Berättelser om Vasaloppet

Här kan du ta del av några Vasaloppsberättelser från Isofs arkiv.

Vall Ellen Eriksson: ”Det var ju fest när de började komma”

Vall Ellen Eriksson, vars far hade lanthandel och mor kaférörelse i Sälen, berättar om hur vasalöparna inkvarterades. Intervjun är gjord av Arne Lundh år 1970 (Isof, Bd 8877).

Översättning

Jaa, ska vi till att tala om vasalöparna så då hade man väl mycket att tala om. Det var ju fest när de började komma. Då var här ju ingen … utan då var de ju till Limedsforsen och hämtade dem med häst och släde och så vet jag de hade facklor då. Det var ju så högtidligt då. Så kom de ju till skolan här för då skulle de få äta där. Sedan fick de väl ligga i gårdarna då. Men då åt de ju i skolan här. Och vi bäddade ju överallt åt dem allihop och det var väl ingen som hade några madrasser då eller något annat då utan det var ju att ta de där gamla fässingarna (dvs. bolster stoppade med halm) och halm och sådant att bädda i. Jag minns mamma bäddade på slöjdsalen där i skolan åt... det låg väl ett tjugotal där om natten. Då låg de väl både fredagsnatten och lördagsnatten. För de kom om fredagskvällarna jämt då. Så det var väl … kom de väl in om dagen och skulle få sig lite kaffe och någon bulle då. Och jag minns det var två gubbar här från … ja, den ena var från Fulunäset, han hette Vik Edvard och den andra han var från stället mellan Fulunäset och här som hette Hällan och han hette Edvard Lindström. Och de försummade inte ett Vasalopp utan varenda lördag som vasalöparna var här så kom de då, gubbarna, klockan var åtta om morgonen, och sedan var de här till att det var kvällen. Och så var det en ifrån Transtrand som heter Erik, han brukade vara i timmerskogen men han kom … han kom också om lördagen och satte in hästen i stallet och så var han … ja för de skulle se vasalöparna allihop. Så det var väl lite rörelse. Och det var ju inte något mer kafé eller något annat utan vi serverade dem kaffe då så ... vi såg ju allihop och /---/ dem och så hade vi ju mat då så sedan då. Första åren då åt de i skolan då men sedan började de (eg. tog de till) att äta i gårdarna. Så vart det så de började äta i Folkets hus. Så då prinsen var här så då åt de väl i Folkets hus. Så då var jag där och hjälpte till med maten så jag hem igen om natten då, klockan var två. Och sedan då var hon fyra så då skulle jag väcka upp några som låg där i stugan då på övre botten. Så… gubben och jag vi låg i ett rum och så låg det vasalöpare i det andra rummet. Och då skulle jag upp och väcka dem, så jag gick upp då, hon var fyra och knackade på dörren hos dem och talade om vad klockan var då. Och så skulle jag väl gå in på vårt rum för jag skulle ju sätta på mig. För vi skulle åter till Folkets hus då. Och det var mörkt och då föll jag omkull i trappen och slog mig så illa (eg. styggt) så jag fick en blodutgjutning på benet som var då så stor så. Var då större än en tekopp så sköterskan var ju /---/ och sa, men det var det värsta jag sett, sa hon. Vad har du gjort med dig då? Ja, sa jag, jag har väl varit i Folkets hus för att ge prinsen frukost, sa jag. Vi skrattade. Det var … så vasalöpare har jag då sett och haft också boende här jämt ända till … senare år. Nu har jag inte haft utan jag har haft några andra… Ja, har väl varit någon som åkt Vasaloppet som har bott här men …

Int.: Jaså, du sa att du inte haft dem på senare åren. Har de vansläktats och blivit sämre nu?

Ja, de gör som de vill nu. De vallar inne och de ställer (eg. rättar) upp skidorna mot tapeterna på … rummen. Och det tycker jag inte om för vi fick tapetsera om ett par, tre rum en gång då de har varit och då sa jag att de får inte vara här något mer om de ska bära sig åt på det sättet, sa jag. För de kan … vi har andra ställen att valla, vi har garage och /---/ smedja /---/

Så då sa jag att vi kan inte ta emot mer. De misskötte sig för många gånger på det sättet.

Int.: Ja, du ser hellre gamla tiders vasalöpare.

