Föreningsmänniska och politiker

Märta Tamm-Götlind var en utpräglad föreningsmänniska och för henne var föreningslivet centralt hela livet.

Gruppbild med unga kvinnliga studenter varav flera med utklädnad.

Märta Tamm-Götlind var engagerad i Upsala kvinnliga studentförening. Här syns hon på nedre raden näst längst till vänster under ett studentspex med föreningen år 1912. Foto: Arvid Odencrants/Upplandsmuseet.

”Jag minns vilken glädje föreningslivet blev för oss i skolan”, skriver Märta på äldre dagar. Det fanns en kontinuitet i Märtas liv, där allt adderades till hennes livslinje, där kärnan var folkbildning, nyfikenhet och engagemang. Föreningslivet var centralt i hela Märtas liv. Från de första elevföreningarna, rösträttsföreningarna, fredsföreningarna, Husmodersföreningen, Folkpartiets kvinnoklubb och en mängd andra föreningar. Märtas liv visar så tydligt just vad det kvinnliga medborgarskapet innebar. Att vara aktiv i olika samhällsfrågor. Det var här den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad såg sitt stora uppdrag. Medborgarkunskap var ett viktigt ämne på deras kurser, då kvinnorna fick träna sig i föreningsteknik och samhällskunskap. Fogelstadförbundet var också en av de föreningar Märta var engagerad i.

IKFF och Husmorsförbundet

Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) och Husmorsförbundet startade nästan samtidigt lokala föreningar i Uppsala och de kom att bli två viktiga sammanhang för Märta. I båda föreningarna innehade hon också centrala poster och fick möjlighet att samarbeta både nationellt och ute i världen.

1977 höll Märta föredrag om parallellerna mellan Fredrika Bremer och Selma Lagerlöf, där hon reflekterar över sitt liv som kvinnosakskvinna:

Till Fredrikajubileet 14 nov 1977

Kära Fredrikor. Jag vill säga ett varmt tack för den här oväntade inbjudningen. Jag har aldrig varit starkt verksam i den här kretsen, men kvinnosakskvinna har jag varit i större delen av mitt liv. Arbetat i tal och skrift på sätt och vis.

Men jag har på äldre dar förstått att det har varit överdrivet. Inför kvinnoåret tyckte jag det blev nästan enformigt mycket kvinnosak. Man blir så lätt ettrig när man kämpar för en sak, och jag tycker det har blivit för mycket propaganda ibland.

Är det inte så att den moderna kvinnosaken mest behöver vända sig till u-länderna, där den i hög grad behövs. Hemma är väl samarbetstanken det viktigaste på alla områden. Jag har på gamla dar haft glädjen att få lära vad samarbete med män betyder mycket.

Jag var gift med Sveriges finaste man, men jag var många gånger ettrig kvinnosakskvinna på den tiden. Nu tror jag mera på samarbetet. Vilket inte hindrar att vi måste bevaka kvinnornas levnads- och yrkesmöjligheter. Det är väl därför vi Fredrikor ännu är till. Jag är tacksam att få vara med. Och tack för kvällen och för vad ni gör.

ULMA 34513: OPUS 1977

Frisinnade kvinnor

Det liberala förbundet Frisinnade Landsföreningen hade 1923 gått isär till två partier: de så kallade Folkfrisinnade, som ville ha absolut rusdrycksförbud och Liberala samlingspartiet som ville gå försiktigare fram i rusdryckspolitiken. Frisinnade kvinnor behöll medlemmar från båda fraktionerna för att samarbeta i en rad freds- och samhällsfrågor, men under valår uppstod många besvärliga problem. Föreningen drogs alltmer till vänster och ombildades 1931 till Svenska Kvinnors Vänsterförbund, med olika fraktioner som samarbetade under Kerstin Hesselgrens kloka ledarskap. Märta blev tidigt medlem av centralstyrelsen och där fick hon många impulser och lärde sig mycket om samhällsfrågor. Här fanns också landets första kvinnliga advokat, Eva Andén, som Märta först lärde känna under rösträttskongressen 1911, då de båda var marskalkar.

