Öland

Öland ligger i Götaland, men trots det tillhör de öländska dialekterna sveamålen.

Om öländskan

Öländskan har påverkats mycket av sveamålen i Mälardalen. Det beror på att ön har varit en viktig knutpunkt för handeln i Östersjöområdet och därför haft intensiva förbindelser med Svealand genom historien. Det finns även inflytande från både sydsvenska mål och götamål i de öländska dialekterna. Du kan läsa mer om hur dialekterna på Öland har utvecklats i webbutställningen Södra Öland berättar.

Öland är en långsmal ö och det märks ibland stora skillnader i språket mellan de norra och södra delarna av ön. En sådan skillnad är uttalet av bokstaven r. På norra Öland använder man främst tungspets-r (liksom i sveamålen), på södra Öland är däremot ett bakre r vanligare (liksom i de sydsvenska målen).

Typiska dialektdrag

  • Bakre R-ljudet. Bakre R i finns i dialekterna på södra Öland, men har inte spridit sig vidare till de norra delarna av ön, som har uttal med främre r.
  • Vokalisering av r efter vokal, det vill säga: mer → meä/mee (på södra Öland) meå (på mellersta Öland) mea (på norra Öland).
  • Kort i och y uttalas som e och ö: vikt → vekt, stycke → stö`ök
  • G uttalas som j efter vokal på mellersta Öland: mage → ma`aj, skog → skoj. I norr och söder heter det ma`ag och skog.
  • Ljudkombinationerna rn, rl, rs, rt uttalas som n, l, s, t det vill säga: barn → ban, kors → kåss, bort → bått. I centrala och västra delarna förekommer istället vokalisering: barn → baen.
  • Tjockt L-ljud (uttalas med en snärt med tungspetsen som böjts uppåt mot övergommen) blå → bLå, kol → köL. Tjockt L finns i dialekterna på norra Öland men har inte spridit sig vidare till de södra delarna av ön. (Dock finns det tjockt L på hela ön i uttal av rd i ord som gård → gåL, bord → boL.)
  • Försvagning av ändelsevokaler. Ändelsen a försvinner ofta helt: fa`ar för fara, ga`at för gata, hä`äst för hästar.
  • Den för Öland så karakteristiska tvåtoppiga accenten där man uttalar vokalen två gånger: dre`eck (dricka), ka`ast (kasta), sko`ott (skotta).
  • Bortfall av n i ändelser: solen → sola, hästarna → hästa, gatorna → gatra.
  • Bortfall av t i bestämd form singularis: huset → huse.

Exempel: Gårdby socken

Intervju med kvinna född 1873. Inspelat år 1949.

Transkription

–  jo ja tänkte fråga / förr i tiden / då vävde ni väl allt tyg hemma till kläder själva
–  ja de jode vi
–  jaha
–  vi eh tjöped sällan nåå / utan vi hadde’t sådant ställt atte / vi hadd lin
–  ha
–  å de fåsst vi joed då på (..) nä de kåm että juL
–  ha
–  då spann vi linet
–  ha
–  å senn så spann vi eh ålla då / å den sjicked vi då te färjning / åe fick hem den då på vårsida / å senn väved vi eh (..) kl- ållklänninga
–  ha
– åe å nå vi fick de vävet då ställd vi ty- eh tyget te pressning
–  ha
–  å senn eh (..) åm eh vi vill jäärn ha e ny klänning te läsmötet
–  jaha
– de va så bruklit så vi försöked å få de dä tyget såm vi väved på (..) våra te (..) hösten då te läsmötsklänning / å så hadd vi de ve jul me å va fiin me de då förstås ållklänninga / å de eh skå- vi skåll vi ha skräddä (i) hemma då å sy / di (..) miin förällä(r) di hadd en ka- di hadd karskräddär såm sydd åt fruntimmra me / men på min ti då hadd en karskräddär te kara å / å fruntimmesskräddär te fruntimmra / så de va vanlit att en to skräddern te säj i hemmet / åe (..) å senn när linet de skåll blekes på våra å så vävd di senn då åckså på våra då (..) eh linnväv då såm di skåll ha te laken å å allt möjlit / så
–  då hade ni väl långa klänninga förr i tiden
–  jaha / låång klänninga de haadd vi (..) ånnä heel min åppväxt ja kåmmä ihåj nå vi jick i skolän / då hadd vi tjoätla så låång så vi fick gå å le- nästan håll åpp dåm nä de va smörjit
–  hade skolflickorna det också
–  ja skolflickera haadd låång klänninga åckså
–  jaså
–  de hadd di å de va ju bra på ett vis fö vi slet åpp dåm neikring då / då va de te sko åpp dåm då va de lite (å) ta (..)
–  jaha
–  åv men låång skåll de va si
–  ha
–  de va di

