Gästrikland

Dialekterna i Gästrikland har mycket gemensamt med dialekterna i sydöstra Dalarna, Västmanland och Uppland och har många gemensamma språkdrag med dessa.

En egenhet, bland många andra, är att -n ofta faller i förbindelsen -rn i ord som till exempel björn som uttalas [björ]. I norra Gästrikland finns många språkdrag som är typiska för norrländska mål, bland annat oböjliga adjektiv i plural av typen: dom är snäll ’de är snälla’.

Exempel 1: Hille socken

Intervju med kvinna född år 1903. Inspelat år 1979.

Transkription

– du berätta lite åm att man jikk å såg på like
– jaa / man skull ta en mjöLkkruka me då / å fall att man int hadd nånn stor en mä sâ fikk man ta bare en litn mjöLkkruka s’att man årka bära / fö man nånn från gåLn skulle ju gå
– mm
– förståss
– mm
– för fåLk fikk ju dö hemma på dän tin / dä va ju sällan dôm vartt dö på sjukhuse då / å (..) då skulle an ta en dä lille mjöLkkruka mä’ssâ å så skulle an kLä sâ branog (..) mörkt dä mörka kLäna an hade an sätt inte på’ssâ a rö kåfta int äller a rö myssa int där jorde an inte för då knöt dôm hälle på en en hâlssduk såm var lite mörk
– mm
– svartt å vitrute älle så / å senn nä an kåmm dit sô då var’ä ju liksåm lugnt då ve gåLn kåmm an på lördaskvälln då ha’Låm hunne lakkt ut granris se dä låg ju vådlit finnt dä tjista skull bäras på söndas môôrn dä låg ju vådlit finnt då å så var’ä grânar ve ve porttarne hälle ve grinnhôLe häller vi dôro
– mm
– å å då kåmm an in i tjöke då å der va’Lôm lite stillsam å dôm hade vite förkLen å se dä(r) kvinnfôLkene då / å så (..) då var’ä sjäLvklart att man skull gå in till en döda / å där stog dä två (..) jus då på ett bord mä en vit duk / å’Le dä jusn(e dôm) lyss(te) så finnt dä va så finnt å si / å så va han tänkt på / dä va ju att en dä döda såm kansje ha vare nog så inkelt kLädd fôr / var så ryslit fin / å gubbarna va ju sô slät ôm tjinnbenene å å fin fast jag minns att vi bruka tykka vi barn att dôm va vådlet sô mager å å int va’Lôm nå röbLomme häller / å å (..) män dä va sô dôm ha väll allre haft e så illvit sjortta sôm v(a)’Lôm hadd när’ôm låg i tjista / å man bruka tänka att dôm va väLnog litn såm kunna få pLass i a’Lär lille låda
– m
– va ju liksôm lite breare åpptill män vi föttrene var’ä faslit så smalt

Översättning

– Du berättade lite om att man gick och såg på liket.
– Ja. Man skulle ta en mjölkkruka med då. Och ifall man inte hade någon stor med sig, fick man ta bara en liten mjölkkruka så att man orkade bära, för man … någon från gården skulle ju gå…
– Mm.
– förstås. För folk fick ju dö hemma på den tiden. Det var ju sällan de dog på sjukhuset då. Och då skulle man ((eg. han)) ta den där lilla mjölkkrukan med sig och så skulle man klä sig ganska mörkt, de mörka kläderna man hade. Man satte inte på sig en röd kofta eller en röd mössa inte, det gjorde man inte, för då knöt de hellre på en en halsduk som var lite mörk…
– Mm.
– svart- och vitrutig eller så. Och sedan när man kom dig så då var det ju liksom lugnt då vid gården. Kom man på lördagskvällen, då hade de hunnit lägga ut granris, så det låg ju vådligt fint där kistan skulle bäras på söndagsmorgonen, det låg ju vådligt fint då. Och så var det granar vid … portarna eller vid grindhålet eller vid dörren.
– Mm.
– Och … och då kom man in i köket då och där var de lite stillsamma, och de hade vita förkläden på sig där kvinnorna då. Och så … då var det självklart att man skulle gå in till den döda och där stod det två ljus då på ett bord med en vit duk och de där ljus(en de) lys(te) så fint, det var så fint att se. Och så var han tänkt på, det var ju att den där döda, som kanske hade varit nog så enkelt klädd förr, var så rysligt fin och gubbarna var ju så släta om kindbenen och … och fina. Fast jag minns att vi brukade tycka vi barn att de var vådligt så magra och … och inte var de något rödblommiga heller. Och… och … men det var så … de hade väl aldrig haft en så illvit skjorta som v(ad) de hade när de låg i kistan. Och man brukade tänka att de var ganska små som kunde få plats i den där lilla lådan.
– Mm.
– Var ju liksom lite bredare upptill, men vid fötterna var det fasligt så smalt.

Exempel 2: Ovansjö socken

Intervju med kvinna född år 1862. Inspelat år 1953.

