Olofsdagen

Till minne av nordens första helgon firas Olofsdagen den 29 juli. Dagen infaller mitt i skarven mellan odlingsåren, och förr i tiden var det ofta ont om mat vid denna tid.

Olof den heliges dag

Olof har sin namnsdag den 29 juli för att den norske kungen Olav Haraldsson dog denna dag år 1030. Han var en viking som kristnades, och så småningom blev han den första personen från Norden att helgonförklaras.

Kring ”Olof den helige” växte en kult fram, och han var mycket populär under hela medeltiden. Kyrkor uppfördes, bland andra Nidarosdomen i Trondheim där helgonets reliker förvarades, och pilgrimsleder växte fram då människor vallfärdade till dessa platser. Efter reformationen i Sverige under 1500-talet motarbetade den protestantiska kyrkan alla uttryck för helgondyrkan, inklusive firandet av Olofsmässan.

Märkesdag i den folkliga kalendern

Olofsdagens – eller som man sa ”olsmässans” – betydelse som märkesdag i den folkliga kalendern var dock fortsatt stor, och det finns många uppteckningar i arkivet om dagen. Framför allt var tiden i slutet av juli präglad av det faktum att förråden av spannmål och mat då var på upphällningen, och de nya grödorna ännu inte färdiga att skördas. Många berättar om den svåra tiden i skarven mellan odlingsåren, kallad ”olsmässokroken”, då ”Ola skrek”. De som hade väldigt ont om mat kunde bli tvungna att ta av den nya skörden, något som förknippades med fattigdom och skam.

Olsmässekroken var alltid den värsta tiden för de fattiga, far sade alltid i olsmässokroken får vi äta bröd med en tand.

Berättat av kvinna född 1846, Västergötland (arkivnummer IFGH4128:44)

Olsmässa var man rädd för. Vid den tiden brukade man vara utan bröd. Så fick man inte något förrän man hade bärgat in den nya skörden. Det brukade vara litet med föda i hemmen vid den tiden. Fisken var då den enda räddningen.

Berättat av: Man född 1867, Bohuslän (arkivnummer IFGH4876:12)

När Olle kom, det var en laj ('ful') gäst, för då hade de inget att äta och inget att ge honom.

Berättat av person född 1852, Gnosjö, Småland (arkivnummer IFGH3568:29)

Sen Olsmässe var gången skulle man inte slå, utan slåttern skulle vara undangjord före den dan. De talte om Olsmässekrok. Det var en svår tid. Den gamla säden var uppäten och den nya säden var inte färdig. (…) Men det vittnade ju om att alla de gamla förråden voro uppätna, när man behövde börja på att tröska vid Olsmässe. 'Nu gå hungerklockorna' var därför också ett vanligt yttrande, när man hörde slagen från präglarna ('slaga', ett verktyg för tröskning) i någon gård vid den tiden.

Berättat av man född 1868 i Värö, Halland (arkivnummer IFGH2094:69f )

Så var det ändå stor skam att ta till den nya mälden (spannmål avsett att malas), då sa folk att det var Olsmäss på det stället. Då gick man hellre bort och köpte mjöl långt borta än man 'lät hungerklockorna gå'.

Berättat av kvinna född 1867 i Stenkyrka, Bohuslän (arkivnummer VFF1800:82)

Tiden omkring Olovsmässan kallades Olsmessekrok. Då var det knalt för bonden, då var lador och bingar tomma. Det skulle vara storvulet att göra kalas i Olsmessekrok. Därför var det endast rika bönder som gjorde det. Man gjorde ofta slåtteröl.

Berättat år 1924 i Solberga, Bohuslän (arkivnummer VFF962:5)

Tiden omkring Olledagen har de förresten kallat Olsmässkroken, för då har det brukat vara slut på allt spannmål och allt mjöl för det året.

Berättat av man född 1854 i Lungsund, Värmland (arkivnummer IFGH1340:36)

Bråda tider inför olsmäss

Olofsdagen markerade också annat, till exempel gällde det att ha bärgat höet till dess, eller åtminstone ha påbörjat slåttern. Efter det blev gräset svårare att slå, då grässtråna blev styvare och hårdare. I vissa delar av landet kunde man nu också börja ta upp potatisen.

Skatorna byter fjäderdräkt ungefär vid den här tiden, vilket tycks ha satt spår i folks föreställningsvärld - i våra samlingar finns flera uppteckningar som berättar om skatorna vid olsmäss.

Olsmässe skulle gräset vara avslaget, ty eljest 'lorta Olle i gräset.

Berättat av man född 1876 i Tived, Västergötland (arkivnummer VFF1429:4)

När höet fått på sig Olles hatt och Lars mössa, blev det svårt att få av det.

Berättat av man född 1848 i Rummene, Västergötland (arkivnummer IFGH1367:67)

Efter Ola är blåbären fördärvade. Ola sket i bären sa de förr.

Berättat av man född 1870 i Vapnö, Halland (arkivnummer IFGH3855:26)

Om Olsmäss kommer Olle mä potäter

Berättat av kvinna född 1840, Lyse, Bohuslän (arkivnummer VFF999:16)

Det finns ett talesätt Du är lätt som en olsmässeskata. Skatan är fans egen fågel, vid Olsmässetid väger han alla skator, de feta tar han, men de magra får bli kvar.

Berättat av man född 1866 i Myckleby, Bohuslän (arkivnummer VFF1713:37)

Olsmässotorken och olsmässebocken

Man spådde också framtida väder, och gjorde andra förutsägelser efter hur det var vid Olsmäss. Folklivsforskaren Sigfrid Svensson skriver i Bondens år om att många vid denna tidpunkt förväntade sig några dagars torka – kallad ”olsmässotorken” – i den regnperiod som var vanlig i slutet av sommaren. Det var dock viktigt att det inte blev för varmt.

Slakt av ”olsmässebocken” kunde dryga ut de tomma matförråden, och var lämpligt att göra vid denna tid, innan bockarna sedan gick i brunst och köttet blev sämre. Det fanns också en föreställning om att vattnet efter Olofsdagen, framför allt i landets norra delar, betraktades som för kallt för bad.

Var det mycket varmt vid Olsmäss, 29 juli, kallades detta för Olsmässe sken. Då rann rågen, och det blev mycket mjöldrygor i den.

Berättat av man född 1886 i Landvetter, Västergötland (arkivnummer IFGH5320:30)

Olsmässe sken tyckte de inte om. Det körde på kornet för fort.

Berättat av man född 1874, Hyssna, Västergötland (arkivnummer IFGH1874:8)

I Olsmässe ti ska en slakta bocka och bi. Efter den tiden blir bocken rännegalen. Och bina börjar äta upp honungen i kupan.

Berättat av man född 1853, Berghem, Västergötland (arkivnummer IFGH4827:12)

Efter Olsmässekroken var det inte bra att bada, för då fick man vattenblåsor.

Berättat av man född 1851, Odensåker, Västergötland (arkivnummer IFGH4512:14)