Om dräktskicket i Boda socken

Slåtter, julotta och söndagseftermiddag – i Boda socken hade varje tillfälle en egen klädkod.

Kvinna i folkdräkt.

Etnologen Britt Eklund har skrivit en bok om dräktskicket i Boda socken. Här är hon klädd i en dräkt som användes för söndagseftermiddagar om sommaren. Foto: Jon Holmén.

Reglerade sockenbornas klädsel

I flera av socknarna runt Siljan i Dalarna fanns på 1800-talet vad vi i dag kallar en dräktalmanacka som bestämde hur sockenborna skulle klä sig. Den reglerade klädseln för kyrkoårets helger, högtider som dop och bröllop och i viss mån även vardag och arbete.

Under hela 1800-talet var dräktplaggen de kläder man använde dagligen. Inga andra kläder fanns. På bodamål heter dräktplaggen bara kläderna eller bodakläderna. En person som inte är dräktklädd sägs vara slimsklädd eller bara slims.

”Det är väldigt fascinerande hur många olika dräkter som finns med i den här almanackan och att alla i socknen följde de här reglerna”, säger etnologen Britt Eklund som studerat traditionen i många år.

Britt Eklund har skrivit boken Dräktalmanacka. Boda socken, Dalarna som beskriver det speciella dräktskicket utifrån bevarade kläder och arkivuppteckningar från Isof och Nordiska museet.

Folkdräkt för alla

Ortsspecifik klädsel, alltså det som vi i dag kallar folkdräkt, fanns även på andra platser i Sverige men det som utmärker Boda är att dräktskicket var så enhetligt och reglerat.

”Det var en stark social kontroll kopplat till kläderna. Alla klädde sig efter de här reglerna och det berättas att en kvinna som kom till kyrkan med fel förkläde vände gråtande därifrån. Dräkterna utgjorde en hel garderob”, säger Britt Eklund.

Kläderna var ett viktigt inslag i sockenlivet och det märktes inte minst på garderoben – nästan alla gårdar hade en särskild klädstuga, utistugu, där kläderna förvarades.

En av förklaringarna till att en så strikt klädkod kunde uppstå är att befolkningen var socialt enhetlig – förr bodde det bara jordägande bönder i Boda. Utan trendigt herrgårdsfolk som påverkade modet och medellösa backstugusittare med fattiga kläder var det möjligt att utveckla det reglerade och konservativa klädskicket. Men visst fanns det skillnader – en välbeställd husmor kunde ha 15–20 kjolar, medan husmor i en mindre välbeställd gård hade tre.

Fortfarande en levande tradition

Mot slutet av 1800-talet började reglerna för användningen av dräktplaggen försvinna, och efter sekelskiftet kom vanliga kläder in i dräktskicket och blandades med bodakläderna. Under 1900-talet försvann vardagsdräkterna och de detaljerade reglerna och ersattes av en festlig folkdräkt som används vid särskilda tillfällen. De sista bodaborna som använde bodakläder dagligen var paret Soling Jonas Ersson och Hissveds Brita Andersdotter på Hissvedsgården i Kärvsåsen som dog år 1981 respektive 1984.

Britt Eklund har själv en stor samling bevarade originalplagg från 1800-talet på sin gård i Boda. Men det är långt ifrån någon nostalgisk samling som bara står och samlar damm.

”Jag använder dräkt väldigt ofta när jag är där, till exempel på jul och midsommar eller när jag går på bröllop eller begravning. Bodadräkten är fortfarande en stark och levande tradition i socknen och den används ofta – går jag på en födelsedagsfest är jag inte ensam om att ha dräkt. Många ungdomar får en dräkt när de konfirmerar sig och sedan används den vid olika fester och högtider.”

Lästips om dräktskick och folkdräkter i Dalarna

Almanacka för Leksandsdräkten. Utgivare: Leksands hemslöjdsförening (Leksand: Leksands hemslöjdsförening 1978).

Brudklädsel i Leksand. Författare: Gunnel Hazelius-Berg. Ingår i: Dalarnas hembygdsbok, 1950, s. 5-24 (Falun: Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund 1931−1993).

Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Författare: Albert Alm (Stockholm: Nordiska museet 1930).

Dräktalmanacka för Leksands socken: eller reglerna för leksandsdräktens rätta användning jämte beskrivning av dräkten. Författare: Albert Alm (Leksand 1923).

Dräktbruk och linnetradition i dalasocknarna Svärdsjö och Enviken. Författare: HasNis Eva Nicklasson, Hams Ulla Danielsson och Hans Matsols (Falun: Dalarnas museum 1997).

Gagnefs-dräkten. Utgivare: Gagnefs minnesstuga (Gagnef: Gagnefs minnesstuga 1976).

Kring dräktskicket i Åhl. Författare: Ingrid Bergman (Insjön 1969).

Rättviks hemslöjdsförening presenterar rättviksdräkten: tä vändas å fest (till vardags och fest): så används den idag vid olika tillfällen. Författare: Terese Petters, Anne Höglin och Johanna Runbäck (Rättvik: Rättviks hemslöjdsförening 2009).

Älvdalsdräkten förr och nu. Utgivare: Älvdalens kvinnliga slöjdklubb (Älvdalen: Juts böcker 2005).

Fler lästips om dräktskick i Dalarna och resten av Sverige hittar du på sidan Lästips dräktskick.