Skrivrådet: Berättelser kan förklara komplexa saker

När Skatteverket på sin webbplats ska förklara för nyföretagare hur de ska bokföra, sker det med hjälp av berättelsen om Ing-Marie.

Hon har nyligen öppnat ett kafé. I en film berättar Ing-Marie om sig själv och sin verksamhet och ställer samtidigt frågor om bokföring.

Karakteristiskt för berättelser av det slag som Skatteverket använder är att de är korta och trovärdiga. Framför allt fungerar de klargörande. Filmen blir helt enkelt mer pedagogisk genom att berättelsen om Ing-Marie varvas med Skatteverkets tabeller, scheman och översikter.

Hur bygger man då upp en kort berättelse som utgör en del av informationen? Enligt klassisk retorik ska man ha med sex olika delar: person, tid, plats, orsak, sätt och händelseförlopp. I filmen om Ing-Marie får vi kort lära känna henne bara genom att vi ser henne på kaféet i nutid. Hon berättar om varför hon startade verksamheten och hur hon driver den. Hennes frågor om bokföring driver sedan fram ett händelseförlopp.

I dag är intresset för berättelser stort. Inte minst i arbetslivet har berättelser blivit en självklar del av hur en organisation kommunicerar. Berättelser och berättande beskrivs med ord som narrativ, stora berättelser och storytelling, för att nämna några. Frågan är om man menar samma sak med de olika uttrycken. Finns det olika typer av berättelser?

Ordet narrativ används i huvudsak för berättelser som har en förklarande eller påverkande funktion, alltså berättelser som inte är skönlitterära. I påverkanskommunikation kan man urskilja stora berättelser, som är en sammanslagning av flera mindre berättelser och händelser. Stora berättelser skapas i olika politiska syften, oftast för att ge en bild av samhället. Ett exempel är hur Sverige av vissa grupper på senare år har beskrivits som ett land i nedgång, där systemet är på väg mot kollaps.

Ett annat exempel på narrativ är företag och organisationer som genom storytelling förmedlar önskade värden och värderingar som de vill ska associeras med verksamheten. Syftet med storytelling är att skapa en gemensam berättelse som alla kan vara deltagare i, såväl anställda som konsumenter och medborgare. Ytterst är målet att lägga grund för gruppers gemenskap.

Berättelsen om Ing-Marie på Skatteverkets webbplats är del av ett större informationsmaterial. Den syftar inte till att förmedla värderingar eller skapa gemenskap på det sätt som storytelling gör. I stället används den för att förklara och åskådliggöra något som är komplext. En sådan berättelse kan helt enkelt ses som en del av ett klarspråksarbete.

Gunilla Almström Persson
Lektor i svenska och retorik
vid Stockholms universitet