Svenska släktnamn i Amerika

Akeson, Lindbergh och Zetterberg. I USA vittnar än i dag tusentals släktnamn om den omfattande svenska emigrationen till landet runt det förra sekelskiftet.

Många släktnamn med svenskt ursprung

Akeson, Bergh, Bloomquist, Dahl, Ericson, Fernstrom, Foresman, Hagglund, Helander, Helsing, Holm, Lind, Matson, Montell, Nylund, Ogren, Ohlson, Pihl, Quist, Rosen, Sandburg, Seaberg, Shoquist, Sundin, Thelander, Wallman, Zetterberg ...

Det stora verket Dictionary of American Family Names, som utkommer med en ny upplaga år 2022, innehåller ett tusental släktnamn med svensk bakgrund, och många fler finns, som inte har fått plats i de fyra banden. Exemplen ovanför kommer från lexikonet. Det ligger i sakens natur att många namn kan ha bakgrund i flera språk, men det svenska inslaget är omisskännligt i ett stort antal namn. Till de vanligaste med klart svenskt ursprung hör Gustafson med 26 000 bärare i USA och Lindquist med 11 000, medan ett namn som Johnson, med närmare två miljoner bärare, kan gå tillbaka på bland annat engelskt och skotskt Johnson, nederländskt Janssen, tjeckiskt Jansa, danskt Jensen och norskt Johansen förutom svenska namn som Johansson och Jönsson.

Svenska släktnamn lever kvar

Den talade svenskan i Nordamerika tenderar att försvinna ganska snabbt efter den första generationen, liksom svenska förnamn. Släktnamnen har däremot utmärkta förutsättningar att leva kvar, även om de kan försvinna på kvinnolinjen vid giftermål eller bytas bort medvetet för att låta namnbäraren smälta in bättre i det nya landet. ”(Släktnamnen utgör) vårt utan jämförelse största och mest bestående bidrag till landets språk, ’the American language’ som det kallats ibland” skriver Folke Hedblom (1984).

Ett släktnamn kan vara ett viktigt uttryck för en svensk identitet. Men det finns även många företrädare för svenskheten i Nordamerika med helt amerikaniserat namnskick.

Om de svenska släktnamnen i Amerika

Många emigranter hade med sig ett patronymiskt namnskick från Sverige. Ett Andersson eller Andersdotter kunde lätt omvandlas till Anderson medan ett Persson/Persdotter kanske hellre blev Pearson eller Peterson.

Det verkar också ha varit relativt vanligt att anta ett svenskklingande släktnamn efter ankomsten till det nya landet. Ibland antogs, eller nybildades, ett namn med anknytning till hembygden, som Forsvik efter Forsa socken i Hälsingland eller Bollman efter Bollsjöhöjden i Östmark i Värmland. I andra fall valde man bara ett namn som man tyckte passade – Lindberg är nog oftast ett sådant namn. Och senare i tiden, framåt sekelskiftet 1900, hade allt fler emigranter med sig ett släktnamn redan vid avresan från Sverige.

Många bytte förstås till namn som kunde smälta in bättre i det nya landet. Ett fall är några bröder Andersson, varav en bytte namn till Hyland (eller möjligen det nära besläktade Highland). Bröderna hade en bror, Otto, som blev kvar hemma i Tranås men följde broderns exempel och antog namnet Hyland, med svenskt uttal. Otto fick 1919 en son Lennart, med vars hjälp namnet så småningom blev känt i praktiskt taget alla svenska hem.

Som redan framgått blev de svenska namnens stavning ofta anpassad till engelskan. Några fler fall är Öberg till Oberg, Nilsson till Nelson, Larsson till Lawson, Granberg till Granberry, Widén till Widen och Ljungström till Youngstrom.