Botwid Pärsons visbok

Botwid Pärsons visbok skrevs till största delen 1795 och innehåller cirka 27 visor. Visböcker från den här tiden, skrivna i allmogemiljö, är ovanliga vilket gör Botwids samling speciell.

Närbild på handskrift med signatur.

Botwid Pärssons egen signatur i visboken.

I våra arkiv finns en väl bevarad visbok från Botwid Pärson, som i dag även går att läsa digitalt. Hans visbok skrevs till största delen 1795 och innehåller cirka 27 visor.

I de flesta fall har visorna i boken en titel, men i vissa är det osäkert om följande vers är inledningen av en visa eller bara en ny vers. Möjligen kan där vara fler kommentarer skrivna av Botwid men han har varit tydligt konsekvent när det gäller att markera visornas titlar och även de enstaka kommentarerna.

De flesta visorna är ur skillingtryck och troligtvis var det under en ganska kort period Botwid nedtecknade visorna. När det gäller flera av dessa tycks hans bok vara det första belägget.

Första belägg för folkvisan Kristallen den fina

Tidigt i Botwid Pärssons visbok stöter man på visan En wacker kärlekswisa som även är mer känd som folkvisan Kristallen den fina. En melodi till visan samlades in 1830 av två olika aktörer i Dalarna, men texten tros ha äldre ursprung än så. Stildrag i texten anknyter nämligen till medeltida religiös diktning, och det förgyllande skrin det sjungs om är en Mariasymbol. Botwid Pärssons text i visboken är det första kända belägget för Kristallen den fina.

Botwid Pärsson skrev ner visan i sin visbok när han befann sig strax utanför Reijmyre, som är känt för sitt glasbruk från 1810. Kristall är ett begrepp som även kan användas när man pratar om glas. Kanske gjorde det att visan blev extra populär i Botwids trakter?

omslaget och ett handskrivet uppslag i gammal anteckningsbok

Botwid Pärsons visbok skrevs till största delen 1795 och innehåller cirka 27 visor. Visböcker från den här tiden, skrivna i allmogemiljö, är ovanliga vilket gör Botwids samling speciell. Klicka på bilden för att öppna hela visboken som pdf (öppnas i nytt fönster).

Levde och verkade i Östergötland

Botwid Pärsson föddes på Kronogården i Hällestads socken 28 november 1764. Socknen ligger strax väster om Finspång i Östergötland som i sin tur ligger i Risinge socken. Botwid var son till garvaren Peter Widman och Rosina Hene. Efter att Botwid fötts flyttade familjen till Österby, möjligen Östergården, där de fick ytterligare fem barn. Återigen sätter källorna krokben när det kommer till att spåra Botwid genom livet. På 1700-tal var inte det svenska kyrkboksnätet heltäckande. Därför är det flera år i Botwids liv som det är svårt att hitta någon information om alls. Det går inte att se när han flyttade hemifrån, men någon gång på 1780-talet blir han helt struken hur husförhörslängden.

Att han inte längre finns med i husförhörslängden beror antagligen på att han flyttat. En källa från år 1790 slår fast att han flyttat från grannsocken Risinge till Borgs socken. Där stannade Botwid till 1793 då han bosatte sig i ”Sågare torpet”, Twartorp, ett gods strax väster om Rejmyre, Östergötland.

Rejmyre är känt för sitt glasbruk som grundades 1810. En av anledningarna till att det startades glasbruk just där var den rikliga tillgången till skog och bergarten kvarts, som är viktigt för glastillverkning. Det är troligt att det även fanns en såg vid ån som drevs med vattenkraft, för Botwid benämns som sågare under den här tiden. I området finns det kvar hus än i dag.

Svartvitt fotografi över bruksmiljö.

Rejmyre glasbruk som det såg ut omkring år 1870.

Botwid Pärson och kärleken

Men nu till kärleken, som Botwid skrivit så mycket om i sin visbok. Någonstans i området träffade han Maja Nilsdotter, född 2 december 1765 i Risinge. Möjligen föddes hon i Twartorp. Hon kom dock närmast från Skeppsås som ligger lite längre söderut i Östergötland, strax väster om Linköping.

Botwid och Maja gifte sig 1 december 1795, och redan i mars året därpå föddes deras första barn Petter. Den korta tiden mellan giftemål och förlossning skulle kunna innebära att Petter var ett så kallat ”trolovningsbarn”, som även kan tyda på att det fanns riktig kärlek mellan Botwid och Maja. Samma år hade Botwid börjat skriva sin visbok, i mitten av boken har han skrivit datumet 12 april. Få lika gamla visböcker finns bevarade och digitaliserade i Sverige i dag, vilket gör boken speciell.

I boken finns inga noter, men flera av visorna är kända och utgivna som skillingtryck. Förutom namn och datum finns några intressanta kommentarer som också kan ha med Botwids kärleksliv att göra. På en sida står det ”Skrifwen af en ungkarl till en mycket waker flicka som han älskat män sedemera funit henes otro mot sig”. Man skulle kunna tolka det som att den handlar om någon annan än hustrun Maja. På en annan sida, i slutet av boken, går det att läsa att ”Ty alt wad som dänna lifs Bok är skrifwit betyar jag som har egjinom läst henne att dätt är alt sant”. Detta är aningen märkligt eftersom flera visor är kända sedan tidigare, med texter som är diktade av någon annan än Botwid.

Mycket i visboken är dock svårt att tyda, och det går inte att utesluta att vissa rader i boken är mer av dagbokstyp. Övervägande delen av visboken är dock vistexter med rubriker som En waker wisa, eller En waker kiärleks wisa.

Botwid Pärsson och Maja Nilsdotter fick så småningom fyra barn och den äldste, Petter, har även han tecknat ner ett par visor i boken. Han har skrivit in sitt namn ”Liul afton 1821 Petter Botwidsson”.

Ta del av visorna

Här nedan hittar du några av visorna i Botwid Pärsons visbok renskrivna.

Hjälp oss tyda visorna!

Än har vi inte lyckats tyda alla visor. Vill du hjälpa till med detektivarbetet att tolka Botwid Pärssons visbok? Vissa rader är svåra att tyda även för den som är van vid snirkliga, gamla handskrifter. Kan du utläsa bitar av visorna? Hör då gärna av dig med din tolkning till bengt.edqvist@isof.se, så finns möjligheten att utställningen utökas med ditt bidrag.

Hela Botwid Pärsons handskrivna visbok Pdf, 9.9 MB, öppnas i nytt fönster.