Jungfru Marie bebådelsedag

Jungfru Marie bebådelsedag är en kyrklig helgdag som firas till minne av när ängeln Gabriel enligt Bibeln berättade för Maria att hon var havande med Jesus.

oljemålning föreställande kvinna i 1600-talskläder som knäböjer vid bord och vänder blicken mot ängel som kommer flygande från ovan

Detalj från tavlan Marie bebådelse av konstnären Salomon Koninck (1609-1656). Foto: Jens Mohr/Hallwylska museet.

Två bebådelsedagar i almanackan

Marie bebådelsedag – som från början är en katolsk helgdag – firades länge i Sverige på datumet 25 mars. Vid 1952 års kalenderreform beslutades att en av vårens lediga dagar skulle tas bort för att istället kunna läggas på hösten, och valet föll på Marie bebådelsedag.

Det kristna firandet av bebådelsen – som betyder 'förebud, förutsägelse' – flyttades då till närmast liggande söndag, som i kalendern fick namnet Jungfru Marie bebådelsedag. De år då påsken infaller tidigt, och Palmsöndagen hamnar närmast 25 mars, förläggs Jungfru Marie bebådelsedag till söndagen före Palmsöndagen.

Det här har lett till att det finns två bebådelsedagar i almanackan; dels den forna helgdagen 25 mars som kallas Marie bebådelsedag – eller Våffeldagen, dels den söndag som kallas Jungfru Marie bebådelsedag.

Återkommande motiv inom konsten

Den kristna berättelsen om när Maria fick veta att hon skulle föda Guds son har gett upphov till en rik flora av musik, sång och bön, och motivet; ”bebådelsen”, är återkommande inom konsten. Benämningen Vårfrudagen, som tidigt gavs till Marie bebådelsedag i Sverige, och där ”vår fru” syftar på jungfru Maria tyder på att, som etnologen Nils Arvid Bringeus utrycker det: ”Maria en gång stått folket nära i vårt land.”

I texten om Marie bebådelsedag Våffeldagen kan du läsa mer om tranbrev och andra folkliga traditioner kopplade till bebådelsedagen.