Nordöstra Småland

Dialekterna i nordöstra Småland längs Östersjöns kuststräcka ner till Kalmar har mycket gemensamt med östgötska. Därför tillhör de mellansvenska mål.

Här har man bland annat bortfall av ändelse-t i verb i supinum enligt sveamålsregeln, alltså [kasta] för ’kastat’ eller [sprunge] för ’sprungit’. I likhet med östgötskan i östra Östergötland har ändelsevokalen i ord som kasta och stuga försvagats till -e, vilket gör att man säger [kaste] och [stuge]. Vidare har man både tjockt och tunt l, samt tungspets-r och bakre r beroende var i ordet ljudet finns. Bindevokalerna -a- eller -e-, som är vanligt i götamål, saknas i sammansättningar.

Exempel: Högsby socken

Intervju med man i Högsby. Inspelat år 1949.

Transkription

– män si eh (..) nô ja bLedde så stoe så ja kunne si / å kô- ja kômmer ihôj nô tännstickera kôm ôpp
– jaså
– älla hade di två s- två stene / sôm di gni- slo så här imot te dä to ell
– jaha
– dä hade di / dä dä dåm dåm minns ja / män ja minns inte nô tännstickera kum
– näh
– dä jö ja inte
– hur (..) tog de eld när di slog med stenana
– jaa dä to ell
– had’di nåt som va eldfängt då som de skulle ta i
– ja dä va lustie stene di jeck å to rätt på / åe (..) de- va sten kunn’di’nte slô ell mä män dä va säsjilte stene di to rätt på i skoja / sôm di kunne slô ell mä / å dä jeck väldit bra ja kômme så väl ihôj dä däe så / jaha da hade di e töresticke öve dän å sin (nô en) slo så hä på de viset / dä to ell mäsamma
– jaha
– jaadå
– va skulle de ta eld i hade di nå fnöske eller nåt sånt
– nähä / dä hade di inte
– men var de själva stenen som to eld elle
– dä va ee- sjalve gnista
– jaha
– sjalve gnista si / di hade väldit gutt ôm töre å fett töre hade di
– jah
– dä (..) (slo ôpp) på dä hä viset dä jeck så fint så
– jaha
– jaha då
– jaha de va minsann en konst de också å slå eld
– jaha / dä jeck fint dä dä jeck bra / dä joe dä
– när började di me fotogenlamper
– ja troe visst ja va en tie åe då nä di börjde mä dä
– jah
– dä troe ja visst / di börjede mä dä
– när ni sto ute på logen å tröskade om mornarna va hade ni för jus då på vintern
– då hade vi (..) e e e e e e trälampe mä fyre ruter i
– jah
– glasruter
– ha
– å där i (..) eh eh sto juset
– jaha
– i dän däre å så va dä ett hanntaj te å bäre na i
– jaha
– jaadå / å å di va rätt så bra dôm di va / di blåste allri ut
– nähä
– nää (dä) joe di inte / utan dä va såne däe trälamper mä / mäe (..) e fyre ôppståndere / å sen va där ruter i
– jaha
– å di tvättedes å hålldes rene så di lyste rätt så bra
– jaha
– dä joe di / å sen ôm eh (..) nô vi kum hem å di hade styt ôm ôm kvälla / å dä allting va klat / ja då va dä te gå lägge sä dä va inte te å sitte ôppe
– nähä
– utan var å en så jeck di å la sa sen / dä joe di
– Karlsson sa di hade mycke lin förr i tiden
– mycke lin hade di
– jaha
– å dän där eh eh eh eh eh eh byxera en hade di gnagde sönner på sjinnet / iblann så di hade ju inga unnabyxer / å dä va då sjäftefall å di va grove dä män starke va di / män di kunne- en ble så visten i (..) i på bena så
– jaha
– så dä va inte nôt fint men dä va starkt å å / å varmt va dä

