Rösträttskämpe och kvinnosakskvinna

Märta Tamm-Götlind blev engagerad i kvinnorörelsen redan som barn, och livet ut hade hon ett aktivt engagemang för kvinnors rättigheter.

Unga kvinnor i vita klänningar och studentmössa som står uppställda med ett standar.

Märta Tamm-Götlind (näst längst till vänster på bilden) deltog som studentmarskalk på den internationella rösträttskongressen i Stockholm år 1911. Här är studentmarskalkarna från Uppsala fotograferade tillsammans med ett standar med den broderade texten ”Justice”.

Inspiration i familjen

Märta föddes på en herrgård utanför Södertälje, men växte upp i Stockholm, dit familjen flyttade efter ekonomiska svårigheter. Fadern arbetade för Domänstyrelsen och modern verkade vara en kvinna med starka sociala intressen som tidigt kämpade för kvinnors rättigheter och ingöt det i sina fem barn. Märta berättar:

Min mor var ju med i rösträttsföreningen, inte alls så aggressiv som jag. Men hon tillkallades några gånger att tala för rösträtt inför grupper av societetsdamer, som stått alldeles utanför vår kamp.

En av Märtas systrar var Alfhild, som blev psykiater och hela sitt liv fick kämpa för att ta plats som yrkeskvinna: ”Jag beundrade henne mycket, och hennes duster med myndigheter stärkte mig i ett växande intresse för kvinnors kamp för medborgarrätt.”

Skolan blev väg in i rösträttsrörelsen

Märta blev elev i Åhlinska skolan i Stockholm, fick kontakt med rösträttskvinnor och tog ställning för kvinnosaken. Lydia Wahlström var en av lärarna och studierektor på skolan. Hon var den andra kvinna som disputerat i historia vid Uppsala Universitet 1891. Lydia var mycket aktiv för kvinnosaken och startade 1902 Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Märta beskriver Lydias historieundervisning som suverän. Hon hade haft henne som lärare i åttonde klass och hört hennes föreläsning om kampen för kvinnlig rösträtt, som just blivit organiserad.

Grupp mörkklädda kvinnor som sitter runt ett bord i ett bibliotek.

Lydia Wahlström (sittande i mitten bakom blomvasen) på ett rösträttsmöte tillsammans med bland andra Anna Whitlock och Elin Wägner. Fotografiet kommer från Elin Wägners samling (A48a K:1).

Redan i gymnasiet blev Märta en aktiv föreningsmänniska i gymnasieföreningen Runa. Bland annat diskuterades ”den olösta frågan om kvinnlig rösträtt” år 1906. Samma år firade hon sin 18-årsdag med skriva sitt namn på en petitionslista för den kvinnliga rösträtten.

Lydia Wahlström hade varit med och bildat Kvinnliga studentföreningen i Uppsala 1892 och varit dess första ordförande. Den föreningen kom också att betyda mycket för Märta när hon 1911 blev student i Uppsala.

Det var inte bara studentliv, som intresserade en i Uppsala: det var också glädjen att få vara med om kampen för kvinnans politiska rösträtt.

”Naturligtvis skrev jag in mig i Uppsala rösträttsförening”, berättar Märta, som fördjupade sig i frågan och läste Ann Margret Holmgrens Verdandihäften om kvinnorösträttens historia i världen och Lydia Wahlströms arbeten om den svenska kvinnorörelsen. Båda var under olika perioder ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR).

Internationella rösträttskongressen

Den stora omvälvande händelsen som kom att påverka Märtas liv var den internationella rösträttskongressen i Stockholm 1911. Märta hade fått möjlighet att som student medverka som marskalk, en slags språkkunnig allt-i-allo, eller värdinna, som också paraderade med fanor och standar. Dit kom starka kvinnor från jordens alla hörn och störst intryck gjorde Anna Shaw, metodistpastor från USA, som predikade i Gustav Vasa kyrka. Det var första gången en kvinna predikade i en svensk kyrka. Visserligen i en talarstol nedanför predikstolen, men det var en stor händelse, som satte djupa spår i Märta. Rätten för kvinnor att bli präster kom att bli en fråga hon ägnade mycket engagemang och 1920 publicerade hon sin första bok, som handlade om just Anna Howard Shaw.

Kvinnor i vita långklänningar som håller stora skyltar med olika språk.

Märta Tamm-Götlind (näst längst till vänster) tillsammans med några andra studentmarskalkar under rösträttskongressen i Stockholm.

En bild på kvinnor i vita långklänningar som håller i skyltar där det står olika språk. Den andra bilden föreställer en grupp kvinnor som pratar i en trädgård.

Kongressen avslutades med ett besök i Uppsala och på bilden syns deltagarna i Botaniska trädgården. Märta står med studentmössa i mitten, vänd mot kameran, och pratar med en annan kvinna i studentmössa.