Översättning

– Jo, jag tänkte fråga, förr i tiden, då vävde ni väl allt tyg hemma till kläder själva?
–  Ja, det gjorde vi.
– Jaha.
– Vi köpte sällan något, utan vi hade det sådant ställt att vi hade lin.
– Jaha.
–  Och det första vi gjorde då på… när det kom efter jul…
–  Ja.
–  då spann vi linet.
– Jaha.
–  Och sen så spann vi ullen då. Och den skickade vi då till färgning, och fick hem den då på vårsidan, och sen vävde vi kl-… ylleklänningar.
–  Jaha.
– Och när vi fick det vävt då ställde vi tyget till pressning.
–  Jaha.
–  Och sen… om… vi ville gärna ha en ny klänning till husförhöret.
–  Jaha.
–  Det var så brukligt så vi försökte att få det där tyget som vi vävde på våren till hösten då till husförhörsklänning. Och så hade vi det vid jul med och var fina med det då förstås, ylleklänningarna. Och det sku-… vi skulle vi ha skräddare hemma då att sy. De, mina föräldrar de hade en ka-… de hade manlig skräddare som sydde åt fruntimmerna med, men på min tid då hade man manlig skräddare till männen och… och kvinnlig skräddare till kvinnorna, så det var vanligt att man tog skräddaren till sig i hemmet. Och sen när linet skulle blekas på våren, och så vävde de sen då också på våren då, linneväv då som de skulle ha till lakan och allt möjligt. Så…
–  Då hade ni väl långa klänningar, förr i tiden?
– Jaha. Långa klänningar det hade vi under hela min uppväxt. Jag kommer ihåg när vi gick i skolan, då hade vi kjolar så långa så vi fick gå och le-… nästan hålla upp dem när det var lerigt.
–  Hade skolflickorna det också?
– Ja, skolflickerna hade långa klänningar också.
– Jaså.
– Det hade de och det var ju bra på ett vis för vi slet upp dem nedtill då. Då var det till att lägga upp dem, då var det lite att ta…
– Jaha.
– av, men långa skulle de vara, se.
– Jaha.
– Det var de.

Ord och uttryck på öländska

  • aank på/anke på – ångra sig
  • bakanfö(e) – bakom
  • blinning – kroppkaka utan fläsk
  • bollhorva – fotbollsplan
  • damp – unghäst
  • drittle/drettel – söla/spilla med vätskor, ge ut i småportioner
  • fåk – snöstorm
  • fänta – flicka (främst norra Öland)
  • ginglig – ostadig
  • gräbba – flicka (främst södra Öland)
  • hörk/höörke – pigg, kry, karsk, frisk och stark
  • jongle – gå lite ostadigt, vingligt, hållningslöst eller släntrande
  • jålk – småpojke
  • myyck/mööck – mycket
  • pratspa – ordflöde
  • prisnosi – kavat, lite uppnosig
  • på hippedippen – nästan, på vippen
  • på linkehåll – i närheten
  • russel/råssel – livlig verksamhet, stor aktivitet, liv och rörelse
  • siimm (simme) – snöre, bit av snöre
  • skumme – mörker
  • snurpi(g) – högfärdig, lättstött
  • söka/söke
  • stofögo/stoôfôgo – kräsen, högfärdig
  • tingli – lätt och behändig, lättskött, praktisk, lätthanterlig
  • tykännas –vara blyg för främmande, om barn
  • tjoteldink – omhuldat sladdbarn
  • össel – ogräs (grav accent), även lite nedsättande om grönsaker

Mer om öländska

I webbutställningen Södra Öland berättar hittar du mer information om Ölands dialekter:

På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Öland och från resten av Sverige: