Dövas kultur

Den gemenskap som uppstått mellan döva kallas för dövas kultur. Kärnan i dövkulturen är språket, det svenska teckenspråket, men också den erfarenhet det innebär att som döv leva i ett talspråkligt samhälle.

Fyra människor på en scen.

Riksteatern Crea ger föreställningar på teckenspråk, här pjäsen "Superhjältar". Foto: Urban Jörén.

Genom det svenska teckenspråket kan man uttrycka sig obehindrat och känna samhörighet. I denna gemenskap har det utvecklats egna sociala normer och värderingar. Döva ser sig som en språklig och kulturell minoritet, men döva kan också ses som bikulturella då man delar många av de normer och värderingar som finns i majoritetssamhället.

Dövorganisationer arrangerar egna kulturella evenemang som teater, filmfestivaler, föreläsningar samt egna idrottsarrangemang. I Sverige finns det en etablerad teaterensemble, Riksteatern Crea (tidigare Tyst Teater), som sedan 1977 är en del av Riksteatern. Dövas filmfestival i Stockholm har arrangerats sedan år 2000, där det visas filmer som är gjorda av döva.

Ett viktigt arrangemang är Dövas dag, som runtom i världen firas den fjärde söndagen i september varje år (i Sverige den tredje söndagen). Då träffas döva i hela landet och lyssnar på föredrag och deltar i olika aktiviteter, men framför allt umgås med andra teckenspråkiga.

Det finns också en lång tradition av internationellt utbyte med döva i andra länder, inte minst i nordiska sammanhang. Bland annat arrangeras nordisk kulturfestival, nordiska ungdomsläger och internationella idrottsevenemang där teckenspråkiga från olika länder träffas.

Även hörande personer kan identifiera sig med dövkulturen, bland annat barn till döva, vänner och nära anhöriga.