Namninsamlingen 1913

1913 var det åter dags för namninsamling för kvinnlig rösträtt. Då hörde Märta till de studentskor som knackade dörr och samlade namn.

1913 var vi ute på nytt med namninsamling. Jag var med att ta några kvarter i Uppsala. Man ringde och knackade på dörrar. Och traskade i trappor. Ibland slogs tamburdörren igen, då man framfört sitt ärende. Men i många hem fick man sitta och språka med husmödrar, som man trott skulle vara mer konservativa.

Det samlades in 350 000 namn, vilket motsvarade hälften av landets kvinnor. Namnlistor som för övrigt digitaliserats till 100-årsjubileet.

I Uppsala fick de in fler namn än de räknat med, för kampen hade tidvis varit ganska hård i staden. Några framstående kvinnor som var motståndare till kvinnans politiska rösträtt hade den 23 april 1912 sammankallat till ett stort anti-rösträttsmöte. KFUM:s stora sal var fullsatt. Men där fanns också många som talade för kvinnlig rösträtt och mötet utmynnade aldrig i att det bildades något förbund mot rösträtten. Istället gynnades Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Kvinnlig rösträtt 1919

Året 1919, första världskrigets slut, var en tid av stor aktivitet på kvinnofronten. Kvinnorna hade under kriget hållit maskineriet igång och det kom att påskynda lösningen av kvinnornas rösträttsfråga. Många länder införde kvinnlig rösträtt just detta år, även om de andra nordiska länderna var många år tidigare. Äntligen den 24 maj 1919 röstade den svenska riksdagen utan votering ja till kvinnors politiska rösträtt och valbarhet. Eftersom det var en grundlag måste frågan tas upp en gång till efter nyval, men nu visste alla att det inte fanns någon återvändo.

Denna historiska händelse firades på många håll, och i Uppsala blev det en mycket högtidlig medborgarfest med talare som ärkebiskop Nathan Söderblom, Selma Lagerlöf, Ann Margret Holmgren, Frigga Carlberg, Ellen Hagen och statsminister Nils Edén, det liberala partiets ledare. Som gammal och van rösträttsmarskalk från 1911, fick Märta hedersuppdraget att vara övermarskalk och instruera en grupp yngre studentskor i vita klänningar, vita mössor och blågula marskalksband.

Frisinnade kvinnor i Uppsala

Märta var 1919 med och bildade en lokalavdelning av föreningen Frisinnade kvinnor i Uppsala. Frisinnade kvinnor startades av en grupp framstående kvinnor efter det politiska kaos som skapats efter bondetåget och tvingat fram den liberala statsministern Karl Staaffs avgång. Kerstin Hesselgren var ordförande från 1917 och blev den första kvinna som tog plats i Riksdagens första kammare. Hon var också en av de drivande i kretsen kring Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad och tidningen Tidevarvet.

Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad

Den internationella kongressen 1911 gjorde det uppenbart för Märta att kvinnosaken, det internationella arbetet och fredsarbetet var en självklar treenighet. Ideologiskt stod hon nära Fogelstadgruppen, det vill säga Kerstin Hesselgren, den första riksdagskvinnan, Honorine Hermelin, rektor på Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad, Elisabet Tamm, ägare till Fogelstad, riksdagskvinna och avlägset släkt med Märta samt författaren Elin Wägner och läkaren Ada Nilsson. Det var också gruppen bakom tidningen Tidevarvet, som Märta medverkade i (läs mer på sidan Journalist och författare). I den närmare kretsen ingår andra kvinnor som Märta kände, som Sveriges första kvinnliga advokat Eva Andén, som också varit en i marskalksgruppen på kongressen 1911 och Emilia Fogelklou, den första kvinna som tog teologi kandidatexamen, som hon hade mycket kontakt med.

Märta var först mer konservativ i sina politiska åsikter, men drogs till de frisinnade kvinnorna och var snart medlem i Svenska kvinnors vänsterförbund, som på den tiden var en fristående organisation för frisinnade kvinnor.

Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad invigdes Annandag påsk 1925, även om det hållits kurser redan 1922. Nu när kvinnorna fått sin politiska rösträtt gällde det att använda sitt fulla medborgarskap. I juli 1927 skriver Märta en artikel i UNT: ”Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad – En ovanlig läroanstalt för medborgerlig och politisk bildning”. Märta ger en bild av hur Kvinnliga medborgarskolan är uppbyggd och fungerar. Hon vill sprida kunskap om ”denna originella och sympatiska institution” som ”vill ge sitt bidrag i arbetet för att bakom vårt medborgarskap måtte stå självständiga och ansvarsfyllda människor.” Skolan är fortfarande under uppbyggnad och ägarinnan Elisabeth Tamm berättar att det roligaste just nu är att ställa iordning det gamla mejeriet så de kan ta emot 200 personer i en samlingssal. Märta beskriver undervisningen, som både är teoretisk och praktisk, något som verkligen tilltalar henne. Och det som var typiskt för Fogelstadskolan, medborgarkunskapen, som Ebba Holgersson gav en handgriplig undervisning i. Här fick eleverna träna sig att ta politiskt ansvar i den påhittade kommunen Komtemåtta. Och ”praktisk själskunskap med etik och hygien, såväl personlig som för samhället i stort sett, anser man på Fogelstad med rätta hör till en god medborgerlig bildning.” Hygien var begreppet som var nytt och stod för det moderna samhället. Märta låter en före detta elev få slutordet:

