Dialektbloggen

Bôdi

Det göteborgska adjektivet bôdi, där ô återger ett synnerligen öppet ö-ljud, betyder ’schysst, hygglig’ och är både nytt och gammalt på samma gång: gammalt, därför att det inte tycks användas i någon högre grad av den nu uppväxande generationen göteborgare; nytt, därför att flera av dem som först började använda ordet förmodligen ännu är i livet.

För Schånberg, författare till Kals odbok (1968) och född 1910, är ordet okänt. Också i Andersson & Ralph (1986, 1987) noterar författarna att bôdi inte var i bruk under det tidiga 1900-talet men meddelar samtidigt att de själva (födda 1949 respektive 1945) har använt det under sin uppväxt i Göteborg på 1950-talet.

Bôdi eller bôrdi?

När ordet förekommer i skrift stavas det ibland med ett r: bôrdi. Vilken status detta r har är svårt att veta, eftersom supradentala och dentala ljud ofta sammanfaller i göteborgskan. Att rt och rs uttalas dentalt är visserligen inte så vanligt numera: svatt (för svart) och fassan (för farsan) är med andra ord inte så spridda uttal som de en gång var. Men även vi som inte har kvar detta äldre enhetsuttal av rt/t respektive rs/s får ofta höra att just våra d-ljud (och även n-ljud) är svåra att skilja från vårt uttal av kombinationerna rd respektive rn. (Lätt förnärmad råkar jag ibland förse kvarnen med mer vatten genom att i sådana sammanhang replikera: rdu ska’te hårna maj fö’rde.)

De stavningar av bôdi med r (dvs. bôrdi) som man ibland alltså stöter på skulle kunna spegla detta göteborgska rd-uttal av d snarare än ett etymologiskt r, dvs ett r som verkligen hör till den ursprungliga ordstammen. Möjligen har i så fall också själva vokalens öppenhet bidragit till att främja en skrivning med r; också i standardspråket är ju ö-ljudet mer öppet framför r (som i hör) än annars (jfr ).

Ett lågtyskt lån?

Såvitt jag vet är det ingen som i skrift har försökt härleda bôdi/bôrdi historiskt. Vi vet att ordet inte fanns i Göteborg för hundra år sedan, och det innebär att vi direkt kan avfärda en annars rätt lovande etymologi. Det finns nämligen ett äldre bödig, ’den som erbjuder sig’, som lånades in i svenskan under medeltiden från lågtyskan och som både form- och betydelsemässigt ansluter väl till det göteborgska ordet. Problemet är dock dels att detta äldre bödig bara förekommer i sammansättningar (t.ex. erbödig och tjänstbödig), dels att det verkar bli obrukligt redan under 1700-talet. Att det har kunnat ligga i träda i drygt 200 år och plötsligt tas i bruk igen (som enkelt ord) av ett gäng göteborgare är naturligtvis orimligt.

En jordbruksmetafor?

Även bôrdi, om vi nu istället tänker oss att r:et verkligen hör till ordstammen och inte bara är en återgivning av det göteborgska uttalet, rymmer en härledningsmöjlighet som förlorar i trovärdighet på ungefär samma grunder. Bôrdi skulle i princip kunna förstås som en metaforisk användning av bördig, ’som avger god skörd’. Vi får då tänka oss att språkbrukarna har liknat människor med potential att vara hyggliga vid jordar som har potential till god avkastning av grödor. Sämre metaforer har man väl för all del stött på. Men problemet är egentligen inte metaforens kvalitet utan bildspråkets kontext: varför skulle en jordbruksmetafor plötsligt dyka upp i den urbana Göteborgsmiljön?

Stockholmsimporter

En tredje möjlighet är att bôdi (utan r) är en variant av bussig. Bussig tycks ha blivit vanligt i stockholmskan under det sena 1800-talet (att döma av de upplysningar som SAOB lämnar i sin artikel om bussig från 1924) och har så småningom spridit sig vidare över landet. Ordet är visserligen belagt långt tidigare i dialekterna i både Svenskfinland och Mellansverige (enligt OFSF respektive SDL). Men i Göteborg har det knappast fått fäste förrän en bit in på 1900-talet. Bussig och bôdi verkar alltså ha varit språkliga nymodigheter i staden under ungefär samma period, och allt tyder på att bussig har importerats från Stockholm innan bôdi uppstod. Frågan är då om det rent språkligt går att härleda bôdi från bussig. Betydelsemässigt är de förvisso lika, men att kombinationen kort u och långt s (i bussig) plötsligt skulle kunna utvecklas till långt ô och kort d (i bôdi) framstår som otroligt. Sådana övergångar förekommer aldrig annars. (Att ändelsen uttalas utan g är däremot väntat.)

