Tomasdagen

Är du klar med julförberedelserna? I folklig tradition inleds julfriden på Tomasdagen den 21 december.

Apostladag

Tre dagar före julafton, den 21 december, infaller Tomasdagen, som fått sitt namn av Jesus lärjunge och apostel Tomas. Dagen var helgdag – en av apostladagarna – fram till 1772, då ett stort antal helgdagar ströks ur den svenska almanackan.

Julfriden rings in

Det finns ett antal olika föreställningar som knutits till Tomasdagen i allmogesamhället. I några delar av landet var det nu julfriden skulle inträda. Det var från början en rättslig ordning, en av flera fridslagar som inrättats för att vid särskilda händelser eller tidpunkter under året stävja brott och låta frid råda. Den som begick brott under dessa tider kunde förvänta sig högre straff, enligt de medeltida landskapslagarna.

Julfriden handlade också om att förberedelserna inför julen skulle vara avslutade, och att det kristna budskapet skulle begrundas i stillhet och ro. I många städer ringdes julfriden in under högtidliga former. Ett sätt att markera julens intåg var att resa så kallade julstänger vid sin förstukvist eller på gårdsplanen. Det var avbarkade granar med några gröna kvistar lämnade i toppen, ofta ställda i kors. I de trakter där det var tradition att resa dessa stänger på Tomasdagen kunde de kallas tomaskors.

Tre dygn före jul skulle allt stök upphöra. Då fick: Inte dricka ränna, inte degen jäsa, inte brö bränna, inte kvarn gå. Allt skulle vara färdigt för julhögtiden. Och det ville inte säga så litet.

Berättat av: Kvinna född 1857, Håbol, Dalsland (arkivnummer VFF 735:2)

Före thomasdag skulle julgrisen vara slaktad och även julljusen stöpta, samt om möjligt också spisen vitlimmad.

Berättat av: Person född 1856, Tarsled, Västergötland (arkivnummer IFGH1729:27)

När så tiden under mycket stök och fejande skridit fram till St. Tomas dag, eller Tummessmäss här kallad, då man upphört med alla grövre sysslor samt började undfägna sig med vad som varit iordningställt. Särskilt gick man i stugorna och avsmakade julbrännet.

Berättat i Gräsmark, Värmland (arkivnummer VFF397:2)

Tômmesmässotta skulle de gamla upp tidigt på morgonen. Om inte de hade börjat att skura och städa så skulle det börjas då. Var det någon som skulle stå brudgum under jul så kom hon å tiggde säd den dagen.

Berättat av: Kvinna född 1933, Töksmark, Värmland (arkivnummer IFGH3182:3)

Tomas fylletunna

Tomasdagen var en marknadsdag, då många passade på att göra inköp inför jul. Det kunde vara julklappar till nära och kära eller julbrännvin som skulle köpas in, i synnerhet efter att husbehovsbränning av sprit förbjudits, vilket skedde 1855. Öl bryggdes dock länge i hemmen, och en tradition var att julölet fick lov att provsmakas på Tomasdagen. ”Tomas fylletunna” kunde dagen av denna anledning kallas i folkmun.

Thomasmässodag så glad, då är det marknad i varje stad. Så säger ett gammalt rim. Det var då vanligt att lantbefolkningen reste till närmaste stad för att göra sina inköp till julen och avyttra sina produkter om de hade några. Och som marknaden då var ett visst folknöje, man träffade där vänner och bekanta, då avsmakades innehållet uti kuttingarna och flaskorna ganska flitigt. Gossarna träffade då sina flickor och det var munterhet och glam. Så nog blir dagen glad efter deras sätt att se saken.

Berättat av: Person född 1856, Tarsled, Västergötland (arkivnummer IFGH 1729:27)

Då skulle ungdomen ut till stan för att köpa julklappar till kärestan (kärasten) och julagrannlåt och för att roa sig. Och de gamla ville gärna också till stan; gubbarna för att köpa julbrännvin, sen de inte finge bränna själva, allt för övrigt för att leva om lite, 'för då ä dä hökti i var sta'. Och det skall ha varit gammalt bruk att bonden skulle köpa sig en ny hatt på 'Tummesmässemartne'.

Berättat av: Man född 1849, Gunnarp, Halland (arkivnummer IFGH875:2)

Om Tomasmässe skulle alla te stan även om de inte hade något ärende. Johansson häruppe, som är 84 år reser ännu varje år. Det var också ett ordstäv: 'Tomasmässe da, då är det markne i var sta'. Om de var sams med tomten kunde de få allahanda saker vid Tomasmässe. Se tomtarna gick och drog ifrån den ene å te den andre och bara man höll sig väl med tomten, fick man vad man behövde.

