Jultraditioner från förr

Breda julhalm, ta jultyppa och ge fåglarna julanek. Det är några gamla jultraditioner som finns beskrivna i våra arkiv.

Carl-Martin Bergstrand (1899–1998) förestod arkivet i Göteborg mellan åren 1934–1964. Han ägnade flera månader om året åt att resa runt i Västsverige och prata med gamla människor för att samla in material till arkivet. Han gjorde även illustrationer till en del av sina uppteckningar. Här visar vi några av hans uppteckningar med jultema.

Breda julhalmen

Teckning föreställande man med famnen full av halm som bugar framför en kvinna och två barn i en julpyntad stuga.

Illustration av Carl-Martin Bergstrand (Isof, IFGH 06158-139).

När vi stigit upp gick far ut efter julhalmskärven och kom in i dörren och hälsade med de orden: ”Jul och Guds hus får jag låna hus?” Och så bar det till att breda julhalmen på golvet.

Upptecknat i Västergötland år 1934

Ta jultyppa

Man som ligger på rygg och försöker att med benen fånga en halmbock som står på golvet ovanför hans huvud.

Illustration av Carl-Martin Bergstrand (Isof, IFGH 6858-70).

Under de långa kvällarna, innan den stora helgen var inne, roade sig gammal och ung med följande otvivelaktigt skrattretande lek som kallades att ”ta jultyppa”. Man gick tillväga på följande sätt: Av halmen tillverkade man små dockor med huvud, armar och ben eller bockar med skägg och horn, sammanbundna med snören eller långa halmstrån. Man ställde halmdockan på golvet, lade sig själv på rygg, på så sätt att dockan kom att stå strax bakom huvudet. Man skulle nu sträcka upp benen i vädret, svänga dem bakåt över huvudet och försöka att på detta sätt gripa fast i dockan med fötterna och varligt sätta ned den på golvet nedanför benen. Då var det stoj och glädje i bondstugan.

Upptecknat i Bohuslän år 1919

Julanek

Män som sätter upp en halmkärve på en lång stör vid en lada. I bakgrunden syns bostadshuset i vinterlandskap.

Illustration av Carl-Martin Bergstrand (Isof, IFGH 6858-128).

Julanek har det varit i all min tid. Den skulle vara uppe klockan 10-bittit så att fåglarna hann äta sej mätta – de skulle få äta sej mätta och ha´t bättre, de så väl som andra. Var det någon fattig människa, så gick alltid någon bonde dit och gav den en julanek att sätta upp. Det gjorde jag. Jag högg en gren och kvista av men lät en krans vara kvar så fåglarna hade att stå på. Det skulle bli sämre skörd, om en inte gav fåglarna julanek.

Upptecknat i Västergötland år 1929