Om det svenska teckenspråket

Det svenska teckenspråket är ett visuellt språk som innebär att det uppfattas med synen. Det gör att man kan uppfatta flera språkliga signaler samtidigt, vilket tecknade språk utnyttjar.

händer som tecknar

Språkets struktur

Det svenska teckenspråket är ett visuellt språk som innebär att det uppfattas med synen. Det gör att man kan uppfatta flera språkliga signaler samtidigt, vilket tecknade språk utnyttjar. För att uppfatta språket riktar man framför allt blicken på ansiktet hos den som tecknar, inte på händerna som många tror. Ansiktsuttrycken är viktiga för förståelsen.

Tecknets uppbyggnad

Tecken utförs med en eller två händer. Tecken kan utföras i kontakt mellan händerna, på ett ställe på kroppen eller i ett neutralt läge framför kroppen. Det finns 38 handformer som används i svenskt teckenspråk. Dessa kallas artikulatorer. De rörelser som händerna utför kallas artikulation. De ställen som tecknen utförs på kallas för artikulationsställen.

Även munnens rörelser bidrar med betydelse och är ibland nödvändiga att använda för att skilja en del tecken från varandra, t.ex. ÄGG och PÅSK som tecknas på samma sätt. En del tecken har munrörelser som är inlånade från talad svenska och en del tecken har munrörelser som bara finns på teckenspråk. De senare är obligatoriska för vissa tecken som till exempel VET-INTE, STICKAIVÄG, och kallas ibland för genuina tecken.

Teckenbildning

Många tecken avbildar föremål eller rörelser. Exempelvis tecknet för ELEFANT vilket föreställer snabeln. Ett rörelsehärmande tecken är SÅG, där ena handen efterliknar sågklingan som rör sig fram och tillbaka.

När man uttrycker flertal sker det genom en upprepad rörelse, som i tecknet KOMPIS(AR) eller en horisontell rörelse som i tecknet MÅNDAG(AR). Ofta tecknar man MÅNGA framför substantivet för att visa att det är flera. För att markera tid lägger man till ett tecken för till exempel IGÅR, IMORGON eller hjälpverb som SKA som beskriver framtiden.

Ordföljd

Det svenska teckenspråket har i grunden samma ordföljd som svenska. En påståendesats inleds med ett subjekt, därefter kommer verbet och slutligen ett objekt om det finns ett sådant. Ex: En kvinna köper en bil, blir på teckenspråk KVINNA KÖPER BIL.

När man ställer en fråga på svenska byter subjektet och verbet plats. Man påstår Jag är glad men frågar Är du glad? I svenskt teckenspråk sker ingen sådan ordföljdsändring. Teckenföljden PAPPA SNÄLL används både i ett påstående och i en fråga. Hur vet man då om det är ett påstående eller en fråga? Frågor som besvaras med ja eller nej markeras med höjda ögonbryn. Andra frågor kan ha ett frågeordstecken som VAD, HUR eller VARFÖR, och då visar man det med ihopdragna ögonbryn: VAD HETER DU?

Teckenrummet bidrar med betydelse

Området framför den tecknades kropp kallas för teckenrummet. Genom att rikta tecken eller peka till områden framför kroppen kan man referera till olika personer eller föremål. Även huvudvridning och blickriktning bidrar med betydelse. Genom att vrida kroppen och rikta blicken till områden framför kroppen visar man att det är någon som utför en handling eller säger något.

Handalfabetet

Många har någon gång kommit i kontakt med handalfabetet i svenskt teckenspråk. Kanske har man lärt sig bokstavera sitt namn eller några svenska ord. Tvärtemot vad många tror har handalfabetet inte så stor roll i det svenska teckenspråket.

Det svenska handalfabetet skapades av dövläraren Per Ahron Borg som grundade Manillaskolan i Stockholm i början av 1800-talet. Målet med handalfabetet var att lära ut svenska till döva elever. Handformerna skapades utifrån det svenska alfabetet och liknade bokstävernas utseende i skrift.

Handalfabetet används i regel för att stava namn och för att referera till vissa svenska ord. Det förekommer också översättningslån från svenskan via handalfabetet, så kallade bokstaverade tecken.

Teckenordböcker

Den första teckenordboken publicerades i bokform 1916. Den innehöll bilder av cirka 400 tecken och en liten grammatikbeskrivning. I början av 1970-talet gjordes ett försök att bestämma vilka tecken som ska användas i det svenska teckenspråket. En teckenspråkskommitté fick i uppgift att ”normera detta språk, dvs. utvälja de tecken som anses bäst och mest spridda över hela landet”. Utgångspunkten var Svenska Akademiens ordlista. De ord som man kunde hitta motsvarande tecken för hamnade i teckenordboken.

1997 publicerade Sveriges Dövas Riksförbund en tjock, tryckt bok i A4-format som fick namnet ”Svenskt teckenspråkslexikon”. Det som var nytt var att tecknen presenterades utifrån tecknens handform, läge och rörelse. I de tidigare teckenordböckerna sorterades tecknen i alfabetisk ordning efter de svenska uppslagsorden. En digital version av lexikonet togs fram av Stockholms universitet 2001 och blev en del av det svenska teckenspråkslexikonet på nätet. Det nätbaserade ”Svenskt teckenspråkslexikon” är den mest omfattande ordboken hittills. 2018 bestod den av 16 000 publicerade tecken. Man kan söka på ämnesområde, handform, läge, region, bokstaverade tecken, genuina tecken och mindre vanliga tecken.

Språkvård i svenskt teckenspråk

Språkvård i svenskt teckenspråk i statlig regi är en ung företeelse. Språkvårdare i svenskt teckenspråk anställdes på Språkrådet först 2007. Dessförinnan har framför allt intresseorganisationer för döva och arbetat med att ge ut teckenordböcker, undervisningsmaterial och att sprida kunskaper om det svenska teckenspråket.

Språkrådets uppgift är att ge råd i frågor som rör det svenska teckenspråket. Rådgivningen kan gälla bruket av det svenska teckenspråket och om språkliga rättigheter. Såväl myndigheter som den intresserade allmänheten kan vända sig till språkvårdarna med frågor.