Språkliga nymodigheter är emellertid ofta produkten av språklig kreativitet, som omformar ordformer mer dramatiskt än vad spontan ljudförändring kan åstadkomma. Fast lite spontanitet får vi nog räkna med, åtminstone till en början. Ta nu det korta u-ljudet i bussig. I göteborgskan blir sådana ljud ofta ö-aktiga. Precis som gubbe på göteborgska ofta skrivs göbbe eller gôbbe kunde således bussig återges som bössi eller bôssi. Ett annat slangord från det tidiga 1900-talets Stockholm som så småningom fått spridning utanför huvudstaden är bjussa, ’bjuda’. När det först kom till Göteborg kan vi inte veta, men det är inte osannolikt att man kände till det som ett Stockholmsuttryck redan i mitten av 1900-talet.

En rekonstruerad ordlek

Låt oss nu samla ihop bitarna och försöka lägga pusslet. Om man känner till bjussa och vet att det är en stockholmsk version av bjuda, då kan det ligga nära till hands att tolka bussig, som ju innehåller samma sekvens av kort u och långt s som bjussa, som en ordform med samma status. Vad skulle då hända om man i de mer kreativa kretsarna av göteborgska dialekttalare vid 1900-talets mitt började leka med tanken på att också bussig kunde representera en stockholmsk förvanskning? Jo, man skulle naturligtvis direkt ge sig i kast med att försöka återställa ordningen, så att säga, nämligen genom att tillämpa de principer som skapat bjussa av bjuda, fast bakvänt. I praktiken handlar det då om att omvandla en kort vokal följd av långt s till en lång vokal följd av kort d. Eftersom bussig alltså uttalas bôssi på göteborgska blir resultatet av ordleken bôdi.

En filmreplik

En fjärde möjlighet är att bôdi är en göteborgsk version av engelskans buddy. Med talfilmens genombrott under 1930-talet fick göteborgarna lyssna på mer engelska än vad de någonsin gjort tidigare. På matinébiograferna var det nästan uteslutande en amerikansk engelska som hördes, inte sällan ur de klassiska västernhjältarnas mun. Det uttal av buddy som dessa frambringat har nog legat rätt nära det bôdi som sedan blev göteborgska. Att buddy är ett substantiv och bôdi ett adjektiv kan framstå som problematiskt. Emellertid är det knappast troligt att en icke-engelskspråkig publik som snappar upp enstaka engelska ord i biosalongens mörker därmed också lyckas notera ordens grammatiska egenskaper. Tvärtom är förstås smärre missförstånd väntade i denna språkkontaktsituation. Det räcker att repliker som Be a buddy and hand me that rifle! får en översättning i stil med Var hygglig och räck mig det där geväret! för att buddy ska uppfattas som en egenskap, nämligen som en motsvarighet till hygglig. En knappt hörbar obestämd artikel (a) kan ju inte få stå i vägen för en sådan lyckad länkning.

Jag har inga bevis vare sig för ordleks- eller matinéhärledningen av bôdi. De utgör detaljerade spekulationer, och det står var och en fritt att ta ställning för den ena eller den andra. Kanske är det rentav en kombination av dem som kommer verkligheten närmast: om filmengelskans be a buddy and ... i själva verket har återgivits med var bussig och ... ligger det kombinatoriska spåret onekligen nära till hands.

/Erik Magnusson Petzell

Referenser

Andersson, Lars-Gunnar & Ralph, Bo 1986. Sicket mål. Göteborg.

Andersson, Lars-Gunnar & Ralph, Bo 1987. Mål på hemmaplan. Göteborg.

Schånberg, Sven 1968. Kals odbok. Göteborg.

SAOB = Svenska Akademiens ordbok Länk till annan webbplats.

OFSF = Ordbok över Finlands svenska folkmål Länk till annan webbplats.

SDL = Johan Ernst Rietz Svenskt dialektlexikon Länk till annan webbplats.