Jaa! Det är sant. Det var ju intressant första åren, det är klart att det var det. Då Hedlund och de då var med och rände. Och Utterström och Viklund och de. Så det var ju så trevligt så … roligt (eg. löjligt).

Int: Och nu har ju liksom Vasaloppet lämnat Sälen.

Ja, är inte alls (eg. något) lika nu sedan starten vart då så i Bergsbyn. Medan den var /---/ i byn /---/ starten då fick man ju se så hemskt mycket folk och då var det ju … vart lite annorlunda. Nu ser man just ingen. Åtminstone utav dem som är då framme om morgonen och ska se på dem, så ser man då ingen. Men förr var det ju alldeles fullt i folk och de kom in då. De har stått vid starten, så kom de väl in och ville ta sig en kaffekopp för de frös så väldigt (eg. styggt). Men som sagt var nu ser man ingen.

Int.: Och nu idag nu håller du bara på i liten skala och hyr ut rum.

Ja, jag är så gammal så jag har slutat med att ordna mat och kafé så nu har vi bara bäddar som de får leja. Och så har vi gammelstugor, ett par, som vi hyr ut.

Gudmund Larsson: ”Det var mycket missöden då, såna som föll och bröt både skidor och stavar”

Gudmund Larsson från Transtrand berättar om när han deltog i Vasaloppet 1924 och 1925. Första gången blev han nummer 34, andra gången nummer 18. Intervjun är gjord av Arne Lundh år 1979 (Isof, Bd 3919:b).

Transkription och översättning saknas för detta ljudklipp.

Antirotti – en anekdot om skidvalla

I en välkänd anekdot berättas det att Mora-Nisse (eller möjligen någon annan framstående skidåkare) en gång tillfrågades om vad han använde för valla. ”Ant-i-rott-i”, svarade han, varpå frågeställaren skyndade sig att försöka få tag på en valla som hette antirotti. Vad skidåkaren sade var egentligen ’har inte jag rött jag’, vilket betyder ’jag har förstås rött jag’ (det vill säga röd valla). Att på detta sätt formulera ett påstående som en fråga är mycket typiskt för både Moramålet och Orsamålet.

Erik Pettersson: ”Det var ju knappt spårat”

Erik Pettersson berättar om när han som första örebroare deltog i Vasaloppet 1926. Intervjun är gjord av Anna Larsson år 1982 (Isof, Bd 5369).

Översättning

1926 redan då åkte jag Vasaloppet.

Int.: Gjorde du det!

Var första örebroare som har gjort det.

Int.: Ojojoj, hur gick det?

Jaa, jag kom i mål i alla fall på sju timmar.

Int.: Jaa, har du åkt det sen också?

Neej, jag åkte aldrig något mer sen. Det vart inget.

Int.: Nej, men det hade …

Jag vet inte … du vet att det var något helt annat då. Det är inte som nu, nu åker de ju på räls. Jag träffade just en … Fiskarn som jag köper fisk utav, fast han är ju tio år yngre än mig, han hade åkt en gång … vi talade just om det förra gången jag var ut och köpte fisk utav honom, alltså … Ja herregud, sa han, du. Det vi åkte, sa han, det var ju knappt spårat, förstår du. … Det fick man ta sig fram bäst man kunde. Så där. Och såna skidor man hade och såna stavar! Ujujujujuj! Ja, de har ju visat det där från de första åren på tv ibland. Man har sett dem. Sån utrustning man hade. Nu åker de ju precis som på räls.

Int.: Ja. Och hur var du klädd? Vad hade du för kläder?

Ja, man hade långbyxor, förstår du. Och så var det näbbskor på den tiden. Det var inte såna där bindslen, utan man hade skor med näbb på så här, som lappar hade.

Int.: Ja, såna där som är modernt nu … att gå med … stövlar.

Så hade vi, ja just det. Det var det enda. Så långa … stavar.

Int.: Vad hade du på … inga anoraker eller …?

