Somaliska namn i Sverige

Det somaliska namnskicket skiljer sig från det traditionellt svenska. Vad händer med namnet när man flyttar från Somalia till Sverige?

Somaliska och det somaliska uttalet

Somaliskan tillhör den afro-asiatiska språkfamiljen, vilket innebär att somaliskan på avstånd är släkt med bland andra arabiskan. Ända sedan medeltiden har arabiskan, i kraft av att vara det språk som dominerar inom islam, varit det skriftspråk som använts i Somalia. Även somaliska skrevs under en period med arabisk skrift. Sedan 1970-talet skrivs somaliskan med en modifierad variant av latinsk skrift.

Även om man i Somalia använder latinsk skrift skiljer sig uttalet, framförallt vad gäller vissa bokstäver eller bokstavskombinationer, markant från vad en svensk läsare förväntar sig.

Några skillnader har större betydelse för namnen än andra. I somaliska uttalas x som ett tonlöst h som åtföljs av en påtaglig friktion i halsen. Bokstaven c uttalas som ett slags konsonantiskt a. Det är ett ljud som personer som inte behärskar somaliska har svårt att uppfatta, vilket medför att det ofta upplevs som stumt. Enkelt d mellan vokaler uttalas som engelskans tonande läspljud (som i engelskans this). Dh uttalas ungefär som standardsvenskans rd. Apostrofen ’ uttalas som en så kallad glottal stöt (ett litet explosivt konsonantljud som bildas med stämbanden). Q uttalas på liknande sätt som k, men med tungroten pressad nedåt i halsen i stället för uppåt mot gomseglet. J uttalas på olika sätt i olika delar av landet, antingen som engelska ch i church eller som g i George.

Dessa olikheter i hur ett visst tecken uttalas i somaliska respektive svenska medför att det uppstår missförstånd vid skrivning och uttal av en del vanliga somaliska namn när dessa förekommer i en svenskspråkig kontext. Exempel på detta är Cabdi (svensk uttalsnära stavning är Abdi), Axmad (svensk uttalsnära stavning är Ahmad), Maxamuud (svensk uttalsnära stavning är Mohamed) och Tufaax (svensk uttalsnära stavning är Tufaah).

Förnamn i somaliskt namnskick

Med viss förenkling kan man säga att en stor del av den somaliska namnskatten består av inhemskt somaliska namn, bildade till somaliska ord, och inlånade arabiska namn. När det gäller de inlånade arabiska namnen är dessa ofta kopplade till islam, och koranen är en inspirationskälla.

De somaliska namn som ges till flickor tycks ge uttryck för större frihet och kreativitet, medan namn som ges till pojkar följer ett mer traditionellt mönster. Pojkars namn kopplas i högre grad till traditionella värden. De ska, enligt den somaliska namntraditionen, fortsätta traderas som släktnamn i generationer.

Släktnamn i somaliskt namnskick

Inom den somaliska namngemenskapen brukas inte fasta släktnamn. Efter tilltalsnamnet läggs faderns namn, sedan farfaderns, därefter farfarsfars namn och så vidare. En god somalier ska kunna räkna upp förfäder i tio led. En av våra informanter berättar att hon kan räkna upp fem förfäder, men att känna till så få namn skulle aldrig accepteras i Somalia. Här är det viktigt att erinra sig klanens enorma betydelse i det somaliska samhället. Som individ är man ingenting; tillhörigheten i klanen är det centrala. I det somaliska samhället utgör klanen det skyddsnät som finns att tillgå. Klantillhörigheten sitter, enligt informanterna, framförallt i namnen. Denna tradering av förfäders namn, som också blir berättelsen om släktträdet, underlättas av att Somalia präglats av muntlig tradition. Berättartraditionen gör det lättare att minnas släktleden. Alla våra informanter betonar hur viktig denna tradition är för den somaliska identiteten: ”Att säga sitt namn är att berätta sin släkts historia”, säger en informant. En annan informant menar att ”mitt namn betyder verkligen allt för mig!”.

Både män och kvinnor presenterar sig med sin pappas och sin farfars namn. Man byter inte namn när man gifter sig. Vissa informanter menar till och med att det skulle vara haram (alltså förbjudet) att byta sitt namn. Systemet är patrilinjärt; en kvinna får alltså pappans och farfaderns namn och så vidare.

Familjebegreppet i Somalia

För att förstå det somaliska namnskicket är det viktigt att känna till att familjebegreppet i Somalia skiljer sig från den syn på familj som ligger till grund för svensk lagstiftning. En somalisk person tillhör en mindre familjegemenskap som ingår i en större, som i sin tur ingår i en ännu större och så vidare. Reer är den närmaste gruppen, ungefär motsvarande det många svenskar skulle kalla familj. Den mer utvidgade gruppen, som kan bestå av ett hundratal personer, kallas jiffo. Nästa familjeenhet kallas jilib, och denna består av flera jiffo. En klan är många jilibs som går att föra till samma förfader. Framförallt de mindre subklanerna är mycket viktiga för individen. Ju större familjeenheten är, desto starkare politisk legitimitet har den. Denna struktur genomsyrar det somaliska samhället.

