Den flerspråkiga individen

De allra flesta i Sverige lär sig mer än ett språk, och många växer upp med flera förstaspråk.

En stor del av jordens befolkning använder regelbundet flera språk. När en människa kan flera språk talar man om flerspråkighet eller ibland tvåspråkighet. Tvåspråkighet är lite otydligt, för det används ibland om personer som talar fler språk än två. Termen flerspråkighet är därför bättre att använda; man talar minst två språk, men kanske många.

De flesta i Sverige är flerspråkiga eftersom de kan tala mer än ett språk. Många har svenska som förstaspråk, och lär sig ett eller flera främmande språk i skolan. En del talar ett språk hemma, ett annat språk i samhället och kanske ytterligare ett vid högre studier.

Språken man lär sig

De språk som flerspråkiga personer talar, kan delas upp efter hur språken lärts in. Ofta skiljer man på förstaspråk, andraspråk (som också kan vara ett tredje eller fjärde språk) och främmande språk.

Förstaspråk

Det språk som en människa lär sig först kallas ofta modersmål. En annan tydligare term är förstaspråk. Men vad menar man egentligen, det första språk man lär sig tala eller det språk man är bäst på? Inom språkvetenskapen betyder förstaspråk det språk man lär sig först och det behöver inte vara bara ett språk. Ett barn som växer upp i en familj där andra familjemedlemmar talar olika språk lär sig två eller fler förstaspråk. En persons förstaspråk behöver inte vara det språk som hen kan bäst. Om man till exempel föds i Frankrike och flyttar till Sverige som barn, kan svenskan bli ens starkaste språk.

Andraspråk

Andraspråk är de språk som en person lär sig efter att ha lärt sig ett (eller flera) förstaspråk. För att något ska kallas andraspråk krävs också att det är ett språk som lärs in i den miljö där språket talas och inte främst genom språkkurser. En person som har vuxit upp i ett arabisktalande hem och börjar tala svenska när hen börjar förskolan har arabiska som sitt förstaspråk och svenska som sitt andraspråk.

Man kan ha flera andraspråk. Vår arabisktalande person som har svenska som andraspråk flyttar kanske till ett engelsktalande land och lär sig då också engelska som andraspråk. Ibland gör man skillnad på andraspråk och tredjespråk (fjärdespråk o.s.v.), men ofta kallar man alla språk som man lär sig i en naturlig omgivning, efter det att man lärt sig sitt eller sina förstaspråk, för andraspråk.

Främmande språk

Främmande språk är de språk man lär man sig genom studier utan att ha daglig kontakt med dem i sin närmiljö. Franska, tyska och spanska är de största främmande språken i Sverige, det vill säga de språk som de flesta skolor erbjuder som moderna språk.

Myten halvspråkighet

Tidigare användes begreppet ”halvspråkighet”. Begreppet debatterades under något decennium i slutet av 1960-talet och framåt innan det försvann ur den akademiska världen. Sedan dess dyker det upp lite då och då, i framför allt den politiska debatten. Det ansågs att flerspråkiga individer riskerade att inte lära sig vare sig sitt förstaspråk eller sitt andraspråk ordentligt och bli dåliga på att tala två språk istället för att bli bra på ett, om språken lärdes in parallellt. På 1970-talet kunde flerspråkiga familjer bli rekommenderade att inte använda mer än ett språk med barnen (och företrädesvis svenska). I dag vet vi mer. Globalt sett finns det fler flerspråkiga än enspråkiga människor på jorden. Barn blir inte halvspråkiga, det har forskning visat. Däremot använder de ofta sina språk till olika saker och får inte två (eller fler) helt identiska språkliga kompetenser.

Olika språk för olika situationer

Många flerspråkiga personer växlar språk beroende på var och med vem de befinner sig. Ofta är vissa situationer, vissa ämnen eller vissa personer vikta för ett visst språk. Det kan till exempel handla om att använda ett språk med familjen, ett annat i samhället och ett tredje i jobbet eller under utbildningen. Det kan också handla om att föredra ett språk när man pratar om sitt intresse, ett annat när man pratar om känslor och ett tredje när man diskuterar matlagning.

Kodväxling och transspråkande

Flerspråkiga personer kan byta mellan sina olika språk, mitt i en mening eller till och med inne i ett ord, i synnerhet om de talar med andra som kan samma språk som de själva. Det kallas kodväxling. Ibland har det tolkats som att personerna som kodväxlar inte kan prata något av språken ordentligt. Men kodväxling är snarare en resurs och en möjlighet att få precis det man menar sagt.

Att utnyttja fler språk ger fler valmöjligheter, inte färre. Ibland talar man om transspråkande när en flerspråkig person utnyttjar alla sina språkliga resurser. Det kan finnas flera anledningar att göra det, bland annat för att uttrycka identitet eller för att kommunicera effektivt.