svenska som modersmål. Finska är i dag – jämte arabiskan – det största minoritetsspråket i Sverige och har sedan år 2000 status som nationellt minoritetsspråk.

Ett annat av Sveriges nationella minoritetsspråk är meänkieli (tidigare benämnd tornedalsfinska) som är nära släkt med finska. Språket har sitt ursprung i nordöstra Sverige och i nordvästra Finland, framför allt i Tornedalen.

Finskt, meänkieliskt och skogsfinskt material i Isofs samlingar

I Isofs samlingar finns olika typer av finskt och meänkieliskt (tidigare ofta benämnt tornedalsfinskt) material bevarat, mestadels i form av inspelningar, som ger en inblick i finsk och meänkielisk kultur i Sverige. Läs mer på sidan Finskt och meänkieliskt material.

I samlingarna i Uppsala och Umeå finns dokumentation av skogsfinskt språk och skogsfinsk folkkultur. Materialet består bland annat av uppteckningar, inspelningar, brev, fotografier och ortnamnsamlingar som tillsammans ger en bild av skogsfinsk kultur i Sverige. Läs mer på sidan Skogsfinskt material.