Smakprov från Göteborg och Bohuslän i visan

Här kan du lyssna på två inspelningar som gjordes i samband med projektet Göteborg och Bohuslän i visan (GOBIV). Du kan också ta del av två nedtecknade visor som berättar om staden Göteborg.

År 1978 började Musik i Väst samla visor och folkmusik i Västsverige. Genom olika vardagsmusikanters repertoarer dokumenterades levande, lokala musiktraditioner. Projektet pågick fram till mitten av 1990-talet. Samlingen bevaras nu i arkivet i Göteborg och omfattar ljudinspelningar, kopior av handskrivna visböcker, allsångshäften, födelsedagsvisor, fotografier med mera.

En stor samling inspelningar, noter och fotografier, framförallt från spelmansförbunden i Västsverige har under åren också digitaliserats och tillförts arkivets samlingar genom projektet Hitta folkmusiken.

Två inspelade visor från Göteborg

Gunhild Rutgersson, föddes på Änggatan i Annedal år 1918 och var under sitt vuxna liv bosatt på Tjörn. Hon var en av alla dem som spelades in av Göteborg och Bohuslän i visan. År 1981 sjöng hon bland annat en sjömansvisa och några korta strofer om stadens grundare (Isof, DAG_GOBIV_BA00125):

När aftonsolen sina strålar sänkte (Sjömansvisa)

På detta berget stod en gång den store Gustav Adolf

Nedtecknade visor från Göteborg

Projektet Göteborg och Bohuslän i visan resulterade bland annat i en rad inskickade vistexter till kända melodier. Ett sådant exempel är Statyvisan, som du kan lyssna på och läsa mer om på sidan ”Kal och Ada på semester” och ”Statyvisan”. Här nedan är ytterligare två nedtecknade visor som berättar om staden Göteborg (Isof, DAG_GOBIV_LB00001:14 och 31):

Pålarevisa

Om grundläggningen av Sahlgrenska sjukhuset. Visan uppfördes första gången vid en nyårsrevy 1899. Visan lämnades in av Sven-Gustav Holmdahl som år 1953 framförde en uppdaterad version av Pålarevisan vid en del-invigning av det nya Sahlgrenska bygget.

Mer om visans tillkomst

Sven-Gustav Holmdahl beskriver också hur visan kom till:

På initiativ av dåvarande sjukhusdirektören Hugo Höglund (”han med polisongerna”) framfördes nedanstående visa 1953 i samband med en del-invigning av det nya Sahlgrenska-bygget. För inledande kommentar eller presentation svarar Hugo Höglund – för dne nytillskrivna (1953) sjunde strofen svarar undertecknad, som också exkverade visan, ackompanjerad av en annan gammal SVV-are.

Angående pålarevisans tillkomst
Pålarevisan sjöngs på nyårsrevyn den 1 januari 1899 på Folkteatern. Författare var redaktör Kullenberg. Namnet på revyn har uppgivits vara ”Fridsbasunen, himmelska dumheter och underjordiska egendomligheter”.

Visan bygger på det förhållandet att byggmästare Dehn, som i slutet på föregående sekel uppförde Sahlgrenska sjukhuset, ansågs fuska med grundläggningen. Det sades, att han använde för korta pålar. I tidningen Ny tid tog dess huvudredaktör A. C. Lindblad upp dessa påståenden. Detta resulterade i en ärekränkningsprocess, som för redaktör Lindblad medförde tre månaders fängelse på cellfängelset vid Lilla Bommen.

Vid den schaktning, som nu skett på centralkomplexet, har kunnat konstateras, att fusk förekommit och att kritiken mot byggmästaren icke saknade grund.

Isof, DAG_GOBIV_LB00001:14

Uti en stad där Göta Älv
för ut sitt vattenlopp
för några år sen staden själv
ett sjukhus byggde opp
Och det blev lagt till allmän fröjd
uti en Änggård på en höjd
Dicke-dick-om dej ...

Uti det rätta ögonblick
sågs allting färdigt bli
och stan en ny sparbössa fick
med millioner i
Vårt sjukhus sågs med fröjd och hopp
tills en Ny Tid för det gick opp
Dicke-dick-om dej ...

