Som vigde sin gärning åt järnet

All rymden tycks uppfylld av mullrande toner,
och ändlös är raden av svarta valloner,
de sotiga järnmän, som troget
i härdarnas hetta stått,

som vände sin smälta så lätt som en fjäder,
när eldsplintet fräste mot förskinnens läder,
som vigde sin gärning åt järnet,
åt järnet på ont och gott.

Dikt av Olof Thunman, skriven år 1919