- Startsida
- Lär dig mer
- Webbutställningar
- Vallonbruken
- Vallonnamnen lever kvar
Vallonnamnen lever kvar
De invandrade vallonerna kom med ett eget namnskick som levde kvar i många generationer. I dagens svenska namnflora finns flera efternamn med vallonskt ursprung: de Geer, Drougge, Gauffin, Hübinette och Sporrong är några kända exempel.
Industri- och köpmannen Louis De Geer (förnamnet även skrivet Lodewijk, Lovis eller Louys) från Liège i Vallonien köpte på 1640-talet Lövstabruk och flera andra uppländska bruk. Till höger syns hans son och namne Louis de Geer den yngre. De Geer är ett av de vallonska släktnamn som levt kvar och i dag finns ett par hundra människor i Sverige med det efternamnet.
De vallonska namnen
Språkligt sett är vallonnamnen inte enhetliga. Vallonien, som låg i södra delen av nuvarande Belgien, var flerspråkigt och de valloner som invandrade till Sverige under första halvan av 1600-talet hade namn av olika ursprung. De flesta hade sin grund i vallonska dialekter, till exempel Magnette och Goffin, men det fanns också nederländska namn som Tillman.
Till skillnad från Sverige hade Vallonien på 1600-talet ett namnskick med mer etablerade släktnamn (i Sverige var det först på 1800-talet som ärftliga släktnamn blev vanligt, något du kan läsa mer om i kunskapsbanken om personnamn).
De vallonska släktnamnen kunde till exempel vara bildade efter ursprungliga dopnamn (Pira efter förnamnet Pirard), yrke (Bouvier ’boskapsuppfödare, kofösare’), geografiskt ursprung (Dubois ’från/vid skogen’) eller personliga egenskaper (Lemaigre ’den magre’).
Vallonernas namn i Sverige
För många blev släktnamnen viktiga för identiteten i Sverige, både till en enskild familj och till gruppen valloner. Även förnamnen har säkert spelat stor roll; förnamn som Adam och Toussaint, som var avvikande från den svenska omgivningen, kunde föras vidare till senare generationer även i släkter som hade mist sina släktnamn.
I det nya hemlandet anpassades släktnamnet efter det svenska språkets stavning och uttal. En del namn har också ändrats flera gånger under historiens lopp. Ett sådant exempel är Boivie/Befwe, ett namn som i svensk form har uttalas ”Beve” eller ”Bäve” men där man i dag även kan höra ”Bojve”.
Några vallonnamn och deras ursprung
Vallonernas namn är titeln på en klassisk uppslagsbok av Erik Appelgren (1968). Bokens omfångsrika undertitel redogör för vad det handlar om: ”De äldsta valloninvandrarnas fullständiga namn, yrke, årtal, arbetsplats och ursprungsort. Genealogiska uppgifter om de äldsta vallonerna. Namnens uttal och etymologiska tydning. Redogörelse för franskt och holländskt namnskick. Namnens förändringar i Sverige”.
Här nedan tar vi hjälp av boken Vallonernas namn och SCB:s namnstatistik
Länk till annan webbplats. och tittar närmare på några vallonnamn i den svenska namnfloran.
Namnskick vid Österby bruk
I en arkivuppteckning från 1896 (ULMA 303:594) beskriver Bengt Hesselman, som senare blev professor i nordiska språk, personnamnsskicket vid Österby bruk i Uppland. Här kan du läsa uppteckningen både i original
Pdf, 676.3 kB. och som renskrift Pdf, 27.7 kB..
Uppteckningen ger oss en liten inblick i hur folk omtalades till vardags, till skillnad från hur de antecknades i officiella sammanhang. Utifrån uppgifter som huvudsakligen lämnats av meddelaren H. Ström delar Hesselman in omtalssätten i olika kategorier, som har det gemensamt att de identifierar via fadern, t.ex. ”Salmons Jakob”, ”Hubinets Lotta” och ”Sadelmakar Anders”. Vi får upplysningen att öknamn var vanliga men vi får endast två exempel, som är rätt oklara.
Vi får även uttalsangivelser för en del vallonska släktnamn, vilka i flera fall är mer försvenskade än de uttal som anges i boken Vallonernas namn av Erik Appelgren. Vi får tryck på första stavelsen i Hubinet (Hybbene), Pousette (Puse) och Tissier (Tissi) och till råga på det uttal med avslutande ‑ing i Gauffin (Gåffing).
Invandring och namnflora
Migration har i alla tider påverkat namn och namnskick i olika delar av världen. I kunskapsbanken I rörelse kan du läsa mer i ämnet under temat Namn i rörelse:
Källor och lästips
Erik Appelgren (1968): Vallonernas namn: de äldsta valloninvandrarnas fullständiga namn, yrke, årtal, arbetsplats och ursprungsort. Stockholm.
Lennart Ryman (2002): Salanus, Tunström och Sporrong. Tillnamnsbruk och framväxten av släktnamn i Uppland. Anthroponymica Suecana, 13. Umeå.
Jean Germain (2002) Vallonskt namnskick och svenska valloner. I: Valloner – järnets människor. Red: Anders Floren & Gunnar Ternhag.
SCB:s namnstatistik Länk till annan webbplats.
Sällskapet Vallonättlingar: Släktlista med släktnummer Länk till annan webbplats..