Fången

1. I Österrike där är ett slott
Det är så grannt utstofferat
Det är med silver och rödan gull
Ja rödan gull
Och marmorstenar till dess murar

2. Därunder vilar en sjökapten
Som förr på slottet setat fången
Ja femton famnar allt under jord
Djupt under jord
Allt ibland drakar och ormar

3. Så ledde de den fången fram
Och bjuder honom sakramenten
Då ropte hand: O Herre Gud!
O, himlens Gud!
Allt detta lider jag oskyldigt!

4. En kedja bar han röd omkring sin hals
Den har han fått men icke stulit
Den har han fått av sin lilla vän
En flicka skön
En flicka vän
Den har han fått till trolovning

5. Jag sörjer ej för mitt unga liv
Ej heller för mitt stora öde
Jag sörjer blott för min lilla vän
En flicka skön
En flicka vän
Jag tror jag sörjer mig till döden

6. Sörj icke mera du min lilla vän
För den är döder och begraven
I himmelen hos Gud igen
Ni ses igen
Ni träffs igen
Allt på den stora domedagen

Gustafs kommentar

Uti en variant kallas krigsmannen för Hertigsman - hans fader kom från Österland, och ville hans lif betala - För Öfrigt är versformen olika och melodien olika - Länna.

(347:48 s.209)

Fakta

Kategori: Episka visor

Plats: Åkers socken, Näshulta socken

Samling: Gustaf Ericssons vissamling

Arkiv: Uppsala

Accessionsnummer: 347:55 s.67-68

Melodi: Melodiuppteckning finns i Nordiska Museet, Folkminnessamlingen, Folkmusik IV:3