En vacker kärlekswisa (Ungkarlen som blev bedragen av sin flicka)

Nu nödgas jag att skrifva utij min enslighet min tid thär mäd fördrifwa Som mig städs gör förträt jag tror min gråt och suckan kan på dig draba må jag wet att Härren tucktar de stålte gärtan så ---

Först jag dåk är beswiken utaf ditt stålta mod ja du mig har begripit och fängslat Så min tro att jag ett Sorgfult Sinne öfwer din trolöshet nu bär j gärtat jnne ja Herren tät fast wet---

Jag har till Dig glatt gärta du dig och wiste Så där med gör du mig Smärta och mig bedraga må Sän du mitt gärta wunit du dig j från mi tog en annan har thät funnit

---

war öfwer granen log ---

Ett månde mig förförtryta du twiflar på min tro af din tro mån du skryta min tro nu hos dig bor trohet j dig eij finnes fast än mig lofwwad war jag ber dra dig till minnes hwad wij för talat har Min trohet du för sporde af mig j wänlighet jag dig thät Samma jorde fast du mig Sedan swek män dätt är min ära att staditt blij j tro du lätt dig däraf lära jn taga Samma tro---

Om jag thet finge weta hwad jag for brutit har så kund dän Sorg blij lättad som jag j gartat drar men tu mig thät eij siänker det gärtta är hårt som sten och utaf falskhet blänker mot all min kärlek ren---

Fast jag är fattig worden så tror jag wid Guds hwad mig födan fins på jorden så wäl som på sjöstrand jag tror att gud mig föder så wäl som andra jur När jag lefwer för nögder utij min fatebur Farwäl min flicka lila jag afskied från dig tar mäd andra må du Smilla dät mästa du lärt har män gor eij så mot många som du har gort mot mig då lär du ingen fånga bara en liten tid _

Stål uppå gärn mån bita män du fast werre är Diamanten glaset Ritar en droppe stenen tär min bön jag ödmiukt beder utaf dig för god ord tillSlut blifwer lagd under

---

mäd ditt höfliga mod---

Frist(?) up nij gosar alla uij er ungdoms tid män er jag månd befalla på flickor sätt ej lit ty sådant jag thät finner att Så är deras hog Som et timglas utriner som waten j et trog---

Thät nu min tröst skall blifwa hwad Paulus skrifwer om Man bör sig eij med flickor gifwa en man Som lefwer from män åter jag thet finer han skrifwer yterlig förrän Naturen brinner Så må tu gifta dig---

Till slut will jag dig önska att frögdas warge dag och att du måtte grönskas med frukt af bäge slag ensam förnögd jag lefwer fast jag nu ogift är jag wet att gud upskrifwer wilken orsaken är---

Adiö min söta flicka jag mer eij skrifwa kan haf tack för jag fek dricka ätika ur din hand Rent win jag till tig burit uti mit gertans glas nu har du thät utdruckit och slagit thät j kras---

jag orkar ej mer skrfwa min hand är blefwen tung men lemnar thät att blifwa altsamans till en stund då wij skole fram komma att swa- ra war för Sig war lön för Sig bekomma för handel emot mig: Wisan rekomenderas en wän som wederbör af mig eij Respekteras däss namn och Caractör men mästa bryr mitt sine att jag har haft en wän Som aldrig går ur minne farwäl med dig Ammen

Om visan

På visarkivet finns denna visa i ett skillingtryck där det står angivet att visan är ny och tryckt 1801, att den finns i Botwids visbok kan tyda på att det helt enkelt är Botwid som skrivit den, eller att ”ny” vid denna tid kunde innebära sex år, troligtvis det senare.

Fakta

Kategori: Kärleksvisa

Sida i den digitaliserade visboken: 2–4

Samling: Botwid Persons visbok

Arkiv: Göteborg

Accessionsnummer: DAG tb00027

Transkriberat av: Torbjörn Axelson