Svenskan i Estland och Ukraina

I de gamla svenskbygderna i Estland uppstod en egen variant av det svenska språket, estlandssvenska. Genom tvångsförflyttningen av Dagöbor till Ukraina år 1781 kom estlandssvenskan också till Ukraina.

Talas i Estland och Sverige

Svenskan i Estland och Ukraina räknas till de östsvenska målen, dit även finlandssvenska räknas. Estlandssvenskan uppstod i svenskbygderna i Estlands kustområden dit svenskar utvandrade på medeltiden (läs mer på sidan Estlandssvenskarna i Aiboland). När Dagöborna år 1781 tvångsförflyttades till Ukraina tog de med sig språket och i Gammalsvenskby har svenskan varit levande in i modern tid.

I samband med världskrigen flydde en majoritet av alla estlandssvenskar och Gammalsvenskbybor från sina hem och migrerade till Sverige eller andra platser i världen. I dag finns inte så många talare av estlandssvenska kvar i Estland och Ukraina.

Ingen enhetlig dialekt

Den estlandssvenska dialekten är inte enhetlig, utan har varierat mellan olika områden. Det beror på att områdena med estlandssvensk befolkning har varit relativt isolerade från varandra. På vissa öar har det bott både estlandssvenskar och ester, och estlandssvenskan har då i högre utsträckning påverkats av estniskan. Dialektforskare brukar dela in estlandssvenskan i fyra dialektområden:

• Nargö
• Rågöarna, Vippal och Korkis
• Dagö (och Gammalsvenskby), Ormsö, Nuckö, Rickul, Sutlep och Odensholm
• Runö

Ålderdomliga drag

De första svenskarna flyttade till Estlands kustområden senast under slutet av 1200-talet. Denna tidiga utvandring har präglat estlandssvenskan som alltså splittrades från centralsvenskan under tidig medeltid och därför inte påverkades så mycket av de stora förändringar som svenska språket i Sverige gick igenom under medeltiden. Estlandssvenskan har av den anledningen flera ålderdomliga drag, till exempel:

• Den har - liksom gotländskan - behållit diftongerna ai, au och ey som försvann från svenskan under 1100-talet (stein/stain istället för sten).
• Den har kvar ljudformerna ia och io istället för att gå över till iä och iö vilket slog igenom i svenskan på 1300-talet. På estlandssvenska finns till exempel orden ian (järn) och mialk (mjölk).
• Det finns vissa ord som verkar gå tillbaka till runsvenskan eller fornsvenskan. Ett sådant exempel är ordet bill ’farbror, morbror’.

Andra kännetecken för estlandssvenskan är att vokal i slutet av ord faller bort på samma sätt som i norrländska dialekter, och att många ord som börjar på gj-, kj- och sk- uttalas som de skrivs. Estlandssvenskan har också påverkats av de omgivande språken, framför allt estniska, tyska och rikssvenska. Det märks till exempel i de lånord som under århundradena kommit in i språket.

Lyssna på estlandssvenska

Här kan du lyssna på ett utdrag från en intervju med Lena Dreijer som föddes på Runö i Estland år 1923. Intervjun spelades in den 13 mars år 1996 (Isof, ULMA bd7859–bd7860).