Dialektord från göteborgskan

Knô, kombarris och jåmpa. Göteborgskan rymmer en stor skatt av dialektala ord och uttryck.

Göteborgskan har vuxit fram bland de människor som i industrialismens spår flyttade in till Göteborg i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet (läs mer om göteborgskans utveckling på sidan Göteborgskan nu och då).

Insamling av dialektord

Under 1800-talet började dialektintresset i Sverige växa sig stort och dialektinsamlingen fick ordentlig fart. Drivkraften hos dåtidens dialektinsamlare var en rädsla för att Sveriges dialekter var på väg att dö ut. För att bevara dialekterna bildades arkiv på olika håll i landet.

I början skrevs de ord som samlades in ner på små lappar. Dessa lappar ligger än i dag till grund i arbetet med dialektbeskrivningar och lexikon. På lapparna noterades det lokala uttalet med hjälp av ett specialgjort alfabet – landsmålsalfabetet. På så vis kan den som läser lappen föreställa sig ungefär hur det lät.

I Göteborg har vi ca 3 miljoner lappar med dialektord. Nedan syns en lapp där det framgår att det dialektala ordet för ’gullviva’ är majnyckel (du kan läsa mer om majnyckel och andra dialektala ord för gullviva i Dialektbloggens inlägg Oxläggar och yxläggar).

På kortet ser man initialerna EL som står för Erik Larsson. Han upptecknade ordet år 1931 i Lundby som ligger på Hisingen. Erik Larsson var knuten till arkivet i många år – från 1925 till 1975. Under den perioden hann han samla in mängder av dialektord. De första åren antecknade han dialektorden på papper, men sedan kom möjligheten att göra inspelningar och Erik Larsson genomförde drygt 400 intervjuer på grammofon och rullband.

Häss, tväss och kombarris

I våra samlingar finns en göteborgsk ordsamling som består av ungefär 10 000 ord. De nedtecknades 1889 – 1902 av Albert Waldemar Björck. Utifrån hans arbete kan vi få en inblick i vilka ord som användes i Göteborg för drygt hundra år sedan. Vi får också en fingervisning om hur orden uttalades. Björck skriver till exempel häss å tväss, vilket tyder på att r faller bort. Det är ett dialektdrag vi känner igen även från dagens göteborgska.

Nedan syns ett annat exempel på en äldre uppteckning av göteborgska ord och uttryck. Materialet lämnades in till arkivet 1932, men insamlingen genomfördes i slutet av 1800-talet. Här ser vi till exempel att man använde ordet skjuvekärra för ’skottkärra’ och att verbformerna slitit, rivit, bitit uttalas sletet, revet, betet:

Det finns ett antal ord som är i stort sett unika för göteborgskan och som ofta plockas fram när dialekten kommer på tal. Hit hör kombarris ’stor sten’, knô sej ’tränga sig före’ och jåmpa ’hoppa på isflak’.