Johan Carl Schedins visbok

Johan Carl Schedins visbok innehåller 67 stycken sånger, nedtecknade med vacker handstil och exemplariskt utförd notskrift. En av sångerna är Kristallen den fina, här med titeln Folkvisa.

På Isofs arkiv i Göteborg finns cirka 250 inskannade, oftast handskrivna visböcker från Västra Götalandsregionen. En stor del är från Bohuslän och ingick i Musik i Västs projekt Göteborg och Bohuslän i visan (Gobiv), som under 1980- och 90-talet dokumenterade folklig sång och musik. Dels spelades en rad sångare och musikanter in, dels fick arkivet låna handskrivna visböcker för kopiering. Oftast var dessa visor utan melodiangivelse och i ytterst få fall ingick noter.

En av dessa handskrivna böcker, Johan Carl Schedins visbok, har noter till samtliga sånger. Boken lämnades in till arkivet av Ture Stahlin från Orust, som i sin tur fått boken av sin far Teodor Stahlin (1865–1947). Inlämnaren visste inte varifrån fadern fått boken men trodde möjligtvis den var inköpt på auktion.

Om Johan Carl Schedin

Riksarkivet har digitaliserat en mängd material, bland annat kyrkoböcker, med folkräkningar, födelse- och dopböcker samt husförhörslängder vilket innebär att en person med namnet Johan Carl Schedin inte är svår att hitta. Vid sökning i Riksarkivets personsök, Digitala forskarsalen (SVAR) får man en träff, en Veterinärläkare Johan Carl Schedin, född 1829 i Nora men, enligt folkräkningen, från 1880 boende i Stala församling på Orust. I Varekil, Stala bodde också Teodor Stahlin vars son lämnat den aktuella visboken till insamlingen. Det går fortfarande inte att få reda på hur boken hamnade i Stahlins händer men bevisligen bodde både han och Schedin i Stala samtidigt.

Det finns flera uppgifter i kyrkoböckerna. Carl Schedins föräldrar var övermasmästare (övervakade tack- och stångjärnsproduktionen) Johan Schedin och Carolina G Holmberg. Schedin bodde en period i Kalix varifrån han flyttade till Stala 1878. Man kan också läsa att han var veterinärläkare i Svanvik. I Husförhörslängden från 1879–92 framkommer att han bodde på Svanvik säteri och det är troligt att han också arbetade där. I död- och begravningsboken står att han dog 30 december 1886 och begravdes 8 januari 1887 och att han dog av blåskatarr. Schedin dog alltså när Teodor Stahlin var 22 år vilket inte motsäger tesen om att han köpt noterna på auktion.

Kristallen den fina

Schedins notbok innehåller 67 stycken, ofta nationalromantiska, sånger. De är nedtecknade med vacker handstil och exemplariskt utförd notskrift. Ett exempel är Kristallen den fina, här med titeln Folkvisa. Eftersom den även är noterad går det alltså att veta ungefär hur Schedin tyckte att den skulle tolkas. Den avviker en hel del från standardtolkningen på det sättet att Schedins tolkning endast innehåller tonerna G#, A, H och C medan den mest vanliga versionen sträcker sig över en oktav, från A till A. Anledningen till denna tolkning kan vara flera.

Mästerlig notskrift

Schedins notskrift är mästerlig. Allt tyder på att han var musikalisk. Flera av sångerna i boken innehåller stämmor så det är också tänkbart att han nedtecknat en andrastämma. Men Schedin är noga med att upplysa om stämmor i noterna och här finns inga markeringar som visar på sådant. Möjligt är också att han hört visan sjungas av någon annan, med en mer begränsad stämma. En bekant, en släkting, kanske till och med sina föräldrar. Faktum är också att Nora, där Schedin bodde som ung, inte ligger alls långt från Dalarna så tänkbart är ju att visan spridits därifrån, till Schedin. I Noterat 4, utgiven av Svenskt visarkiv 1997, går att läsa att visan finns i två olika äldre uppteckningar från tidigt 1800-tal, den ena har kommit från Dalarna till Uppsala och den andra från Skattungbyn i Dalarna. Texten är äldre, belägg finns från Danmark 1696 och det äldsta svenska är från Botwid Pärsons visbok.