När en av de invalda riksdagskvinnorna Elisabeth Tamm varit i Uppsala och hållit ett inspirerande föredrag 1922, satte föreningen ordentlig fart. Mellan 1923 och 1936 var Märta ordförande för Frisinnade kvinnor i Uppsala. De jobbade hårt för att få upp kvinnliga kandidater på valbara platser vid stadsfullmäktige- och riksdagsval. När en gren av SKV 1936 gick upp i Folkpartiets kvinnogrupp var det för att ”arbeta för tanke- och yttrandefrihet och respekt för människovärdet oberoende av ras och klass och med ansvar inför det sociala reformarbetet.”

Tre kvinnor vid ett skrivbord.

Märta Tamm-Götlind i mitten tillsammans med Eva Wennerström-Hartman och Dory Engströmer vid Folkpartiets Kvinnoförbunds möte i Uppsala år 1956. Foto: Uppsala-Bild/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND).

Referat och tillbakablickar

Genom att Märta hade livslånga engagemang i såväl Husmodersföreningen som IKFF, Folkpartiets kvinnogrupp och många andra föreningar, kom hon att bli en krönikör. Hon personifierade många föreningars historia och hade också skrivit oändligt många mötesreferat, skrivelser, motioner och protokoll genom åren. Efter hand blev också många minnesord skrivna och hållna över avlidna medlemmar och vänner.

1969 blev Märta inbjuden att hålla tal på Uppsala Husmodersförenings minnesfest den 14 mars:

Naturligtvis ville man vara med den här dagen, men det blev en glad överraskning, att man blev inbjuden. Jag tackar varmt! Tyvärr var jag nog inte med redan 1919, men jag skulle tro att jag skrev in mig 1920. Och det var nog tidigt, som en trevlig hemkonsulent hittade på att jag borde gå till Uppsala nya med referat från föreningens möten, så allmänheten också skulle bli intresserad. Jag höll regelbundet på med det i 15 år. Konsulenten drog iväg med mig också till flera ställen ute i länet för att berätta om framstående kvinnopersonligheter.

Jag blev fort intresserad av husmodersrörelsen, fast jag inte var med om några toffelkurser eller hattsyningskurser e.d. Jag jobbade med pennan och skrivmaskinen. Uppsala Nya var mycket tillmötesgående.--- Men arbetet i kvinnoföreningarna bl.a. med deras reportage blev för mig ett fönster ut åt världen med vidgade vyer.

Det var roligt att arbeta för en förening som tog så många initiativ och som undan för undan vidgade sina arbetsområden och utblickar. Och så var husmodersföreningen ett bra forum att föra fram saker som man ville ha utförda.

Man skrev motioner! För min del blev det legio, ty de voro många! Jag tror att samtliga i föreningen var trötta på mig, men jag var en envis o besvärlig figur.

ULMA 34513:OPUS 1969

Mer om Märta Tamm-Götlind – länkar och lästips

Litteratur

Gunnel Furuland, red. (2012), Fönster åt världen : Märta Tamm-Götlind, kulturhistorisk författare och föreläsare. I: Flerstämmigt : inspiratörer och kulturbärare inom den uppländska folkbildningen.

Märta Tamm-Götlind (1978), Minnen och människor. Lund.

Märta Tamm-Götlind (1938), En kvinnlig präst i Sverige. Minnen från studentåren i Uppsala Länk till annan webbplats.. I: Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra Länk till annan webbplats.. J. A. Lindblads förlag. Uppsala.

Länkar

Kinnekulle hembygdsförening: Folkminnen från Kinnekullebygden av Märta Tamm-Götlind under åren 1940–52 Länk till annan webbplats.

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: Märta Tamm Götlind Länk till annan webbplats.