De svenska finnmarkerna

På 1500- och 1600-talen flyttade många svedjebrukande finska nybyggare till de mellansvenska skogsbygderna. De tog med sig språk och kultur som gjorde stort avtryck i de områden där de slog sig ner.

Finska nybyggare till svenska skogsmarker

Från omkring år 1570 till 1660 flyttade tusentals bönder från västra Finland till Sverige för att slå sig ner i de mellansvenska skogsbygderna. De välkomnades i Sverige där Gustav Vasa inlett en koloniseringspolitik för att få de outnyttjade skogsområdena i mellersta och norra Sverige bebodda. De finska nybyggarna kallades för skogsfinnar och kom framför allt från Savolax och Tavastland i västra Finland där de livnärt sig på svedjebruk i områden med mycket barrskog.

Skogsfinnarna bosatte sig framför allt i Värmland, Västmanland och Dalarna. Områden med många nybyggare kallades för finnmarker (även finnbygder eller finnskogar). Eftersom de flesta nybyggare kom från ett och samma område i Finland förblev den skogsfinska kulturen levande. Den skogsfinska kolonisationen har också lämnat varaktiga spår i form av finska ortnamn i framför allt Värmland.

Finska ortnamn i finnbygderna

Finska språket förblev länge levande bland nybyggarnas ättlingarna, i vissa områden ända in på 1900-talet.

Den finska inflyttningen påverkade även ortnamnen i finnbygderna. Tydligast är det i Värmland där det i dag finns ungefär 7 000 finska ortnamn, av vilka hälften används i levande tradition. Det handlar både om bebyggelsenamn och naturnamn. Vanliga ortnamnselement med finsk bakgrund i områdena är -aho ’sved’, -mägg ~ -mäck från finskt -mäki ’backe’ och -so från finskt -suo ’myr, kärr’. Du kan läsa mer om finska ortnamn i kunskapsbanken Lär dig mer om ortnamn i Sverige.

Skogsfinsk kultur

I de svenska finnmarkerna bevarades mycket av den kultur som skogsfinnarna tog med sig från sina hemtrakter i västra Finland. Den hörde i stor utsträckning samman med svedjebruket.

Den skogsfinska kulturen påverkade också omgivande bygder, till exempel blev den så kallade ”finnplogen” ett vanligt redskap i potatisodling. Eftersom svedjebruk gynnar björk fanns i finnbygderna ett väl utvecklat hantverk runt att använda björknäver för att fläta exempelvis korgar och kontar.

Rökstugan, eller rökpörtet, är en byggnad som är utmärkande för den skogsfinska kulturen. Det var ett bostadshus med en stor rökugn av gråsten. Rökugnen användes även för rökbastun och rian där svedjerågen torkades.

Av den skogsfinska matkulturen är maträtten motti (nävgröt, skrädmjölsgröt) väl känd. Det är en hård gröt som åts med händerna och doppades i fläskflott. På Matkult.se, Isofs kunskapsbank om traditionell matkultur i Sverige, finns flera äldre recept på motti Länk till annan webbplats.. I en uppteckning från år 1911 finns ett recept från Anna Johansson Länk till annan webbplats. i värmländska Nor, och upptecknaren Gunhild Wåhlén berättar:

Denna rätt användes upp i Värmlands finnbygder som matsäck åt skogsarbetare. Då den ätes tar kolaren eller timmerhuggaren, hvem det nu vara må, som är den lycklige ägaren till denna för norra Värmland så karaktäristiska föda, helt resolut med näfven ett stycke motti, rullar det mot förskinnet på högra knät tills den blir aflångt rund och doppar den därefter i fläskflott, eller om han inte är så förmögen, i sillake. Det är en närande rätt, samt lämplig som föda åt människor med sådant arbete, som kräfver stark kroppsrörelse.

Upptecknat i Nor, Värmland år 1911 (Isof, ULMA 29403:18b)