Transkription

– ja ska taL åm en händelse sôm händ mäg en gång
– jaa
– ä var e tôrpartjäring / sôm kåm sôm kåm in (..) häne / å sa sisåhär åt mä / har du grissugga sa hon jaa sa jag / jaa då vill jag (..) ting på n gris / jaa hä får du fôll / jaa (..) får ja föLj mä däg ut å si grisn / ja nog kan ni fôll få hä sa jag / hä ä fl int omöjlit / å så jeck ve in i lagåLn / å så nå(r) hon kåm in i i lagåLn (..) så hadd ja en en kaLv inåm dôrôn i en tjetta / å så (..) å så sa hon va har du fôla hännôr då sa hon / ja har en oxpôsa sa jag / så nu så ska ja slipp gå tä(r) Landins / sa jag / å så strök hon kaLven så här inunder (..) nosôn (..) inunder haken / å så när sôm (..) hon har jort hä så skull hon fl si grissuggan så jeck hon in å lätt ôpp dôrôn å går in å stryker grissuggan / å jag var så dum å lätta männisjan gå in i i svinstian / å så strök hon mä händrôn sä där inundôr (..) magan på på grisn / joo då joo då vär du får (..) får grisungar / jaa / når tin vart att hon skull grisa / sa var äviga en enda grisunge sôm hon feck fjortôn grisungar / dôm vart dö unnan för unnan / alleri int en enda en jag hadd nytta på stora fina grisungar / å å så var ä en såm var minst / å ja tror att hä var n sista å han var så litn / å den sått då live i bra länje / å så tog ja in hem hônôm å hadd hônôm i e margarinlåda å bädda ner’n / å gav hônôm tjöpte en napp å gav hônôm mjöLk på dä där vise / jag hadd hônôm i tre dar / men va ni vill tro mä eller inte så va grissuggan så sjuk så hon låg / hon int- hon hon kunna’nt gapa mä munn / jag hadd nysila mjöLk i e skopa / å ja hadd e sje / å ja skull hälla i na / men hon kunna inte svälja så sjuk va suggan / ja trodde att hon skull bi all / men når n där lihl grisunjen vart all för mä hemma / i n där lådan / så vart suggan fresk / å ja feck bär dit ett ett matämbar åt henna å hon åt / då var dä int nå fel på s- på suggan / men alleri inte nånting ja hade för dä jag ha ävvlas mä mä n där å fjortôn grisungar dôm jeck / men jag ha kunna mista grissuggan å

Översättning

– Jag ska tala om en händelse som hände mig en gång.
– Ja.
– Det var en torparkäring som kom … som kom in här och sa si så här åt mig: "Har du grissugga", sa hon. "Ja", sa jag. "Ja, då vill jag tinga en gris." "Ja, det får du väl." "Ja … får jag följa med dig ut och se grisen?" "Ja, nog kan ni väl få det", sa jag, "det är väl inte omöjligt." Och så gick vi in i ladugården. Och så när hon kom in i ladugården, så hade jag en … en kalv innanför dörren i en kätte. Och så … och så sa hon: "Vad har du för något här då?" sa hon. "Jag har en liten tjur" sa jag, "så nu så ska jag slippa gå till Landins" sa jag. Och så strök hon kalven så här under nosen, under hakan. Och så när hon har gjort det, så skulle hon väl se grissuggan. Så gick hon i och låste upp dörren och går in och stryker grissuggan; och jag var så dum att låta människan gå in i … i svinstian. Och så strök hon med händerna så där under magen på … på grisen. "Jo då, jo då vad du får … får grisungar!" Ja, när det blev tid att hon skulle grisa, så var eviga en enda grisunge som hon fick, fjorton grisungar, dog undan för undan, aldrig inte en enda en hade jag nytta av, stora fina grisungar. Och så var det en, som var minst, och jag tror att det var den sista och han var så liten. Och den höll sig då vid liv bra länge. Och så tog jag in … hem honom och hade honom i en margarinlåda och bäddade ner honom, och gav honom … köpte en napp och gav honom mjölk på det där viset. Jag hade honom i tre dagar. Men om ni vill tro mig eller inte, så var grissuggan så sjuk så hon låg. Hon int … hon … hon kunde inte gapa med munnen. Jag hade nysilad mjölk i en skopa, och jag hade en sked, och jag skulle hälla i henne, men hon kunde inte svälja, så sjuk var suggan. Jag trodde att hon skulle dö. Men när den där lille grisungen dog för mig hemma, i den där lådan, så blev suggan frisk. Och jag fick bära dit ett … ett matämbar åt henne, och hon åt; då var det inte något fel på s… på suggan. Men aldrig inte någonting jag hade för det jag hade arbetat hårt med … med den där, och fjorton grisungar de gick, men jag hade kunnat mista grissuggan också.  

Gästrikland på Dialektkartan

På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Gästrikland och från resten av Sverige.