- Startsida
- Lär dig mer
- Kunskapsbanker
- I rörelse
- Svenskan i världen
- Svenskan i Estland och Ukraina
Svenskan i Estland och Ukraina
I de gamla svenskbygderna i Estland uppstod en egen variant av det svenska språket, estlandssvenska. Genom tvångsförflyttningen av Dagöbor till Ukraina år 1781 kom estlandssvenskan också till Ukraina.

Estlandssvenskan hade länge en stark ställning i svenskbygderna på den estländska kusten. På en del öar i området, till exempel Rågöarna, talades bara svenska. Bilden är tagen vid Lilla Rågö i Estland den 9 augusti år 1935 av dialektforskaren Nils Tiberg (1900−1980) som under 1900-talet gjorde en omfattande dokumentation av estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur. Foto: Nils Tiberg (Isof, ULMA 7243).
Talas i Estland och Sverige
Svenskan i Estland och Ukraina räknas till de östsvenska målen, dit även finlandssvenska räknas. Estlandssvenskan uppstod i svenskbygderna i Estlands kustområden dit svenskar utvandrade på medeltiden (läs mer på sidan Estlandssvenskarna i Aiboland). När Dagöborna år 1781 tvångsförflyttades till Ukraina tog de med sig språket och i Gammalsvenskby har svenskan varit levande in i modern tid.
I samband med världskrigen flydde en majoritet av alla estlandssvenskar och Gammalsvenskbybor från sina hem och migrerade till Sverige eller andra platser i världen. I dag finns inte så många talare av estlandssvenska kvar i Estland och Ukraina.
Ingen enhetlig dialekt
Den estlandssvenska dialekten är inte enhetlig, utan har varierat mellan olika områden. Det beror på att områdena med estlandssvensk befolkning har varit relativt isolerade från varandra. På vissa öar har det bott både estlandssvenskar och ester, och estlandssvenskan har då i högre utsträckning påverkats av estniskan. Dialektforskare brukar dela in estlandssvenskan i fyra dialektområden:
- Nargö
- Rågöarna, Vippal och Korkis
- Dagö (och Gammalsvenskby), Ormsö, Nuckö, Rickul, Sutlep och Odensholm
- Runö
Ålderdomliga drag
De första svenskarna flyttade till Estlands kustområden senast under slutet av 1200-talet. Denna tidiga utvandring har präglat estlandssvenskan som alltså splittrades från centralsvenskan under tidig medeltid och därför inte påverkades så mycket av de stora förändringar som svenska språket i Sverige gick igenom under medeltiden. Estlandssvenskan har av den anledningen flera ålderdomliga drag, till exempel:
- Den har - liksom gotländskan - behållit diftongerna ai, au och ey som försvann från svenskan under 1100-talet (stein/stain istället för sten).
- Den har kvar ljudformerna ia och io istället för att gå över till iä och iö vilket slog igenom i svenskan på 1300-talet. På estlandssvenska finns till exempel orden ian (järn) och mialk (mjölk).
- Det finns vissa ord som verkar gå tillbaka till runsvenskan eller fornsvenskan. Ett sådant exempel är ordet bill ’farbror, morbror’.
Andra kännetecken för estlandssvenskan är att vokal i slutet av ord faller bort på samma sätt som i norrländska dialekter, och att många ord som börjar på gj-, kj- och sk- uttalas som de skrivs. Estlandssvenskan har också påverkats av de omgivande språken, framför allt estniska, tyska och rikssvenska. Det märks till exempel i de lånord som under århundradena kommit in i språket.
I Isofs arkiv finns en omfattande dokumentation av estlandssvenska i form av uppteckningar, intervjuer och frågelistor. Det finns också mängder av uppteckningar om estlandssvenska ord. , Framför framför allt finner man dem i den så kallade estlandssvenska ordboken, som omfattar cirka 84 000 blad. Vid sidan av ordboken finns det även samlingar som bara innehåller ord från en enskild ö eller ett visst kustområde. På bilden syns ett blad från dialektforskaren Nils Tibrings uppteckningar rörande svenskan som talades på Lilla Rågö (Isof, 29380).
Lyssna på estlandssvenska
Här kan du lyssna på ett utdrag från en intervju med Lena Dreijer som föddes på Runö i Estland år 1923. Intervjun spelades in den 13 mars år 1996 (Isof, ULMA bd7859–bd7860).
Estlandssvenskt material i Isofs arkiv
I Isofs arkiv finns en stor estlandssvensk samling med dokumentation av estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur. Samlingen innehåller bland annat inspelade intervjuer, berättelser, uppteckningar och fotografier.