Vad är immateriella kulturarv?

Immateriella kulturarv kan enkelt uttryckt vara traditioner och kunskaper som förs vidare mellan människor. Har du tagit en fika i dag? Kanske tagit en promenad i skogen, lyssnat på en rolig historia eller gått på en trasmatta? Allt detta kan ses som delar av det immateriella kulturarvet.

Bildblock med bilder föreställande uppträdande, bakning, capoeira, fika och så vidare.

Oavsett varifrån i världen vi kommer och hur gamla vi är finns det mycket som vi delar i form av hantverk, ritualer, traditioner, danser, sånger och berättelser. Det kan röra sig om hur vi tar vara på naturens resurser, firar våra högtider, umgås med varandra, den musik vi spelar, ja, allt det som kan föra människor samman och som kan kallas för det immateriella kulturarvet. Det går inte att se eller ta på men det finns runtomkring oss. En del av dessa traditioner delas av väldigt många i Sverige, andra av några få. Vissa traditioner har rötter flera tusen år tillbaka i tiden, medan andra är alldeles nya.

Ibland förknippas traditioner med något som inte förändras, något som är gammalt och som är vad det alltid har varit. Men så är det inte. Det som kännetecknar traditioner är dels att de upprepas, dels att de hela tiden förändras.

I Isofs arkiv finns minnen av tidigare generationers immateriella kulturarv samtidigt pågår arbetet med att synliggöra kunskaper och traditioner som är levande i dag.

Immateriella kulturarv enligt Unesco

Sverige undertecknade år 2011 Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet Länk till annan webbplats.. Sedan dess har Isof arbetat med att utveckla konventionsarbetet i Sverige och påbörjat en nationell förteckning över nu levande immateriella kulturarv.

Enligt konventionstexten är immateriella kulturarv ”sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskaper och färdigheter som samhällen och grupper erkänner som utgörande del av sitt kulturarv”. Exempel på immateriella kulturarv är berättande, musik och dans, sociala sedvänjor, minnen och ritualer, festivaler, kunskap och praxis om naturen och universum samt händernas kunskap och uttryckssätt med koppling till traditionella hantverk. Konventionen betonar ett levande bruk med fokus på utövande och utövare.

Unesco är FN:s organisation för fredsarbete genom samarbete inom utbildning, forskning, kultur och kommunikation. Konventionen omfattar immateriella kulturarv som är förenliga med mänskliga rättigheter och med de krav som ställs på ömsesidig respekt mellan olika gemenskaper och på hållbar utveckling.

Du kan läsa mer om Unescos konvention och Sveriges konventionsarbete på webbplatsen levandekulturarv.se Länk till annan webbplats..

Från allemansrätt till ångfartyg

Levande kulturarv logga

Exemplen i början av texten är hämtade från den nationella förteckningen över immateriella kulturarv i Sverige – fika, allemansrätten, klapp- och sånglekar och trasmattsvävning. Andra exempel från förteckningen är lajv, vasilica, fäbodkultur, kärlekslås, purim, luciatåg, studentspex, nyckelharpa, surströmming, polkagrisbakning och sång och dans runt midsommarstången.

Du hittar Sveriges nationella förteckning på webbplatsen levandekulturarv.se Länk till annan webbplats.!

Om kulturarv

Kulturarv kan vara både materiella (till exempel byggnader, monument, föremål, fornlämningar) och immateriella (till exempel traditioner, kunskap, berättelser, namnskick).

Ordet kulturarv har funnit i svenskan sedan 1887 och skiftat innebörd genom olika tider och sammanhang. Det betyder enligt Svensk ordbok ’bestående yttringar av en kultur genom hela dess historia’. En annan definition är att kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan (från Plattform för kulturhistorisk värdering och urval Länk till annan webbplats.). Det är alltså sådant som skapats av människor och i någon form förs vidare mellan människor och generationer.

I dag ses kulturarv som något levande och föränderligt. Oavsett om det skrivs i obestämd eller bestämd form – kulturarv eller kulturarvet – innefattar det en mångfald av kulturarv.