För korta pålar och för få
vårt sjukhus vilar på
det sades uti allmän mun
men det har ingen grund
Byggmästarn sade morsk och stött
”Det här blir pålar i mitt kött.”
Dicke-dick-om dej ...

I Nya Tiden oförskräckt
tog Lindbladet från mun
Det sjukhuset det vilar på
en fasligt dålig grund
Då gick det runt med många tum
i byggmästar'ns pålkranium
Dicke-dick-om dej ...

Hustorien fick nu i ett slag
ett ganska sorgligt slut
och det blev värre dag för dag
ja, rent av var minut
Och det blev snart ett stort Tjohej
för sjukhuset det satte sej
Dicke-dick-om dej ...

Byggmästarn's ära den blev kränkt
det blev process och dom
men ej precis som Lindblad tänkt
Han satt's bak Lilla Bom
Men den fick rätt i alla fall
som sa, att det på Änggårn ligga skall
Dicke-dick-om dej ...

Nu pålarna grävts fram igen
och, kan ni tänka er
att vi fick veta sanningen
Jag säjer inte mer
En annan gång uti vår sång
är pålen lång och av BETONG
Dicke-dick-om dej ...

Isof, DAG_GOBIV_LB00001:14

En visa om Göteborg

Författad av en sjöman på 1800-talet (troligen kring sekelskiftet).

Vår stad den är präktig, och prydlig och finer
Och värre än solen i Karlsta den skiner
Och husen så höga stå grad i parad
Och det har vi råd till, ty mynt har vår stad

Ty handel och vandel här ständigt florerar
Från pojke till gubbe, man och spekulerar
Och i varje hus finns en bod eller två
Och skeppen med varor de komma och gå

En Börs som är ståtlig med högvakt vid sidan
Och byst uppå torget, fontän i förbidan
Och Rådhuset sedan där rättvisan bor
Så rättvist som möjligt, helt säkert vi tror

Och tvenne teatrar den nya och gamla
Den senare torde i rappet nog ramla
Ty gammal och skröplig den lutar på sne
Och sen har vi kimmen, och sen varité

Vi kyrkor och bolag har vid varje gata
Ett bolagssystem varmed vi kunna stata
Och Betelskepp, ridhus och så Lorensberg
Som säkert till sommarn skall få annan färg

Och så våra gator de duga jag menar
De stensatte äro med dyrbara stenar
Och järnväg finns under och spårväg uppå
Och så trottoarer vid sidorna gå

Och gas har vi präktigt som lyser om natten
Och vi har kanaler med friskaste vatten
Och uppå det vattnet som prydnad man ser
Både vedskutor, kålpråmar, flottar och mer

Och sen har vi Delsjön och Kallebäcks vatten
Och saltsjön på vilken man färdas till Bratten
Och Långedrag, Stjärnvik och Älfsborg den grå
I staden där har vi ju Renströms också

Och vi har musiken som hörs vid paraden
Ett vattenfall även som brusar i staden
Och över oss har vi ett nät av telefon
Var medels man talar, förutan allt dån

Vi droskkuskar hava med stelstrukna kragar
Och hästspårvagn har vi om droskan ej passar
Men om på det sättet oss vägen tycks lång
Vi kanske rätt snart kunna gå i ballong

Och artillerister i väldiga skaror
Och tullmän som först skola se våra varor
Men se nu har vi ej en enda husar
Med de fem och tjugo, rätt fort bort det bar

Vi riksdagsmän har som slår huvut på spiken
Exempelvis har vi en vän uti viken
Och Hedlund som ej något arbete skyr
Är färdig till strid och vid det första ger fyr

Och våra fullmäktige må vi och hylla
De knoga och streta och bygga och fylla
Och vi skattas högra och klippas som får
Men vad gör det väl om etthundrade år

Och tidningar har vi med spalter så dryga
Och korrespondenter som gå och snart flyga
Och nyss har vi läst hur man sopor förstör
Med en fin maskin, benämnd destruktör

Sist ungherrar har vi så käcka och sprätta
Och ungmör tillika så käcka och sprätta
Och liv är på gator och liv är på torg
Och ledsamhet vilar ej i Göteborg

Isof, DAG_GOBIV_LB00001:31

Mer om visor på isof.se

Kunskapsbank om folklig sång och musik: Visornas värld

Kunskapsbank om folklig sång och musik: Visböcker