Göteborgskan nu och då

Den göteborgska som finns i dag föddes i slutet av 1800-talet.

En stad för språkmöten

Hur folk talade i staden längre tillbaka i tiden har vi inga direkta källor till, men att man talade och att man talade på många olika sätt kan vi vara säkra på. Redan i den gamla staden, Nya Lödöse, stod ständigt olika språk och dialekter i kontakt med varandra.

I artikeln Hur talade man i staden? Om göteborgskan innan den fanns Länk till annan webbplats. (Magnusson Petzell 2018) kan du läsa mer om göteborgskan innan den egentligen fanns.

Göteborgskan växer fram

Under 1800-talets industrialisering och inflyttning växer Göteborg både till yta och till invånarantal. På 30 år fördubblades invånarantalet från 100 000 till 200 000 och det är under den expansionsfasen som göteborgskan växte fram. De flesta som flyttade till Göteborg kom från olika ställen i Västsverige, exempelvis Bohuslän, Västergötland och Halland. När de talade med varandra skapades en ny dialekt (göteborgskan) som blev en blandning av drag från de inblandade dialekterna.

Tidigare var det stora dialektskillnader mellan de västra och östra delarna av Göteborg. I väster sa man påmp och i öster pomp när man pratade om en pump. Västligt var det mer inflytande från bohuslänskan och i öster inflytande från västgötskan. Man kan fortfarande höra skillnader mellan olika stadsdelar, men skillnaderna är mindre nu än vid 1900-talets början.

Göteborgskan beskriven

Den förste person som beskrev göteborgskan på ett systematiskt och övergripande sätt var Karl Axel Fagerlind (1886–1972), men han blev aldrig färdig. Lyckligtvis finns hans handskrivna manus bevarat. Det är författat mellan 1922 och 1925. Arbetet var säkert tänkt att resultera i en doktorsavhandling, men så blev det inte. Hans manus har titeln Göteborgsmålet, särskilt med hänsyn till vulgärspråket. Fagerlind var väl medveten om att språket varierar, inte bara från en tid till en annan, utan också från ett socialt skikt till ett annat. Han skiljer mellan vulgärgöteborgska och den mera bildade medelklassens språk.

Bilden från Fagerlinds manus föreställer anteckningar om r-ljudet. Fagerlind har en längre utläggning om detta r-ljud. Han tog hjälp av lärare och fann att cirka 5 procent har skorrande r som i Sydsverige. Han noterar också ett surrande uttal av i-ljudet. Det vi i dag ofta kallar för Viby-i eller Lidingö-i.

Göteborgskan utjämnas

Den göteborgska dialekten är en central del av många göteborgares identitet. De senaste hundra åren har samhällsutvecklingen lett till en dialektutjämning i Sverige. För göteborgskans del kan vi märka att det mesta av den typiska göteborgska ordböjningen håller på att försvinna och blivit mer lik rikssvenskans. Däremot hörs det fortfarande att unga människor kommer från Göteborg. Det finns många drag i uttalet som förs vidare till nästa generation. Ett tydligt exempel är det å-haltiga långa a-ljudet i ord som gata, bara, bra.