Arbetet vid skolan är mångsidigt och omväxlande. Det roliga är att allting liksom knytes tillsammans, så man får se sammanhanget mellan olika företeelser så tydligt.--- Och för alla gemensamt, tror jag, står en ny känsla av mod, av lust att pröva på, av tro på sig själv om att åtminstone våga försöka.

ULMA 34513:OPUS 1927

Våren 1938 skriver Märta i UNT:

Kvinnliga medborgarkurser – Dagligen förekommer det i pressen uppgifter om kvinnornas strävan att mera aktivt deltaga i samhällsarbetet och uppmaningar att kvinnorna skola bli bättre representerade inom beslutande och verkställande myndigheter och organ. Detta hoppas vi skall ske, men det gäller då också för kvinnorna att noga sätta sig in i samhällsuppgifterna. För dem, som kunna avsätta tre veckor av sin sommar eller förhösten bjuds det nu också till medborgarkurser vid Sveriges första medborgarskola: Fogelstad, Julita i Södermanland. ---

En stor tillgång är sammanförandet av olika yrken och samhällsklasser. Vid Fogelstadkurserna finner man akademiskt bildade damer sida vid sida med hembiträden och fabriksarbeterskor, husmödrar, sjuksköterskor, kontorsanställda, alla besjälade av samma lust att lära medborgarkultur. ---

Några stipendier finnas. Undertecknad lämnar gärna referenser och upplysningar.

ULMA 34513:OPUS 1938

Att skolan åtminstone till viss del blev en samlingspunkt för kvinnor från olika samhällsklasser var något som Märta ville framhäva. Som ingift i Johans familj, engagerad medlem av Husmodersföreningen och även som folklivsforskare, hade hon kontakt med kvinnor från land och stad, från arbetarhem, lantbruk och med borgerlig bakgrund. I Tidevarvet skriver hon 1924 ett svar på en artikel av Klara Johansson, som skriver att den gamla tidens husmoderstyp är död. Det protesterar Märta emot. Så länge kvinnor måste slita med praktiska göromål utan tekniska hjälpmedel, kommer de inte att varken orka bilda föreningar, anordna utställningar eller redigera tidskrifter.

De orka helt enkelt inte med några samhällsfrågor, och de ha ingen minut på dagen ledig till att odla några kulturella intressen. - - - På denna punkt har nutidens kvinnorörelse en stor uppgift, inte minst genom sina många sammanslutningar, de må nu bära politiska namn av olika färg eller kallas husmodersföreningar eller vad som helst, blott de nå kvinnorna i livegenskapen och lära dem att förstå sina egna behov och att begära mera av livet. Det gäller ju inte minst spridandet av de tekniska hjälpmedlen, vilket i hög grad är en ekonomisk fråga, men när vi kvinnor har föresatt oss något, bruka vi vara energiska och envisa. Så det kanske kan vara möjligt att våra barn en gång få sjunga dödsrunan över den gamla tidens trälande husmor. Låt oss hoppas det!

ULMA34513:OPUS 1923–1925

Det är så tydligt att kvinnokampen för Märta handlade om en helhet. Om rösträtt och medborgarskap, om rinnande vatten och avlopp och naturligtvis också om en bra skola och om fred på jorden.

Minnen från kvinnokampen

Märta återkom ofta till rösträttsrörelsen och 1900-talets kvinnokamp. I flera föredrag och skrifter berättar hon om den internationella kampen för kvinnlig rösträtt och sina egna minnen och upplevelser. Du kan läsa längre utdrag från några av dessa tillfällen på sidan Märta om rösträttskampen.

Mer om Märta Tamm-Götlind – länkar och lästips

Litteratur

Gunnel Furuland, red. (2012), Fönster åt världen : Märta Tamm-Götlind, kulturhistorisk författare och föreläsare. I: Flerstämmigt : inspiratörer och kulturbärare inom den uppländska folkbildningen.

Märta Tamm-Götlind (1978), Minnen och människor. Lund.

Märta Tamm-Götlind (1938), En kvinnlig präst i Sverige. Minnen från studentåren i Uppsala Länk till annan webbplats.. I: Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra Länk till annan webbplats.. J. A. Lindblads förlag. Uppsala.

Länkar

Kinnekulle hembygdsförening: Folkminnen från Kinnekullebygden av Märta Tamm-Götlind under åren 1940–52 Länk till annan webbplats.

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: Märta Tamm Götlind Länk till annan webbplats.