”Hjälp! Vi behöver tydliga termer!”

Mejlet i terminologibrevlådan är markerat med rött utropstecken. Vi behöver akut hjälp med termer! Ring mig!

Tecknad bild föreställande en bil som kör väldigt tätt inpå varandra. 
Föraren, vars bil är framför den andra, säger "Måste du ligga som en 
böld i arslet på mig?" varpå den i bilen bakom svarar "Hemorrojd heter 
det väl?".

Människor kan mena samma sak fast föredra olika termer och uttryck. Bild: Robert Nyberg.

Jag ringer upp samma eftermiddag. Svaret kommer inifrån en bil, i bakgrunden bullrar E4. Rösten hörs svagt i bruset. ”Vi behöver tydliga termer för att vara redo inför en kommande våg, när sjukvården behöver öka sin kapacitet. Senast på fredag!” Mhm, tänker jag när vi lagt på, jag känner igen förväntningarna sedan tidigare. Men en terminolog kan inte trolla!

Terminologiarbete är praktiskt arbete. Terminologer leder terminologimöten med experter och ställer frågor för att komma underfund med vad de menar med sina olika termer. Ibland svarar de inte på frågorna utan redogör hellre för andra intressanta saker som de vet.

Under arbetet kan det visa sig att experterna har olika uppfattning. De menar olika saker med sina termer, eller så menar de samma sak fast föredrar olika termer. Långa diskussioner. Sedan återstår att utarbeta exakta definitioner, förankra resultatet, sprida det inom fackområdet. Kort sagt: Terminologiarbete tar tid.

Termer är bra att ha för fackexperter inom samma fackområde som kommunicerar med varandra. Utanför den snävare kretsen riskerar termerna däremot att missförstås eller uppfattas som svåra. Hur gör man då för att kommunikationen ska bli så tydlig som möjligt?

Kanske som polisen, försvaret och hälso- och sjukvården gjorde häromåret, när de skulle komma överens om gemensamma processer vid samhällsstörningar? Organisationerna insåg att de inte bara behövde synka arbetssätten utan även språkbruket. Den mest centrala termen, särskild händelse, signalen för att agera, var de överens om. Men övriga termer?

De satte sig ner tillsammans, förklarade sina termer för varandra och jämförde. ”Det här menar vi med het zon. Vad menar ni?” Likheter och skillnader uppdagades. Det blev tydligt vilka termer som främjade en tydlig kommunikation och vilka som inte gjorde det. Att få en klar bild över organisationernas respektive terminologi var också ett användbart resultat.

Vid särskilda händelser kan vi alltså vara lugna. Men om en ny våg av pandemin rullar in? Tur att resultatet inte bara hänger på terminologiarbetet!

Termer är bra att ha för fackexperter inom samma fackområde.

Alma Soltancharkari Hjertén
Terminolog på Socialstyrelsen