Tjugondag Knut

Nu är glada julen slut. Förr var det vanligt med festliga utklädningsupptåg på denna julens sista dag. Att fira Knutmasso lever fortfarande kvar på olika platser i Sverige.

Knut städar julen ut

Knut är ett nordiskt namn som kommer från fornsvenskans knuter – ’knuta; knut’. Det sägs att det är tjugondag Knut som städar julen ut och att helgonet Knuts dag, som infaller den 13 januari, markerar slutet på julens många högtidsdagar. Med julens sista dag var också julfriden som rått sedan Tomasdagen den 21 december Öppnas i nytt fönster. över.

Innan en ny arbetsperiod fylld av vinterarbeten tog vid i bondesamhället skulle julen nu firas av ordentligt. Man fick äta upp det som fanns kvar av julmaten och det kunde bli ett riktigt kalas. Man kunde också klä ut sig för att gå runt i gårdarna och tigga godbitar.

”Tjugondag Knut dansas julen ut” sägs det och runtom i landet ordnas idag ofta julgransplundringar med dans runt julgranen på tjugondag Knut.

Knutfirandets rötter

Sannolikt är knutfirandet besläktat med det som kallas ”kringgång” (här i betydelsen att ungdomen gick runt i gårdarna för att samla bidrag till sina ”lekstugor” och ”hopläggningsdanser”), och bär likheter med ungdomsaktiviteter från andra tidpunkter på året, till exempel Fettisdagen Öppnas i nytt fönster., Luciakvällen Öppnas i nytt fönster. och Valborg Öppnas i nytt fönster..

Hemlighetsmakeriet och maskbärandet antyder samtidigt att traditionen även är nära besläktad med de skämtsamheter som i många delar av Sverige förr hörde julen till. Då kunde en gubbe av trä eller hö lämnas tillsammans med en förolämpande hälsning till mottagaren. En sådan ”Knut” kunde också lämnas för att signalera att gården inte hade någon mer julmat att erbjuda, vilket uppfattades som pinsamt för gårdsfolket – men som för vår förståelse av knutfirandet kopplar samman kringgången med det praktiska skämtandet.

Människor kunde också själv klä ut sig själva till knutgubbar. Så här berättas det i boken Uppland rustar till fest: från vaggan till graven och året runt (Håkan Liby, 2001):

I smyg samlas några stycken och maskera sig till oigenkännlighet för att sedan som knutgubbar göra besök i hus och gårdar i skymningen på Tjugondag Knut /…/ syftet var att sopa ut julen samtidigt som spelet mellan de maskerade och värdfolket var av största vikt. Det gällde att under samtalet bibehålla anonymiteten respektive avslöja de maskerade knutgubbarna. I lokalsamhället där alla kände alla och spelreglerna var givna kunde det ha stor betydelse att någon gång få möjlighet att uppträda anonymt.

En Knutkväll i Sunnemo

I arkivet i Göteborg finns en berättelse om knutfirandet i Sunnemo:

Snart stundar Knutkvällen. Det är den 13 januari. Då skall man vara utklädd och gå i varenda stuga och tigga pepparkakor.

I fjol var jag utklädd till gubbe, och en annan flicka var gumma. Jag hade en tunn strumpa över ansiktet. På strumpan fäste jag ull så det blev som skägg. Så tog jag på mig ett par gamla byxor och en rock, som inte var något att skryta över i snygghet, och uppe på vinden fick jag tag i en gammal sportmössa, som varit pojkarnas, samt en halsduk, som var förfärligt grann. På strumpan, som jag hade för ansiktet, målade jag dit hemska, stora ögon, en röd näsa och ännu rödare mun, gula fläckar här och där i ansiktet, gjorde det ännu hemskare. Så stoppade jag fullt med traser under rocken, så att jag fick en väldig puckel och såg förfärligt lustig ut. Den flickan, som var med mig, hade även en strumpa övför ansiktet, och en huvudduk, som hon knöt under hakan. För övrigt var hon lika utspökad som jag. Vi hade naturligtvis en korg med oss, som vi skulle ha kakorna i.

Sen bar det iväg i stugorna. När vi kommo till bäcken, kom det ett par pojkar och fingo tag i oss, men vi lyckades springa ifrån dem. I somliga stugor fingo vi mycket kakor, men i en del var det slut på kakorna, och då fingo vi en bulle. Ibland tyckte de, att det var roligt att skämta med oss, och frågade, om vi inte ville ha en brödkaka, men då sade vi, att det finge vi äta så mycket vi ville hemma. Till slut tyckte vi, att vi hade gått nog långt och beslöt att vända om hemåt. Vi gingo stora landsvägen hem. Att springa krokvägar när det är mörkt och hamna i diken fulla av snö, är ej roligt, inte ens en Knutkväll.

Då vi kommo hem, kändes det skönt att få av sig de myckna kläderna och få krypa till kojs. Enbart på vår sida hade vi varit över 50 Knutgubbar och käringar.

Berättat år 1930 i Sunnemo, Värmland

Mord under julfriden

Ingen vet med säkerhet hur gammalt detta firande är, men om knutfirandet i allmänhet vet vi att namnet på högtiden, Knutmasso eller Knutsmäss, som betyder Knuts mässa, firas på Sankt Knuts dag som fått sitt namn efter två danska helgon som under medeltiden mötte martyrdöden: Kung Knut IV av Danmark och dennes brorson jarl Knut Lavard.

Datumet för mordet på jarlen är betydelsefullt eftersom det inträffade precis vid julfridens slut. Julfriden började på Tomasmäss den 21 december Öppnas i nytt fönster. alternativt på julafton Öppnas i nytt fönster. och varade 20–23 dagar framåt. Enligt medeltida svensk lag var brott begångna under julfriden belagda med högre straff, och mordet på jarl Knut ansågs därför vara särskilt stötande. I Sverige och Finland kom Knut därför att högtidlighållas den 7 januari.

Julfrid och midvinter

Även efter reformationen på 1500-talet fortlevde Knut som märkesdag Öppnas i nytt fönster. och när kyrkan under den senare hälften av 1600-talet utökade julhelgens dagar flyttades Sankt Knuts dag fram i almanackan, från den 7 till den 13 januari.

Detta medförde att julens slut nu sammanföll med en annan viktig tid på året: midvintern. I den julianska kalendern Öppnas i nytt fönster., som användes före 1753 i Sverige, inleddes vinterhalvåret på aftonen den 14 oktober. Den 13 januari inföll därmed på den nordiska midvintern. Då hade boskapen på många platser stått inne halva året och bönderna kunde då avgöra om mat till både människa och djur skulle räcka till våren eller ej.

Knutfestligheter idag

Exempel på knutfestligheter återfinns i mer än en tredjedel av Sveriges 25 landskap (Halland, Hälsingland, Härjedalen, Gotland, Skåne, Uppland, Värmland, Västergötland och Östergötland), men är trots det relativt okända för den stora allmänheten då de bara firas på mindre orter och inte uppmärksammas på riksnivå.

I de tre uppländska bruksorterna Gimo, Österbybruk och Östhammar är Knutsmasso (som det kallas där) en stor högtid. Firandet har tagit karnevalsliknande former där människor i alla åldrar klär ut sig och deltar i gatuparader och andra festliga arrangemang.

Exempel återfinns även i flera grannländer: Norge, Finland inklusive Åland, och Estland, vilket tyder på att knutfirandet en gång varit mer utbrett.