Hur går det till på Migrationsverket?

När det gäller efternamn följer Migrationsverket svensk namnlag. För personer med den somaliska traditionen att bära far och farfars namn efter tilltalsnamnet registreras det tredje namnet, det vill säga farfars namn, som efternamn. Faderns namn registreras ofta som förnamn, ibland som mellannamn. I Norge har namnlagen tillämpats på liknande sätt. 1 juli 2017 började en ny namnlag att gälla i Sverige, vilken tillåter två efternamn och därför finns numera möjligheten att även registrera faderns namn som efternamn. Det blir intressant att i framtiden se om personer med rötter i Somalia kommer att utnyttja denna möjlighet.

Personalen på Migrationsverket arbetar utifrån principen att det är bättre att ändra ett namns stavning än att namnet uttalas fel. Som redan framgått skiljer sig uttalet av åtskilliga tecken åt mellan somaliska och svenska, och de handläggare på Migrationsverket som vi har intervjuat berättar hur de försöker förutse och parera krockar mellan olika språkliga system genom att föreslå stavningsändringar. Enligt deras riktlinjer ska exempelvis bokstaven x ändras till h, och stumt c ska strykas, något som ofta görs i namn som Cabdi > Abdi, Axmad > Ahmad och Maxamud > Mohamud. Detta överensstämmer med den bild vi vid våra egna intervjuer med den somaliska gruppen har fått av vilka tecken som ställer till problem.

Många av informanterna har en pragmatisk inställning och tycker att det är viktigare att namnen uttalas korrekt än att de stavas som i Somalia. Åtskilliga somalier ändrar namnets stavning, med eller utan Migrationsverkets hjälp, så att det uttalsmässigt fungerar bättre i Sverige. Ibland görs en officiell ändring, ibland anpassas namnet endast i mer informella sammanhang. Flera informanter berättar att de har den somaliska skrivningen i pass och övriga officiella dokument, medan de i andra sammanhang skriver namnet så att det blir lättare för den svenska majoritetsbefolkningen att uttala det. En informant berättar:

I mina dokument står mitt namn som på somaliska. Men när jag fyller i papper eller andra saker så stavar jag så att svenskarna ska ha lätt att uttala rätt.

Skillnaden i namnskick kan bli problem

Att bruket av släktnamn skiljer sig åt mellan somaliskt och svenskt namnskick upplevs som ett stort problem för de flesta av våra informanter. Våra intervjuer är gjorda innan den nya namnlagen, som tillåter två efternamn, trädde i kraft. Enligt våra informanter var det vanliga förfaringssättet att man tog faderns namn som mellannamn och farfaderns som efternamn. Detta innebär ett brott, inte bara mot somaliskt namnskick utan även mot en viktig somalisk tradition – den muntliga traderingen av släktleden. Den svenska principen med ett ärftligt, fast släktnamn medför att kunskap om äldre släktled faller i glömska och att kopplingen till klanen bryts.

Skillnaderna i namnsystem kan också medföra praktiska problem i vardagen. En kvinna vid namn Sabrin (tilltalsnamn) Mohammed (pappans namn) Osman (farfars namn) påpekar att majoritetssamhället utifrån hennes namn tror att hon är en man, eftersom hon heter Mohammed. Hon, och även andra informanter, påpekar att det lätt blir fel i kontakt med vården eller skolan. Våra informanter berättar hur de sitter i väntrum på vårdcentraler och blir uppropade med farfars namn. Om namnet inte heller uttalas på det sätt informanten är van vid uppstår lätt missförstånd.

Andra informanter berättar om problem som uppstår när deras barn, som fått namn enligt det svenska systemet, vill åka till Somalia senare i livet. Eftersom deras namn inte längre följer klansystemet har den muntliga traditionen att kunna räkna upp sina förfäders namn fallit i glömska. Informanterna uttrycker oro över att deras barn och barnbarn ska få problem att hitta sin klan och sina rötter. Intervjuerna visar att tradering av släktens namn är en viktig del av identiteten och kopplingen till Somalia. Genom sina namn berättar man sin släkts historia. En informant berättar:

Min bror heter Salex Mohamud Osman. Men hans son fick namnet Mohamad Mohamud Osman. Det är inte alls roligt, alla unga män i Somalia väntar på att deras [tilltals]namn ska bli efternamn. Det har stort värde. Min bror är lite arg, men säger: ”Ok, vi bor i Sverige så vi måste tänka på den svenska lagen”. Men jag är säker på att han inte säger till våra släktingar i Somalia att hans son inte fick Salex som efternamn. Om Mohamad skulle resa till Somalia om tjugo eller trettio år kommer han inte att kunna hitta sina rötter och sin klan. I så fall måste min bror lära sin son allt om vår familj.

Flera av våra informanter är medvetna om att vi i Sverige i äldre tid haft ett namnskick som inte är helt olikt det somaliska. De tycker lite synd om oss att systemet förändrades och att vi därigenom förlorat våra rötter.