Bishop Hill

År 1850 lämnade den då 23-åriga Britta Jonsdotter hemsocknen Hanebo i Hälsingland för att ansluta sig till predikanten Erik Jansson och hans anhängare ("erik-jansarna") i svenskkolonin Bishop Hill, Illinois. Mer än ett sekel senare ekade hennes ungdoms hälsingemål hos barnbarnen Alfva Borg och Alfhild Oberg.

Dôm leva nästa farm från Jann Janns, ser ni

Under en inspelningsresa i Nordamerika 1973 intervjuade dialektforskaren Folke Hedblom tvillingsystrarna Alfhild Oberg och Alfva Borg (födda 1906). Systrarna tillhörde de ursprungliga kolonifamiljerna i Bishop Hill, Illinois – deras mormor Britta utvandrade med erik-jansarna år 1850, och farföräldrarna utvandrade från Mo socken i Hälsingland år 1875.

Intervjun gjordes på svenska och syftet var bland annat att dokumentera den amerikasvenska som fortfarande pratades i området. I ljudklippet nedan berättar Alfhild Oberg om en händelse vid ån Edwards River.

Språket – ett arv från mormor Britta

Folke Hedblom konstaterar att systrarnas amerikasvenska är ett arv från mormor Britta. I boken En hälsingedialekt i Amerika (1977) skriver han:

Den svenska som systrarna Alfva Borg och Alfhild Oberg talar är i allt väsentligt ett väl bibehållet hanebomål med vissa inslag från engelska och standardsvenska. Det är uppenbarligen sin mormors språk de tagit i arv. (---).

I sina egna familjer har de i blott obetydlig utsträckning nyttjat svenskan, men dem båda emellan, vid samtal med äldre Bishop Hill-bor och med besökande från Sverige, har den oftare kommit till användning. Inbördes talade mamma och pappa bara svenska, säger de. (Faderns dialekt från Mo står hanebomålet nära.) Mamma, som var född i Bishop Hill, höll särskilt hårt på svenskan. Men i skolan talades endast engelska, även på rasterna. Några av barnen förstod inte svenska och man skojade med systrarna för deras svenska tal. Standardsvenska hörde de väl mest i metodistkyrkan, där de sedan ungdomen var flitigt verksamma. De säger att de hade svårt att begripa allt som sades i de svenska predikningarna. De kan ej läsa svenska. Själva kallar de sin egen form av svenska »Bishop Hill- svenska». Att denna är en enklare och mera gammalmodig form av svenska, jämförd med den »fina» svenska som talas av bildade amerikasvenskar eller av besökande från Sverige, brukar de ofta framhålla. Likaså att deras svenska blandas med engelska. (---) Att deras ärvda modersmål i sina grunddrag är identiskt med en sockendialekt, som ännu i vår tid talas av äldre personer har de inte klart för sig.