Berättat av: Man född 1852, Bollebygd, Västergötland (arkivnummer IFGH 926)

Som framgår av citaten blandades många olika föreställningar, traditioner och sedvänjor med varandra. Som med många andra av almanackans märkesdagar har man även tytt framtiden efter vädret denna dag, till exempel sa man att ”om grana bär krage och stubben bär hatt Thomasmäss natt då blir det ett gott år”. Granarnas krage och stubbens hatt syftade på snö och rimfrost.

Farliga väsen i rörelse

En del av folktron knuten till Tomasdagen hade att göra med det faktum att vintersolståndet, och därmed årets längsta natt, infaller runt den 21 december. Före kalenderreformen 1753 låg vintersolståndet vid lucia, och det finns en rad gemensamma föreställningar kring dessa långa och mörka nätter. De betraktades som farliga, onda väsen var i rörelse, och det var särskilt viktigt att inte ägna sig åt så kallade kringgärningar, det vill säga arbeten som kräver att något går runt. Oavsett om det var tomten, näcken, onda andar eller Tomas själv som kunde ta illa vid sig så gällde det att vara försiktig.

Den dagen skulle alla verk som drevs med vattenkraft stängas under natten, för den natten kom strömgubben och fördärva alla gående verk, sades det. Även kvinnorna i gårdarna, som förr var mycket upptagna med spinning, avslutade det. De sa att ingenting får gå runt under hela dygnet. De sysselsatte sig sedan under julen med att sticka strumpor.

Berättat i Vedum, Västergötland (arkivnummer IFGH1835:7)

Om Tomas hade däremot mjölnare det bra, för mol de den dagen kunde de riskera att koggarna rök. Kvinnfolken ställde också undan sin kringgärning Tomasdagen och sen fick spinnerockar och garnvinder vara i fred tills efter Knut.

Berättat av: Man född 1857, Väring, Västergötland (arkivnummer IFGH4232:14)

Tomasmässnatt var det omöjligt få mjölnare vid vattenkvarnar att mala för då for Näcken genom åar och bäckar.

Berättat av: Man född 1851, Svensåker, Västergötland (arkivnummer IFGH4512:14)

Då fick ingenting gå runt såsom spinnrock, kvarnar eller dylikt, natten till den 21 tordes ingen mjölnare mala för då kom onda andar och hängde sig på hjulen och stannade kvarnen.

Berättat av: Man född på 1860-talet, Fåglum, Västergötland (arkivnummer VFF305:1)

Ifall man spann lin den natten blev tomten vred på linet och så fick man intet.

Berättat i Laske-Vedum, Västergötland (arkivnummer VFF249:19)

En skulle inte brygga eller baka på tommesmässedan, för då kom Tomas och satte tummen både i degen och i dricken, så det blev ingen häv och ingen jäl. Och inte fick de fälla malt den dan.

Berättat av: Kvinna född 1864, Bergum, Västergötland (arkivnummer IFGH2427:59)

Dag för omförhandlade kontrakt

Tomasdagen var också en viktig dag i allmogesamhället för att omförhandla kontrakt eller upprätta avtal. När man tummat – eller ”tommat” – på det man avtalat var det bindande. Det gällde även tjänstefolk som skulle sluta eller personer som av olika anledningar skulle flytta; på Tomasdagen skulle kontrakten sägas upp. I samband med det kunde man passa på att säga upp råttor eller andra oönskade ”inneboende”.

Tommedag var 3 dagar före jul. Var det någon affär som skulle uppgöras, eller förliknad mellan byns befolkning så skulle de tillsammans och tomma då var affären säker. Tomma gick till på följande vis, de satte samman tommane hårt och klämde när det var uppgjort med affär eller vänskap, det var lika säkert som edgång. Om morgon den som satte upp högra tommen först blev fortast gift, då skulle den person säga Tommedag då fick ej någon svara för då blev den sjuk.

Berättat i Lane Ryr, Bohuslän (arkivnummer VFF704:6)

Råttor huserade då som nu ganska illa med säden men ett enkelt medel att bli av med dem var att sopa logen och runt huset tomasmässonatt och så helt sonika säga upp dem till avflyttning med dessa ord: Som husbonde på gården befaller jag råttor och möss att härifrån tågen till ___ så nämndes någon annan plats, gärna en oväns gård.

Berättat i Långaryd, Småland (arkivnummer VFF237:8)

En annan sed, som också skulle iakttagas den dagen var, att uppsäga råttorna och tillgick som följer: En person försedd med käpp som han petade med i vinklar och vrår samt springor, samtidigt uttalande följande ord: Nu är det Thomas dag i dag och nu uppsäger jag härmed Råttor och möss, Loppor och löss att avlägsna sig härifrån och begiva sig till annat ställe.

Berättat av: Person född 1856, Tarsled, Västergötland (arkivnummer IFGH1729:27)