Frågor och svar om vallonbruken

Hur mycket lön fick man och hur var levnadsvillkoren? Var det svårt att leva?

För en vanlig arbetare var livet säkerligen hårt med våra mått mätt. Arbetsdagen var lång och full av fysiskt arbete. Vid sidan av arbetet på bruket skulle de också sköta sin egen odling och säkert ett djur eller två. Lön var ett brett begrepp och inte som i dag när vi får allt i pengar. Förr kunde lönen i vissa fall endast bestå av mat och dryck under den tid man arbetade. I andra fall både betalt i pengar och natura som mat och annat. Vid år 1700 kunde vissa välbetalda få upp till 14–15 kronor per dagsverk omräknat till dagens penningvärde.

Summan de hade tjänat in skrevs ofta upp i en bok (en så kallad avräkningsbok), där man också noterade hur mycket de hade handlat för i brukshandeln (plus och minus alltså). Det blev sällan något över när året var slut. Per Lovis Sporrong från Forsmarks bruk arbetade ett helt år med att smida järn och var ändå skyldig bruket en liten summa till slut. 1794 var ett bra år, då fick han lite pengar över, nämligen 6 riksdaler, 3 skilling och 11 runstycken! 6 riksdaler banco år 1795 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 1 914 svenska kronor år 2022. På sidan Per Olov Sporrong – ett liv i arkiven kan du läsa mer om Per Olov Sporrongs avräkningsbok och hans liv i bruket.

Hur många timmar jobbade vallonerna per dag?

För de som jobbade i smedjan blev det långa arbetsveckor. Under 1600 och 1700-talet var arbetstiden från måndag morgon till lördag morgon och de arbetade i skift, 3 timmar arbete och 3 timmar vila dygnet runt. Vi vet från 1840 års ordningsregler för värdshuset i Österby att brukets arbetstid under den ljusa årstiden då räknades från 5 på morgonen till 7 på kvällen. Lördagar var också arbetsdagar.

Vad hände om ett barns föräldrar dog i brukssamhället?

Det absolut vanligaste borde ha varit att en släkting fick ta hand om barnet. Om man inte kunde hitta någon släkting försökte kyrkan hitta någon annan i närheten som barnet kunde bo hos. Om man tog emot ett föräldralöst barn kunde man få en liten ersättning från socknen. Barnen sågs som arbetskraft redan från tidig ålder och skulle hjälpa till med sysslor i det hem som de placerades ut i.

Vad är ett skrå?

Ett skrå är en del av ett system som kallas skråväsen. Skråväsen är ett sätt att organisera hantverk. Det innebär att hantverkare i olika yrken går samman i föreningar som kallas skrån, till exempel skomakarskrået.

Skråväsendet var vanligt i Europa under medeltiden och fram till 1500-talet. Då fick bara den som var medlem i ett skrå utöva ett visst yrke. På så vis hade skråets medlemmar ensamrätt på tillverkningen och behövde inte oroa sig för konkurrens. Samtidigt skulle skrået se till att medlemmarna tillverkade bra varor och sålde dem till ett rimligt pris.

Den som ville bli hantverkare måste först vara lärling och sedan gesäll hos en erfaren hantverkare. Efter många år i yrket kunde man bli mästare.

I Sverige upphörde skråväsendet 1846 och först då fick vem som helst utöva ett hantverk.

Referens: Nationalencyklopedin, skråväsen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/skråväsen (hämtad 2022-05-13)

Teoretiskt sett, vad skulle ha hänt om det aldrig kom några valloner till Sverige?

Vad hade hänt om valloner inte var duktiga smeder utan krigare eller fiskare? Eller om de bara inte hade lust att flytta till Sverige? Ja, det är förstås nästan omöjligt att svara på. Men man kan åtminstone tänka sig att järnframställning här i Norduppland inte blivit så framgångsrik och efterfrågad. Vallonernas yrkesskicklighet bidrog till att järnet fick en mycket hög kvalitet vilket alla ville ha, både här hemma och utomlands.