Översättning

– Men se eh… när jag blev så stor så jag kunde se, och ko- jag kommer ihåg när tändstickorna kom i bruk.
– Jaså.
– Annars hade de två s- två stenar, som de gne- slog så här emot varandra tills det tog eld.
– Jaha.
– Det hade de. Det, det, dem, dem minns jag. Men jag minns inte när tändstickorna kom.
– Näh.
– Det gör jag inte.
– Hur tog det eld när de slog med stenarna?
– Ja, det tog eld.
– Hade de nåt som var eldfängt då som det skulle ta eld i?
– Ja, det var lustiga stenar de gick och tog rätt på. Och… de- vilken sten som helst kunde de inte slå eld med, men det var särskilda stenar de tog rätt på i skogarna, som de kunde slå eld med. Och det gick väldigt bra, jag kommer så väl ihåg det där så. Jaha då, hade de en sticka av tjärved över den, och sen (när man) slog så här på det viset, det tog eld med detsamma.
– Jaha.
– Jadå.
– Vad skulle det ta eld i, hade de nåt fnöske eller nåt sånt?
– Nähä. Det hade de inte.
– Men var det själva stenen som tog eld, eller?
– Det var ee- själva gnistan.
– Jaha.
– Själva gnistan, se. De hade väldigt gott om tjärved och kådrik tjärved hade de.
– Ja.
– Det (slog upp) på det här viset, det gick så fint så.
– Jaha.
– Jaha då.
– Jaha, det var minsann en konst det också, att slå eld.
– Jaha. Det gick fint det, det gick bra. Det gjorde det.
– När började de med fotogenlampor?
– Jag tror visst jag var en tio år då när de började med det.
– Ja.
– Det tror jag visst. De började med det.
– När ni stod ute på logen och tröskade om mornarna, vad hade ni för ljus då på vintern?
– Då hade vi, en, en, en, en, en, en trälampa med fyra rutor i.
– Ja.
– Glasrutor.
– Ha.
– Och där i, eh, eh, stod ljuset.
– Jaha.
– I den där, och så var det ett handtag att bära den i.
– Jaha.
– Jadå. Och, och de var rätt så bra de, de var- de blåste aldrig ut.
– Nähä.
– Nä (det) gjorde de inte. Utan det var såna där trälampor med, med fyra stöd i hörnen, och sen var det rutor i.
– Jaha.
– Och de tvättades och hölls rena, så de lyste rätt så bra.
– Jaha.
– Det gjorde de. Och sen om eh… när vi kom hem och de hade styrt undan kvällssysslorna, och allting sånt var klart, ja då var det att gå och lägga sig, det var inte att sitta uppe.
– Nähä.
– Utan var och en så gick de och la sig sen, det gjorde de.
– Karlsson sa att de hade mycket lin förr i tiden.
– Mycket lin hade de.
– Jaha.
– Och de där eh, eh, eh, eh, eh, eh, byxorna man hade, de gnagde sönder skinnet så förskräckligt ibland, de hade ju inga kalsonger. Och det var grovt lintyg och de var grova, men starka var de. Men de kunde- man blev så narig i, i, på benen så.
– Jaha.
– Så det var inte nåt fint men det var starkt och, och, och varmt var det.

Flera dialektområden i Småland

I landskapet Småland talas sydsvenska mål, götamål och mellansvenska mål:

  • Dialekterna i norra Småland hör till götamålen och omfattar östra Jönköpings län och ett litet område nordväst om Jönköping.
  • Dialekterna i nordöstra Småland hör till sveamålen och omfattar Östersjöns kuststräcka ner till Kalmar.
  • Dialekterna i södra Småland hör till sydsvenska mål och omfattar området söder om gränslinjen Varberg ­– Månsarp – Kalmar.

Gränsområdet mellan sydsvenska mål, götamål och mellansvenska mål utgörs inte av en rak linje som klyver Småland på mitten, utan påminner mer om ett slags kil. Det sydsvenska målområdet kan man säga börjar ungefär strax söder om Varberg i Halland och går sedan upp mot Månsarp strax söder om Jönköping i Småland och från Månsarp går gränslinjen sedan ner mot Kalmar.

Småländska på Dialektkartan

På Dialektkartan hittar du äldre inspelningar från Småland och från resten av Sverige.