I min ungdom det roar mig att sjunga

1. I min ungdom det roar mig att sjunga
Fastän sorgen till hjärtat mig går
Hur den härliga ungdom förkunnar
Hur den blomstrande ungdom förgår

2. Aldrig komma de förflutna dagar
Som i nöjen framlevats av mig
Då en vän jag med oro skall sakna
Och med ängslan framleva min tid

3. Nu den blomstrande tiden är framfluten
Liksom vatten i forsande ström
Mina år, mina ungdomsdagar
Hava flytt som en tanke, en dröm

4. En ros hade jag planterat
Vilken invid mitt hjärta skulle bo
Men en gång och sen aldrig mera
Den inför mina ögon fick gro

5. Redan haver du mig övergivit
Redan du mig för alltid bortglömt
ingen vän dig då världen kan giva
Som dig nånsin kan älska så ömt

6. Jag går här ibland stormande ilar
Ty mitt hjärta är utan all tröst
Mig påminner var gång jag fick vila
Så lugn och så nöjd vid ditt bröst

7. Kan hända den dagen skall komma
Att din ungdom har rasat förbi
Och ditt hjärta med smärta skall ångra
Att du varit så falsk emot mig

8. Linden grön jag gick ut till att skåda
För att lunga mitt hjärta och sinn
Men för mig föll en tanke så svåra
Att förtvivlan bevekte mitt sinn

9. Ingen finns som mig mera här känner
Ty för alla en främling jag är
Mina ungdomsbekanta och vänner
Äro borta de är icke här

10. Nu jag uppå hemorten tänker
Där föräldrar och syskon jag har
Jag besinnar hur [jag] mot deras vilja
Reste bort och dem olydig var

11. Detta får jag med tiden erfara
Ty åt andra en tjänare jag är
Jag gick ut att världen besöka
Hennes falskhet jag nu känna lärt

12. Kvällen stundar och solen går neder
Och mitt nöje skall slutas idag
Aldrig stundar för mig eller eder
Någon säll eller nöjsammer dag

13. Vill jag sova eller vill jag uppvakna
Så vill sorgen all glädje förta
Lilla vännen jag ständigt skall sakna
Blott jag ensam med sorgen blir kvar

14. Icke må du väl tro att jag sörjer
Fast din gunst jag nu icke kan få
Ty den Herren som alla fördöljer
Han skall säkert ock läka mitt sår

15. Sist farväl jag nu önskar att taga
Utav dig min utvaldaste mö
Till att fruktan av sorgen förjaga
Till dess jag förr eller sen måste dö

16. Till slut är nu visan beskriven
Och mitt namn har jag tecknat därpå
Given akt uppå versernas början
Därutav I kunnen förstå