Gustaf Ericssons vissamling

Under andra halvan av 1800-talet samlade Gustaf Ericsson in nästan tusen visor och ramsor och skapade därmed en av landets största vissamlingar.

Handskrivet uppslag i anteckningsbok.

Gustaf Ericssons handskrivna uppteckningar av visor.

Pehr Gustaf Ericsson (1820–1894) levde större delen av sitt liv i Härads socken i Åkers härad utanför Strängnäs i Södermanland. Han tog över föräldrarnas torp och arbetade som torpare och kringvandrande metallarbetare. Tillsammans med hustrun Anna Helena Andersdotter fick han åtta barn.

Gustaf Ericsson intresserade sig tidigt för folkminnessamling. I Sverige fanns en tidsanda att samla in allt som var fornt och att dokumentera den gamla bondekulturen. När Gustaf Ericsson år 1856 läste i tidningen om den nystartade Närkes fornminnesförening började han på egen hand samla in folkminnen, dialektuttryck och fornsaker. När Södermanlands Fornminnesförening startade år 1860 blev han från starten ombud för socknarna Fogdö, Helgarö, Vansö, Härad, Barva och Länna. Ericsson fortsatte samla, ibland utanför dessa socknar, fram till sin död.

I flera arkiv

Uppteckningarna skickades förutom till Södermanlands fornminnesförening till en rad andra mottagare: Kungliga Vitterhets-Historie- och Antikvitetsakademien (KVHAA), Södermanland-Nerikes Nations landsmålsförening i Uppsala, Skansen och Nordiska museet.

Det mesta av Gustaf Ericssons uppteckningar förvaras idag i dialekt- och folkminnesarkivet Uppsala, Isof. Arkivet har mer än 7 000 sidor som berättar om livet i bygden, hur man arbetade, vad man åt, hur man firade högtider, vad man berättade och sjöng.

… å däföre kan ja sjungä’na än en gång

Tack vare Gustaf Ericsson finns en riktigt stor skatt av visor och ramsor bevarad. Hans samling är en av de största i landet och omfattar ungefär 630 varianter av visor och drygt 160 varianter av ramsor från norra Sörmland. Från Österhaninge till Tumbo och Näshulta. Samlingen är ovanligt bred i sitt innehåll och omfattar både kärleksvisor, berättande visor och så kallade medeltida ballader, liksom ett stort antal barn- och småvisor och ramsor, skämtvisor, soldatvisor samt texter till dansmelodier, så kallade polsktrallar. Dialekten är dessutom tydligt återgiven i en stor del av texterna.

Visorna –en tidsmaskin

Vilken tur att det fanns människor som kom på att det var intressant att dokumentera denna stora skatt av visor och ramsor redan på 1800-talet, innan den påverkades av skolböcker, grammofoner, radio och andra media. Det är verkligen spännande att ge sig in i en 150 år gammal vissamling. För oss idag på 2000-talet blir det faktiskt som att sätta sig i en tidsmaskin.

Man hamnar i en helt annan miljö med andra vardagsföremål, förutsättningar och värderingar. Människorna då hade sällan några stora valmöjligheter, men livet kunde kanske göras lite lättare om man fick sjunga eller skämta om det. Då som nu.

För man slås av hur mycket av känslorna och förhållandena i visorna som ändå verkar vara desamma för människor idag. Som till exempel obesvarad och besvarad kärlek, oro för försörjning, uppsluppet festande, elaka chefer (då husbönder), osämja i äktenskapet, sorg, glädje, skadeglädje och avundsjuka. Här finns också en stor språkglädje med ord- och namnlekar, rytmiska ramsor och dråpliga beskrivningar. Man har ju inte roligare än man gör sig. Och det är tanken med den här publiceringen, att låta nya användare upptäcka och roas av sådana visor och ramsor.

Om visorna i samlingen

I den här kunskapsbanken kan du ta del av över 200 visor som samlades in av folklivssamlaren Gustaf Ericsson under andra halvan av 1800-talet (se nedan).

Bearbetning av samlingen

porträtt

Katarina Hammarström.

Texten på den här sidan är skriven av visforskaren och arkivarien Katarina Hammarström som har arbetat mycket med visorna i Gustaf Ericssons samling. För Isofs räkning har hon ordnat upp vissamlingen och ställt samman ett register över samtliga visor som går att ta del av som pdf eller beställa som tryckt bok: Register över visor och ramsor från norra Södermanland. Upptecknade 1860–1890 i Åkers och Rekarne härader av Gustaf Ericsson.

Katarina Hammarström har även valt ut och bearbetat visorna som du kan ta del av i den här kunskapsbanken.

Länkar och lästips om Gustaf Ericsson

Länkar

Podden Bildningsbyrån UR: Tänka mot strömmen: Gustaf Ericsson – trollformler, sagor och dialekter Länk till annan webbplats. Länk till annan webbplats. (6 oktober 2021)

Lästips

Hammarström, Katarina: Register över visor och ramsor från norra Södermanland. Upptecknade 1860-1890 i Åkers och Rekarne härader av Gustaf Ericsson. I publikationen ingår även en inledning som handlar om Gustaf Ericsson och hans vissamling. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen (2014)

Hellquist, Margareta: Folklivet i Åkers och Rekarne härader av Gustaf Ericsson 1–5. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen (1989–1994).

