Det muntliga klarspråket

Vi som arbetar med klarspråk brukar av tradition mest fokusera på det skrivna språket, trots att språklagen faktiskt inte skiljer på muntligt och skriftligt språk.

Det är inte så konstigt – det är ju genom texter som myndigheter traditionellt har kommunicerat. Men fler och fler blir medvetna om det talade språkets möjligheter och därmed också om vikten av att använda klarspråk också i tal.

I det här numret har vi valt att lyfta fram några sådana exempel. På Riksbanken ses de muntliga talen som en del av myndighetens strategiska kommunikation och används för att föra fram och stärka budskap. Marianne Sterner beskriver processen bakom ett tal.

Gunilla Almström Persson skriver om hur berättelser blivit en
självklar del av hur organisationer kommunicerar. Hon reder ut begreppen narrativ, storytelling och stora berättelser.

Socialstyrelsen använder poddradio som en kanal för att kommunicera med sina målgrupper. Ola Billger beskriver det som ett både billigt och enkelt sätt att nå fram och som en möjlighet till reflektion och fördjupning som text och film inte är lika bra på.

När vi pratar använder vi olika småord som liksom, ju och typ. Susanna Karlsson berättar i Språkfrågan om vilken funktion de här så kallade diskurspartiklarna fyller i samtal.

Gabriella Sandström
Redaktör för Klarspråk