Kulturpolitik i Sverige

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund och alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Det är några av målen för svensk kulturpolitik.

Den svenska riksdagen beslutade 2009 om nationella kulturpolitiska mål som ska styra den statliga kulturpolitiken och även vägleda kulturpolitiken i kommuner och regioner.

De nationella kulturpolitiska målen

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

För att uppnå målen ska kulturpolitiken:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,
  • främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,
  • främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
  • främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,
  • särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

Det finns också fler riksdagsbundna mål på kulturområdet, varav Isof som myndighet förhåller sig till målen för den statliga arkivverksamheten, som regleras i arkivlagen. Dessa mål syftar bland annat till:

  • att öka möjligheterna att ta del av allmänna handlingar och annat arkivmaterial,
  • att tydliggöra och förstärka arkivens betydelse som källa till information och kunskap om samhället och dess utveckling,
  • metod- och kunskapsutveckling inom arkivområdet.

Utgångspunkter för en samlad kulturarvspolitik

Regeringen lade 2017 fram en proposition med förslag på inriktning för kulturarvspolitiken. Riksdagen fattade samma år bland annat beslut om en ny museilag med utgångspunkt i propositionen. Begreppet kulturarv har definierats på olika sätt genom historien. I propositionen använder regeringen följande formulering: Kulturarv kan förstås som spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde och används i samtiden.

I regeringens beskrivning av politiken inom kulturarvsområdet framhålls att kulturarvet inte ska ses som något statiskt utan att det förändras över tid. Enskilda människor kan använda kulturarvet för bildning, kunskap och konstnärliga upplevelser. Det kan både ha som funktion att bidra till gemenskap och tas till utgångspunkt för kritiskt ifrågasättande. För att kulturarvets värden ska komma hela samhället till del är regeringens bedömning att det offentliga kulturarvsarbetet bör vidareutvecklas så att:

  • det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla,
  • det offentliga samtalet vidgas och fördjupas, och
  • medskapande och engagemang främjas.

Isof och kulturpolitiken

Kulturpolitiken utgår från ett brett kulturbegrepp och omfattar olika kulturyttringar, till exempel litteratur och läsfrämjande, film, arkitektur, form och design, arkiv och kulturmiljö. För Isof är vissa av de kulturpolitiska målen extra viktiga att leva upp till, eftersom de ligger nära vårt myndighetsuppdrag att samla in, bygga upp och sprida kunskap om språk och kultur i Sverige. Dessa mål är att:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,
  • främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
  • särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

Det kulturpolitiska arbetet på Isof består till exempel av att vi:

  • digitaliserar myndighetens arkivsamlingar så att de kan bevaras för framtiden och lättare förmedlas i samtiden,
  • tillgängliggör myndighetens samlingar och arkivmaterial för allmänheten, både genom att hålla arkiven öppna för besök och genom att digitalt förmedla arkivmaterial,
  • ger råd och rekommendationer och svarar på frågor om kulturarvet och våra expertområden inom dialekter, folkminnen, namn och nationella minoriteter,
  • bidrar till ett lustfyllt lärande och ger alla möjlighet att ta del av den kunskap vi samlar in och bygger upp om språk och kultur i Sverige,
  • dokumenterar samtiden för framtiden genom att samla in människors erfarenheter, tankar och minnen om vardagsliv, traditioner, högtider och aktuella händelser och skeenden i vårt samhälle,
  • deltar i nordiskt och internationellt samarbete som rör kulturarvsfrågor inom dialekter, folkminnen, namn och nationella minoriteter, och
  • besvarar remisser och yttranden samt deltar i statliga utredningar och särskilda kommittéer och styrelser som diskuterar kulturarvsfrågor inom dialekter, folkminnen, namn och nationella minoriteter.