Humor och makt i myndighetstexter – kul eller tabu?

Att använda humor kan ofta innebära att utöva makt. Det är både möjligt att utmana befintliga maktordningar och att försöka återskapa dem.

Porträtt

Hanna Söderlund. Foto: Per Melander.

Vi använder makt genom att håna andra, genom att sätta oss över dem och genom att socialt försöka kontrollera dem, men också genom att försöka utjämna maktförhållanden när vi gör oss själva ”låga”, i de sammanhang där vi har en stark maktposition.

Myndigheter kommunicerar alltid från en position med makt. Därför måste man vara lite försiktig när man använder humor från en myndighetsposition. Det kan alltid uppfattas som nedlåtande att skämta om grupper som har en svagare maktposition, strukturellt eller organisatoriskt.

Det är också viktigt att komma ihåg att humor förstås olika av olika människor. Man brukar kunna definiera humor som ”allt som en social grupp definierar som så”, vilket sätter fingret på att den kan uppfattas olika både på individnivå och på kulturell nivå. Det finns alltså en risk att alla inte förstår humorn, eller att det alls är humor. Och det är kanske inte så bra om man skriver något skämtsamt som andra tar på allvar.

Men det innebär inte att man i myndighetskommunikation ska avhålla sig från att använda humor. Tvärtom. Humor har många funktioner som går att använda i sammanhang när man vill få människor med sig. Inte minst kan humor göra att avsändaren framstår som mer mänsklig. Men det kan också vara ett sätt att lätta upp stämningen, att rätta till något som gått lite fel och att skapa solidaritet.

I viss typ av kommunikation kan humorn till och med vara den mest lämpliga strategin att använda. En del organisationer använder humor för att bemöta kommentarer som inte bör stå oemotsagda i sociala medier. Det kan vara personer som uttrycker kritik eller intolerans i frågor som inte direkt berör organisationens verksamhet utan snarare är politiska. Humor kan då vara ett sätt att göra motstånd mot de åsikter som kan uppfattas som exempelvis icke-demokratiska, utan att det blir alltför socialt hotande. Samtidigt blir det underhållande för dem som håller demokratiska värderingar högt.

Och är det något man avslutningsvis kan säga om humor så är det att det är en egenskap som anses värdefull i många kulturer, inklusive vår. Vi uppskattar att människor har självdistans och förmågan att skapa god stämning. Om man använder humor med känsla och finess kan det vara ett redskap så gott som något att nyttja även i myndighetstexter.

Hanna Söderlund
Humorforskare och universitetslektor i svenska, Umeå universitet