Namn och namnskick i Sverige

Personnamnskicket skiljer sig mellan olika länder, landsändor, språk och tider. I Sverige har vi i dag tre officiella personnamn: förnamn, efternamn och gårdsnamn.

I officiellt svenskt namnskick är förnamn en persons individuella namn, och det används i praktiken oftast före efternamnet.

Varje person som föds i Sverige ska ha minst ett förnamn, men vi kan ha flera. Det eller de förnamn som vi använder i dagligt bruk kallas tilltalsnamn medan övriga förnamn kallas sidoförnamn.

Efternamnet har vi oftast gemensamt med en eller båda av våra föräldrar, men det finns ett flertal andra möjligheter. Om mamman heter Maria Asp och pappan heter Peter Björk kan barnet få efternamnen Asp, Björk, Asp-Björk, Björk-Asp, Mariasson/-dotter eller Petersson/-dotter. Är Björk pappans efternamn från ett tidigare äktenskap, men hans namn som ogift var Ek kan barnet dessutom få namnet Ek eller Ek-Asp. Dubbelnamnen kan skrivas med eller utan bindestreck.

Ett gårdsnamn är från början oftast namnet på en viss gård, men det används också för att benämna de som bor på eller har anknytning till gården. Gårdsnamnen används främst i Dalarna, men de förekommer också i andra delar av landet. Gårdsnamnet kommer endera först i namnräckan eller mellan förnamn och efternamn, till exempel Prins Greta Andersdotter.

Tidigare var det även möjligt att ta ett fjärde officiellt namn, mellannamn, som placerades mellan förnamnen och efternamnet. Mellannamnet såg ut som ett efternamn, men det kunde inte föras vidare till barn eller till den som man gifte sig med. Sedan den nya namnlagen infördes år 2017 får man inte längre ta nya mellannamn. Den som har ett mellannamn får behålla det som mellannamn, omvandla det till efternamn eller ansöka om att det ska registreras som en del i ett dubbelt efternamn.

Skatteverket registrerar alla namn

Alla barn som föds i Sverige ska ha minst ett förnamn och ett efternamn. När ett barn föds ska föräldrarna inom tre månader anmäla barnets förnamn och efternamn. Skatteverket är den myndighet som registrerar dem som bor i Sverige med födelsenummer och namn och godkänner eller avslår ansökningar om namn.

När man gifter sig måste man ansöka hos Skatteverket om vilket eller vilka efternamn man vill ha efter vigseln. Om man vill ha ett dubbelt efternamn ska man också ange om namnen ska sitta ihop med ett bindestreck eller inte.

Personnamn på Isof

Arkiv och samlingar

Isof har omfattande samlingar av medeltida förnamn och tillnamn (binamn och släktnamn). I arkivet finns också samlingar med släktnamn och förnamn från 1600- och 1700-talen, liksom i mindre utsträckning av personnamn av skilda slag från 1900-talet. Läs mer om våra personnamnsamlingar.

Forskning, förmedling, insamling

Isof bedriver forskning om, samlar in och förmedlar kunskap kring personnamn i Sverige, delvis med utgångspunkt i våra stora personnamnssamlingar.

Äldre personnamnsforskning intresserade sig främst för namns språkliga aspekter, medan den nutida forskningen i högre grad ser namnen ur sociologisk och kulturhistorisk synvinkel. Människors val av namn och användning av namn – till sina barn, till sig själva och om sin omgivning – säger mycket om den tid vi lever i, om människors självsyn och förhållande till kulturella och samhälleliga normer.

Personnamnsvård

Vid Isof bedriver vi även personnamnsvård genom att vara rådgivare till Skatteverket som är den myndighet som beslutar om för- och efternamn i Sverige.

Lästips om personnamn

Aldrin, Emilia (2011): Namnval som social handling. Val av förnamn och samtal om förnamn bland föräldrar i Göteborg 2007–2009. Uppsala. (Namn och samhälle 24.)

Brylla, Eva (2009): Andersson, Pettersson, Lundström … och Beachman. Om nordiska efternamn i sin europeiska omgivning. Uppsala.

Brylla, Eva (2004): Förnamn i Sverige. Kortfattat namnlexikon. Stockholm.

Frändén, Märit (2021): Våra svenska namn Länk till annan webbplats.. I: Bloggen New trends in Nordic Socio-onomastics.

Frändén, Märit (2010): ”Att blotta vem jag är.” Släktnamnsskick och släktnamnbyten hos samer i Sverige 1920–2009. Uppsala. (Namn och samhälle 23.)

Gustafsson, Linnea (2002): Innovation i norr. Nya dopnamn och namnmönster i Skelleftebygden 1791–1890. Umeå.

Gustafsson, Linnea (2016): Moderna vardagliga binamn i Sverige. Uppsala. (Namn och samhälle 29.)

Hagström, Charlotte (2006): Man är vad man heter. Namn och identitet. Stockholm.

Leibring, Katharina (2017): ”Bra namn borde rulla av tungan.” Svenska tonåringars attityder till förnamn. Länk till annan webbplats. I: Namn och identitet. S. 23–49. (NORNA-rapporter 94.)

Peterson, Lena (2007): Nordiskt runnamnslexikon. 5, reviderade utgåvan. Uppsala.

Ryman, Lennart (2002): Salanus, Tunström och Sporrong. Tillnamnsbruk och framväxten av släktnamn i Uppland. Umeå.

Studia Anthroponymica Scandinavica. Länk till annan webbplats. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning. 1982–.