Jansson, Sven-Bertil: Den olärde samlaren och de lärde – exemplet Gustaf Ericsson. I: Per-Arvid Säve och hans samtida: rapport från Visbysymposiet 1987. Red. Sven-Olof Lindquist, Torsten Gislestam, Ulf Palmenfelt. Visby: Gotlands fornsal (1992)

Jansson, Sven-Bertil: Gustaf Ericssons visor. I: Svenska landsmål och svenskt folkliv Länk till annan webbplats. 1996. Uppsala: Kungl. Gustaf Adolfs akademien (1997)

Jansson, Sven-Bertil: Ord är inga visor. Julius Bagges melodiuppteckningar efter Gustaf Ericsson i Härad. I: Sumlen, årsbok för vis- och folkmusikforskning Länk till annan webbplats.. Stockholm: Svenskt visarkiv (1983)

Klintberg, Bengt af: Svenska sagor och sägner 7. Sagor från Södermanland. Upptecknade av Gustaf Ericsson. Uppsala: Kungl. Gustaf Adolfs akademien för svensk folkkultur (2011)

Svenskt biografiskt lexikon: Per Gustaf Ericsson Länk till annan webbplats.

Ta del av visorna

Mer om bearbetningen av visorna

163 visvarianter och 52 ramsor finns med i urvalet som gjorts från den stora samlingen. Avsikten är att göra ett representativt urval av vistexterna och ramsorna tillgängliga och användbara med så lite bearbetningar som möjligt.

Kategorier

Vi har delat in visorna i tolv olika teman eller kategorier. Dessa är ballader, barnvisor och vaggvisor, episka visor, julvisor, kärleksvisor, polsktrallar, ramsor och rim, skämtvisor, soldatvisor, tillfällighetsdikter, vallvisor och ändlösa visor. En visa kan tillhöra en eller flera kategorier. Läs mer om Olika sorters visor på sidorna Visornas värld.

Textbearbetning och dialekt

Strofnumrering och radbrytningar har ibland lagts till och texterna är renskrivna med modern stavning, men med återgivning av dialekten i de fall Ericsson skrivit ned den. Det är framför allt i barn- och småvisorna, ramsorna, de skämtsamma visorna och polsktrallarna som dialekten återgivits i uppteckningarna. Sådana texter levde framför allt i lokal muntlig tradition och påverkades inte av skriftspråket genom utgivning i skillingtryck. Det är främst vokalerna och ordböjningarna som visar dialekten, samt de tjocka l-ljuden (kakuminalt l) vilka återges med fetstil. Men Ericsson var aldrig riktigt konsekvent, så dialekten framgår olika mycket i olika texter.

De flesta texterna är jämförda med de utskrifter av samma material som Ericsson skickade till Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien (KVHAA) och ofta har en syntes gjorts av de små skillnader som finns. I de fall Ericsson har lämnat kommentarer om visan eller sångaren som sjöng, så har de citerats efter texten med hänvisning till arkivkällan. Vid vissa visor finns även enstaka ordförklaringar eller andra kommentarer från textredigeringen.

Ibland är omkväden bara utskrivna vid första och sista versen, men ska självklart sjungas visan igenom.

Visans namn

I de fall Ericsson har angett en titel till visan anges den, annars har visan fått den inledande strofen som rubrik/namn. När det finns alternativa titlar, exempelvis i Sveriges medeltida ballader, anges dessa inom parentes.

Melodier

Ericsson kunde tyvärr inte skriva noter själv men ett 50-tal melodier upptecknades efter Ericssons egen sång av musikförläggaren Julius Bagge och de texterna finns med här. Bagges noter finns i Nordiska Museets folkminnessamling. Men naturligtvis kan man använda vistexterna på samma sätt som man alltid gjort i traditionen, nämligen genom att passa ihop dem med en melodi man redan kan. Eller varför inte göra en ny melodi?

Fakta

Vid varje text står Ericssons uppgift om vilken ort eller trakt den kommer ifrån (saknas ibland), samt accessionsnumret och sidhänvisningen till var texten finns i handskriftsmaterialet på Dialekt- och Folkminnesarkivet i Uppsala. Det anges även om melodi finns nedtecknad.

Mer om visan

Från varje visa länkas tilI publikationen Register över visor och ramsor från norra Södermanland. Upptecknade 1860-1890 av Gustaf Ericsson där du hittar mer information om den aktuella visan. Till exempel anges vistyp och eventuella hänvisningar till andra arkiv, register eller publikationer.

De medeltida balladerna har uppgift om var de finns och vilken typ de tillhör enligt verket Sveriges Medeltida Ballader (SMB), utgivet av Svenskt visarkiv. Det finns också hänvisningar när visan eller ramsan förekommer i Johan Nordlanders Svenska barnvisor och barnrim eller Nils Denckers Svenskt visarkivs sångleksregistrant.