Dialektbloggen

Oxläggar och yxläggar

Nu är tiden inne för gullvivan att lysa upp backar och hagar med sina gyllene blommor. Anspelningar på gullvivans utseende är vanliga i växtens folkliga benämningar.

I majnycklar, Jungfru Marie nycklar och Sankt Pers nycklar liknas blomställningen vid en nyckelknippa och i kattstövlar tycks tankarna ha gått till kragstövlar, sådana som Mästerkatten i stövlar bar.

En av de vanligaste och äldsta benämningarna är oxläggar, som var i bruk redan på 1500-talet. I institutets dialektordsamlingar är oxläggar (eller oxalägger, oxe- o.d.) upptecknat från framför allt Småland, Västergötland, Dalsland, Östergötland, Närke, Sörmland, Uppland, Västmanland och Dalarna. Ordet är påfallande välbelagt från lilla Närke, som dessutom har gullvivan som sin landskapsblomma.

En variant, yxläggar o.d., har använts i ett angränsande område i Småland, Östergötland och på Öland. Yx- har uppstått ur yxna, som är den fornsvenska genitivformen i plural av oxe (uxi).

Det är lätt att förstå hur benämningarna har uppstått. Gullvivans blomfoder och stjälk har liknats vid en oxes ben, grovt upptill och mycket smalare nedtill.

/Eva Thelin