Jag kommer inte ihåg … jag kommer ihåg i alla fall när jag tävlade … så hade morsan hon hade sytt flanellskjorta, vit flanellskjorta, för det skulle vara tätt och varmt. Det hade man ju på sig. Så hade man ju toppluva. Och så hade man långbyxor. Fanns inget annat. Och det var första … åka tåg första gången ifrån Limedsforsen upp till Sälen. Järnvägen var inte invigd. Utan när vi kommer dit upp så fick samtliga som skulle åka, vi var inte mer än 97 stycken då som skulle åka Vasaloppet och vi fick skriva på papper, förbinda oss att vi åkte på egen risk genom att inte järnvägen var invigd. /Nej./ För vi skulle åka upp till Sälen. /Ja, det gick ju inte./ Förut … föregående åren, förstår du, då hade de ju åkt slädar och fackeltåg uppigenom. Men då hade de ju byggt järnvägen så det var det första. Det gick det med.

Int.: Jaa. Ja, men det var ju väldigt spänstigt, det får man säga. Och företagsamt, tycker jag.

Ja, det kanske det var. Det vet jag inte.

Int.: Det måste det väl ha varit. Det måste väl ändå ha kostat lite grann, va?

Jaa, då… gick inte på mera … det betalade klubben för mig, ser du /Jaha./ Just. De bjöd, för jag hade klarat mig bra på skidtävlingar här, ser du. Och då kostade de på mig. Jag tror inte det gick på klubben mer än 115 kronor då. Hela resan. Då betalade de allting. Så det var lite skillnad.

Int.: Men då hade du inte för bekvämt?

Neej, inte hade man det inte. Det var det ju inte. Men det var ju roligt i alla fall, att komma upp. Men sen hade jag väl ingen lust. Man kanske hade kunnat åka senare med, men jag vet inte, jag fick väl inte någon lust att åka upp. Det… nu… och nu är … som det är nu, så skulle jag ju aldrig ha (eg. hade jag ju aldrig skolat) … det är ju rena jippot, tycker jag. Det är ju … ujujuj. Jag kan inte förstå.

Int.: Nej, det skulle bli för trångt i spåret.

Ja, ujujujujuj. Det är ju ett herrans elände för dem. /Jaa./ Så det…

Int.: Nej, det skulle jag inte vilja göra heller.

Nej nej nej, absolut inte. Nej, jag var ju bara 20 år gammal då. Jag… nu får man inte åka. Sen vart det… sen ändrade de det till 22. Och nu får de visst vara 21. Så jag var för ung egentligen att åka det.

Int.: Men det var inga såna bestämmelser då?

Nej, det fanns inte det då, ser du. Jag hade nyss fyllt 20 år. Men det hankade sig fram i alla fall. /Jaha./

Martin Salomonsson: ”Han åkte mjukt och fint, huvva”

Martin Salomonsson från Norsjö berättar om socknens framgångar i Vasaloppet. Intervjun är gjord av Paul Eriksson år 1992 (Isof, ka00778).

Transkribering

PE: se hä var mäste (ejäntlien) dominerande me sjidern?

MS: jåå. jåå, veintern, he va ju bara sjidern. a he va ju… he var ju man ur huse. däm prove (ve) vasalåppe, e var ju ma`ang härifrån såm va… /ja/ ja, just de.

PE: män hä var väl på den tin rätt möyttje pubLik å (såm såg oppå)?

MS: jåå. jå, da var e myttje fåLk såm såg oppå. jåå, i vet ’n marttin lunnström, han bo`odd ju däri tjwärlida da… da e var tävLingern, da bruke ’n komma hit a va`a jer. a da tjänn dö, da vart han olympisk mästare a … tåppåkar.

PE: hadd je aller trodd!

MS: a ’n maurits brännström, tjänn du, ä ju nossjöbo.

PE: nossjöbjörn, ja. /jåå/ ja, du första! tro du däm träna nå möyttje (dänna)?

MS: no träna däm. i vet ’n maurits da ’n skull å`åk vasalåppe, da … da var’n bårti lin, alltså rismyrlida (---) a han träna där opp å ne, ni djupsnön, för att få kåndisjon.

PE: se då hadd ’n int spår?

MS: nää, he va bara grundkåndisjon, /jaså/ för vasalåppe.

PE: han var no rätt krafti?

MS: jåå. jåå, han var krafti. a se var e ju ’n kalle norström a ’n jäsper karlsån, a he va ju …

PE: n’ kalle, to int han de-ämm?

MS: jåå, fämm-mila i … var e i bolid’n? /ja, du första/ jååda.

PE: å han va int möyttje stor.

