Gu nå’ mej armä flickä

Gu nå’ mej armä flickä
Min mödom har ja mist, mist, mist!
i skogen där ja vandrä
Han fastnä på en kvist, kvist, kvist!
Den kvisten var ej långer
men desto merä tjock, tjock, tjock
Å luden invi roten
men skallug uti tôpp, tôpp, tôpp