Konventionen i Sverige

Sverige skrev under Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet år 2011. Isof ansvarar för Sveriges arbete med konventionen och den nationella förteckningen Levande traditioner.

Bild från sammanträdeslokal, med Sveriges delegation vid ett bord som bär skylten "Sweden".

Sveriges delegation vid ett kommittémöte i Colombia år 2019: Annika Nordström och Martin Sundin från Isof, Meg Nömgård från Berättarnätet Kronoberg, Frida Gustafsson från Sveriges permanenta delegation vid Unesco i Paris och Teresia Ståhle Löfgren från Kulturdepartementet. Foto: Meg Nömgård.

Konventionsstat sedan 2011

Sverige antog Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet år 2011. Det innebär att Sverige på olika sätt ska arbeta för att främja och sprida kunskap om det immateriella kulturarvet i landet.

Som konventionsstat ska Sverige ha en nationell förteckning över det immateriella kulturarvet i landet. Det finns också möjlighet att från den nationella förteckningen nominera kulturarv till Unescos internationella listor och register över immateriella kulturarv. Du kan läsa mer på sidorna Unescos internationella listor och register och Sveriges förteckning.

Organisation

Institutet för språk och folkminnen (Isof) leder och samordnar Sveriges arbete med konventionen. I samarbetet ingår Nordiska museet, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksantikvarieämbetet och Statens musikverk samt en rad andra organisationer.

I arbetet med konventionen deltar också så kallade NGO:er (förkortning för Non-Governmental Organizations). Det är icke-statliga organisationer som kan ansöka om att bli en formell del av konventionsarbetet på både nationell och internationell nivå. Det finns i nuläget två svenska NGO:er: Berättarnätet Kronoberg och Ålakustens kulturarvsförening.

Fyra expertnoder och en samrådsgrupp

Arbetet är organiserat i fyra så kallade noder ('knytpunkter') som ansvarar för olika delar av det immateriella kulturarvet. Varje sådan nod samordnas av en eller flera expertmyndigheter, och består av ett nätverk av exempelvis utövare, ideella föreningar, forskare och kulturarvsinstitutioner.

De fyra expertnoderna är:

  • Muntliga traditioner och uttryck, sociala sedvänjor, riter och högtider (expertmyndighet: Isof och Nordiska museet).
  • Traditionell hantverkskunskap (expertmyndighet: Nämnden för hemslöjdsfrågor).
  • Kunskap och sedvänjor rörande naturen samt kulturarv som hör samman med materiella kulturarv och kulturmiljöer (expertmyndighet: Riksantikvarieämbetet).
  • Musik, dans och teater (expertmyndighet: Statens musikverk/Svenskt visarkiv).

Representanter från de olika noderna och nätverken bildar tillsammans en gemensam samrådsgrupp, som bland annat ska vara ett forum för information och samverkan.

Internationellt samarbete

Ett viktigt syfte med konventionen är att främja internationellt samarbete och bistånd.

Det nordiska samarbetet

Alla nordiska länder har skrivit under konventionen, och länderna samarbetar i flera frågor. Till exempel nominerade de nordiska länderna tillsammans år 2020 klinkbåtstraditionen till Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. De nordiska NGO:erna har en gemensam webbplats - Nordic Safeguarding Practices Länk till annan webbplats. - som informerar om olika metoder för att föra vidare immateriella kulturarv.

Sverige invalt i kommittén

I september 2020 valdes Sverige som första nordiska land in i den mellanstatliga kommittén. Uppdraget pågår till och med år 2024. Den nya rollen innebär att Sveriges internationella engagemang i kulturarvsfrågor ökar. För Sveriges del kommer fokus i kommittéarbetet att ligga på det internationella samarbetet, civilsamhällets delaktighet, mångfaldsfrågor och att arbetet ska vila på expertkunskap.

Samarbetande myndigheter

Logotyp Isof
Logotyp Musikverket
Logotyp Nordiska museet
Logotyp Nämnden för hemslöjdsfrågor
Logotyp Riksantikvarieämbetet