MS: nää, män an kLampe oppå bra. (---) /jåå/ ja, han … a ’n jäsper var ju bra å. /jåå/ he var’n bra sjidlöpar. se no ha e fånnese bårti …/jåå/ a ’n ärnst alm, han ha i … han ha i tävLe atve. /nähä/ jååda. de var …

PE: han såm vann vasalåppe?

MS: jååda. han såm vann första vasalåppet. /nähä/ de var ett sjidsjytte-äss-ämm. a ’n ärnst alm … e var ju ålders- … man fikk int va för gammal. män takk vare han hadd vöre tävLingsåkar se feikk han dispanns att … å ja starttade en menut föri ’n ärnst. ve å`åkt artån tjilometer. a da ve hadd åkt ungefär en sju tjilometer jeikk spåre över’n sjö. a da vänd ja mä åmm a skull se, a da feikk ja se ’n ärnst. han add tajje ein oppå mä, möykke. män i måL hadd i kLådd ’n fämm menut. han ståppa int riktit artån tjilometer. /nähä/ män han å`åkt mjukkt å finnt, huwwa, e såg ut gå se lätt för’n.

PE: wå tro du han hadd valle ve?

MS: ja, he va … vanli burkvalla.

PE: wå tro du man tjårt ve mäst, då du bö`ört meinnes?

MS: va?

PE: då du bö`ört meinnes, wå tro du man tjå`årt ve för valla?

MS: ja, he var mäst tjerun. tjerun a jusa.

Översättning

PE: Så det var mest (egentligen) dominerande med skidor?

MS: Ja. Ja, på vintern, det var ju bara skidor. Och det var ju … det var ju man ur huse. De försökte sig på Vasaloppet, det var ju många härifrån som var … /ja/ Ja, just det.

PE: Men det var väl på den tiden rätt mycket publik också (som såg på)?

MS: Ja. Ja, då var det mycket folk som såg på. Ja, jag vet Martin Lundström, han bodde ju i Tvärliden då … då det var tävlingar, då brukade han komma hit och vara här, och då förstår du, då blev han olympisk mästare och … toppåkare.

PE: Hade ni aldrig trott!

MS: Och Mauritz Brännström, förstår du, är ju norsjöbo.

PE: Norsjöbjörnen, ja. /ja/ Ja, du förstår! Tror du att de tränade mycket (där)?

MS: Nog tränade de. Jag vet Mauritz, då han skulle åka Vasaloppet, då … då var han borta i Liden, alltså Rismyrliden (---) och han tränade där upp och ner, i djupsnön, för att få kondition.

PE: Så då hade han inte spår?

MS: Nej, det var bara grundkondition, /jaså/ för Vasaloppet.

PE: Han var nog rätt kraftig?

MS: Ja. Ja, han var kraftig. Och så var det ju Kalle Nordström och Jesper Karlsson, och det var ju …

PE: Kalle, tog inte han DM?

MS: Ja, femmilen i … var det i Boliden? /ja, du förstår/ Jo då.

PE: Och han var inte särskilt stor.

MS: Nej, men han klampade på bra. (---) /ja/ Ja, han … och Jesper var ju bra också. /ja/ Det var en bra skidlöpare. Så nog har det funnits utav … /ja/ och Ernst Alm, honom har jag tävlat med. /nähä/ Jo då. Det var …

PE: Han som vann Vasaloppet?

MS: Jo då. Han som vann första Vasaloppet. /nähä/ Det var ett skidskytte-SM. Och Ernst Alm … det var ju ålders- … man fick inte vara för gammal. Men tack vare att han hade varit tävlingsåkare så fick han dispens att … och jag startade en minut före Ernst. Vi åkte arton kilometer. Och då vi hade åkt ungefär sju kilometer gick spåret över en sjö. Och då vände jag mig om och skulle se, och då fick jag se Ernst. Han hade tagit in på mig, mycket. Men i mål hade jag klått honom med fem minuter. Han orkade inte riktigt med arton kilometer. Men han åkte mjukt och fint, huvva, det såg ut att gå så lätt för honom.

PE: Vad tror du han hade vallat med?

MS: Ja, det var … vanlig burkvalla.

PE: Vad tror du man körde med mest, då du började minnas?

MS: Vad?

PE: Då du började minnas, vad tror du man körde med för valla?

MS: Ja, det var mest tjära. Tjära och stearinljus.