Annadagen

I allmogesamhället var Annadagen den 9 december förknippad med olika julförberedelser.

Svartvitt fotografi där kvinna håller enriskvistar över ett bryggkar

Drickabryggning i Hablingbo på Gotland år 1947. Linnéa Pettersson lägger enriskvistar till kokning i bryggkaret.

”Anna med kanna”

I allmogesamhället var Annadagen en viktig hållpunkt för olika julförberedelser (läs mer om märkesdagar). Det talades om ”Anna med kanna”, som syftade på julbrygden. Kring ölbryggningen fanns olika traditioner. I vissa delar av landet skulle julbrygden påbörjas denna dag. I andra delar skulle bryggningen ha kommit så pass långt att ölet gick att smaka av.

Julbrygden tog sin början på Annadagen. Det var Anna mä kanna.

Berättat av: Kvinna född 1871, Västergötland (Isof, IFGH 2883:4)

Den 9 dec., Anna-dagen, sade man:

Anna den granna
som kommer med kanna.

Ty nu skulle julölet vara färdigbryggt. Då skulle man bjuda grannar och släktingar till sig för att dessa skulle få avsmaka det goda ölet.

Berättat av: Man född 1860, Bohuslän (Isof, IFGH 4894:37)

Lutfisken i blöt

Annadagen var också den dag då lutfisken skulle läggas i blöt för att bli färdig lagom till jul. Proceduren med torkad fisk och en basisk lösning av vatten, släckt kalk och soda omfattar flera steg. Avvägningen vid lutning och urvattning är viktig för att fisken ska få en bra konsistens.

I dag säljs lutfisken färdig, oftast vacuumförpackad eller djupfryst, för tillagning i ugn eller mikro.

I december vidtog slakt, tvätt, bryggning, bak och någon gång ljusstöpning. Baket var det som upptog mesta tiden. Lutfisken lades i blöt Annadagen. Mängden av kalk och soda räknades i ort.

Annadagen lade man lutfisken i vatten och Alexanderdagen i lut. Sedan skulle fisken ligga i lut i 2 dagar och därefter i vatten, som man bytte varje dag.

Berättat av: Kvinna född 1878, Halland (Isof, IFGH 5822:33, 5823:18)

Namnet Anna

I den rikssvenska och finlandssvenska almanackan har Anna namnsdag den 9 december, efter den heliga Anna, jungfru Marias mamma.

Anna är en grekisk form av hebreiskans channā ’nåd’. Det kan också vara ett i flera språk förekommande ord med betydelsen ’mamma’.