Kontakter i hela landet

Karl Gösta Gilstring hade omkring 700 meddelare runt om i landet och i Amerika. Han knöt oftast kontakt genom upprop i olika tidningar. Judit Johansson i Småland, Aina Resare i Dalarna och Lovisa Öberg i Uppland var några av dem han brevväxlade med.

Man och kvinna sitter vid ett bord med en inspelningsapparat.

Karl Gösta Gilstring tillsammans med meddelaren Judit Johansson i Sandbäckshult, 1971.

Efterlysning i Östra Småland

Judit Johansson från Sandbäckhult i Småland brevväxlade med Karl Gösta Gilstring under många år på 1970-talet. Hennes son Folke Johansson berättar att hon svarade på en efterlysning i tidningen Östra Småland, där Gilstring letade efter någon som visste vad en julstubbe var. Kontakten ledde till över sjuttio brev och mer än sex timmars ljudinspelningar under åren som följde. Gilstring ställde bland annat frågor om Judit Johanssons bakgrund, om olika seder och bruk i hennes barndom och om folktro, ordspråk och skrock.

”Jag vet att för min mor betydde både brevväxlingen och besöken oerhört mycket. Brevväxlingen började när hon blivit änka, och det sista brevet skrev hon från sjukhuset kort före sin död 1975”, berättar Folke Johansson.

Kuvert och handskrivet brev.

Judit Johanssons första brev till Karl Gösta Gilstring.

Skrock och folktro

Gilstrings frågor till Judit Johansson handlade även till stor del om skrock, ordspråk och talesätt. I ett brev från 1971 berättar Judit Johansson om när hennes farmor stötte på ett skogsrå under en bärplockning:

Hon blev så rädd, kunde nätt och jämt ta sig hem. Skogsrået hade något huckle (duk) på huvudet och var urholkad, ett stort tomrum bak.

Senare, i ett brev från 1973, berättar hon om olika benämningar på skogsrået:

Det var nog rätt många namn förr på skogsrået, men för det mesta var det ju skogsrå eller skogsfrun, skogstippan var de också de som sade. Skulle någon vara riktigt elak mot någon annan, kunde det låta så här: Ja du är lika tomm där bak som skogsrået är.

Flera av dem Karl Gösta Gilstring brev växlade med berättar om olika väsen i skogen. Lovisa Öberg i Harbo socken i Uppland beskriver i ett möte med skogsfrun:

Skogsfrun såg jag en gång. Hon var klädd till brud. Ni skrattar väl åt mig, men det är faktiskt sant. Hon är som en brud framtill men baktill som än röd enbuske.

Karl Gösta Gilstring fick kontakt med Lovisa Öberg när hon svarade på en efterlysning Frågor om det osynligas värld i tidningen Kvällsstunden. Där bad han bland annat brevskrivarna att ta ställning till påståenden som: De döda går igen för att visa vad som var gömt och glömt med önskan att ställa till rätta eller Att prästen i kraft av sitt ämbete kallades att läsa ner en död vid dennes grift eller kallades att bjuda frid i det hem där den döde lämnat ofrid efter.

I ett av breven skriver Lovisa Öberg:

Nog hörde jag om att prästen måste anlitas för att få tyst hemma efter än död. (---) Jag tror att det finns än värld till som vi inte förstår, där Den Onde har ärende som vi. Han stiger opp och gör sina ärenden han liksom folk gör, men dom är onda. Jag har sitt mycket sånt där. Den onda makten har större välde än den goda, det tror jag men det blir nog omvänt bara det hinner.

Färdigt manuskript

År 1984 lämnade Karl Gösta Gilstring över ett manuskript om Harbo socken till biblioteket i Heby. Manuskriptet hade växt fram ur brevväxlingen med Lovisa Öberg, som även ledde till en samling som bygger på hennes barndomsminnen.

Som ung Uppsalastudent gjorde jag en färd till en högmässa i Harbo. Jag fäste mig vid bygden och kyrkan. I tankarna har jag sedan ofta återvänt dit och genom Lovisa Öberg fått möjlighet att liksom i andanom få vandra i socknen som i ett minneslandskap, säger Karl Gösta Gilstring i en artikel i Sala allehanda i samband med överlämnandet.

Källor och litteratur

Arkiv

Institutet för språk och folkminnen (ISOF), Arkivet i Uppsala (AFU):

  • DFU 40265: Karl Gösta Gilstrings efterlämnade brevsamling, som uppgår till drygt 8 000 brev från 700 meddelare, 1950–1986.
  • ULMA 34838: Karl Gösta Gilstrings efterlämnade folkminnessamling, som uppgår till drygt 70 000 uppteckningar från brev och inspelningar samt anteckningar, fotografier och trycksaker 1950–1986.
  • ULMA 37313: Sammanfattningar av intervjuer om Karl Gösta Gilstring gjorda efter hans död av Eva-Lott Lindqvist 1993.

Tryckta källor och litteratur

Kvällsstunden. Hemmets och familjens veckotidning. Västerås 1938 ff.

Lindqvist, Eva-Lott, 1993: Väktare mot glömskans rike. En presentation av Karl-Gösta Gilstrings folkminnesinsamling. Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv: Tidskrift för talspråksforskning, folkloristik och kulturhistoria, Volym 116, s. 63–78.

Nylund Skog, Susanne, 2017: Brev och belägg i jakten på folkminnen. Den vetenskaplige samlaren. Kulturella perspektiv 26: 1, s. 36–46.

Nylund Skog, Susanne, 2018. From personal letters to scientific knowledge: The creation of archived records in a tradition archive. In Visions and Traditions: Knowledge Production and Tradition Archives. Lauri Harvilahti, Audun Kjus, Cliona O’Carroll, Susanne Österlund-Pötzsch, Fredrik Skott and Rita Treija (eds.) Helsinki: Academia Scientiarum Fennica, FFC 315, s. 61–80

Nylund Skog, Susanne, 2019. Från Småland till Michigan, och tillbaks igen: Verklighetens fiktiva platser i en svenskamerikans berättelser. Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv: Tidskrift för talspråksforskning, folkloristik och kulturhistoria, Volym 141, s. 75-92.

Nylund Skog, Susanne, 2020. A Formidable Success and an Exceptional Storyteller: Analyzing Stories From an Interview Conducted by Barbro Klein in 1967. Western Folklore, Volume 79, Number 4: 427-451.

Nylund Skog, Susanne, 2020. “From Oskar Parish, Småland, to Manistique, Michigan: Placing People and Depicting Places”, Culture Unbound, Volume 12, issue 1, 2020: 196–216. Published by Linköping University Electronic Press.

Svenska Amerikanaren Tribunen Länk till annan webbplats.. Chicago, Illinois 1936–1985.

Vimmerby tidning Länk till annan webbplats.. Vimmerby 1984 ff.