Larsmäss

Larsmässan, eller Larsdagen, den 10 augusti var en viktig märkesdag på flera håll i landet.

Lars finns i almanackan till minne av helgonet Sankt Laurentius, en romersk diakon som dog år 258. Laurentius är ett latinskt namn med betydelsen ’härstammande från Laurentum (stad i Italien)’. I almanackan finns namnet med i sin nordiska form Lars.

Märkesdag i jordbruket

I äldre tiders bondesamhälle var Larsmässan en viktig märkesdag. I norra Sverige räknades Larsdagen till järnnätterna då åkerns gröda kunde skadas av den första höstfrosten. I andra områden har Larsmäss markerat att slåttern borde vara slut. Dagen har också kopplats till rågsådden som borde vara avslutad till Larsmäss, sådde man senare blev brodden och rotsystemet dåligt utvecklade.

Larsmässepotäter

Vid Larsmäss var det också många som började smaka på potatisen, i brist på annan mat.

Vid Larsmässtiden, eller då potatisblasten nästan blommat över, började man smaka på nypotatisen. För att få nypotatis så tidigt satte man i särskilda åkrar, tidig sort som Magnum Bonum, ibland mera skämtsamt kallad ’Magnus bror min’. Om man fått sätta potatisen i normal tid, så började skörden allmänt i början av september.

Berättat av: Sten Larsson (född 1895)
Plats: Gustav Adolf, Värmland
Upptecknat: 1970 (Isof, ULMA 28059)

Larsmässe var en bemärkelsedag i flera avseenden. Då fick en börja med de färska potäterna. En fick inte börja med dem förr än då. Men det dugde inte heller att vänta över den dagen. –Se Lars han kommer med farska petäter, sa de. Så honom tyckte de om. De hade en sorts tidiga potatisar, som var färdiga till Larsmässe, larsmässepotäter.

Berättat av: Adolf Gustafsson (född 1863), Verner Karlsson (född 1870), Johan Björkegren (född 1870), Emil Svensson (född 1871), Alfred Karlsson (född 1863), Emil Andersson (född 1859), Georg Olsson (född 1886), Kristina Johansson (född 1851), Levin Gustafsson (född 1859)
Plats: Hudene, Västergötland
Upptecknat: 1939 av Linnar Linnarsson (Isof, ULMA 12404)