Fira högtider: Sätt att göra för att höra ihop

För många handlar julen om familj, släkt och särskilda traditioner medan midsommaren är mer kravlös och kopplad till vänner och bekanta. Det konstaterar Susanne Nylund Skog som tittat närmare på svaren från Isofs frågelista om firandet av högtider.

Vi firar med familjen; Julafton, påskafton, midsommarafton och Halloween. Kräftfest brukar vi ha i samband med någons födelsedag i augusti. Valborgsmässoafton den 30 april är nog den dag vi slår på störst fest! dagf02378:16

Detta är utdrag ur Camillas svar på en webbaserad frågelista om hur högtider firas. Camilla är en av de drygt 120 personer som besvarade frågelistan. I den här texten vill jag med utgångspunkt i dessa svar resonera kring vilka högtider som beskrivs och hur de firas. Först vill jag dock beskriva bakgrunden och skälen till varför vi ställt frågor om firandet av högtider.

Insamling med frågelistor

Institutet för språk och folkminnen (Isof) är en statlig myndighet som bland annat har till uppgift att på vetenskaplig grund samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta, samt sprida kunskap om folkminnen i Sverige. Med ledning av uppdraget arbetar vi med flera olika insamlings-, undersöknings- och bevarandemetoder, bland annat frågelistor. Frågelistverksamheten har med några få avbrott pågått sedan 1900-talets början. I Isofs arkivsamlingar ingår svar på nästan 400 frågelistor. De första frågelistorna skickades i början av 1900-talet ut till lokala upptecknare runt om i landet. Upptecknarna var eldsjälar, ofta bildade och med goda kontakter till arkivet. De representerade sin socken eller bygd och gick runt och samlade uppgifter med ledning av frågelistorna de fått skickade till sig från arkivet. De många frågorna i dessa listor visar att det främst handlade om att fylla kunskapsluckor och samla in belägg på företeelser, för att kunna undersöka utbredning och ålder.

På 1960-talet när nya teoretiska inriktningar introducerades på universiteten, reformerades också frågelistorna successivt, även om förändringar skett redan tidigare. Istället för att efterfråga allmänna förhållanden och utbredda föreställningar i en avlägsen dåtid vändes intresset mot samtida sedvänjor, bruk och föreställningar. I frågelistorna ersattes ”man” av ”Er” och ”Ni” och på 1970-talet slutligen av ”Du”. Avsikten var bland annat att få svaren att spegla upptecknarens egna erfarenheter och tolkningar. Numera placeras frågelistorna på Isofs webbplats och majoriteten av svaren inkommer digitalt, medan några få personer föredrar att skicka in sina svar per post.

Årets högtider och traditioner

I skapandet av nya frågelistor eftersträvar vi att öka kunskapen om samtida fenomen relaterade till uppdraget, men även att skapa kontinuitet i Isofs arkivsamlingar genom att återkomma till teman som är centrala i samlingarna. Ett sådant tema är årets högtider och traditioner. Något som förenar så gott som alla människor är att vi firar och uppmärksammar flera olika högtider under kalenderåret. Det kan handla om religiösa högtider och folkliga traditioner, som ofta uppmärksammas med olika ritualer, till exempel särskild mat och vissa sånger och danser.

Vanligtvis brukar vi koncentrera oss på en högtid eller tradition och samla in berättelser om denna, men den här gången ville vi i avsikt att vara inkluderande och öppna för möjligheten att beskriva andra traditioner än de vi vanligtvis efterfrågar. Syftet med frågelistan Fira högtider var alltså att öka kunskapen om vilka högtider och traditioner som firas, av vem de firas och hur de genomförs. Frågelistan lanserades i december 2022 och togs bort i november 2023. Då hade vi fått 122 svar och det är dessa jag utgår ifrån här.

I svaren finns beskrivningar av firandet av internationella kvinnodagen, midvinter och kräftskivor. Här står att läsa om ”den nederländska högtiden Sinter Klaas” (dagf02378:45) och om hur hundars födelsedagar firas. Detta är dock undantag. Vanligare är att de som svarat skriver att de firar exempelvis ”advent, lucia, jul, nyår, påsk, midsommar, nationaldagen, födelsedagar”(dagf02378:99), ”jul, nyår, påsk valborg och midsommar” (dagf02378:68) ”advent, jul och påsk” (dagf2378:105) eller ”påsk och valborg” (dagf02378:109.) De två högtider som verkar vara viktigast att fira för dem som svarat på frågelistan är jul och midsommar, men när det gäller hur dessa högtider firas och vad som anses viktigt i firandet varierar svaren stort.

Julen, en högtid med många traditioner

Emma, född 1980, ger en detaljerad beskrivning av alla de delar som är viktiga i hennes familjs julfirande. Hon skriver att julen är ”en stor apparat” som inleds redan första advent med att en julbonad hängs upp. Julbonaden är ”VIKTIG” och ”kommer den inte upp i tid så är det alltid någon som kräver att den ska upp, gammal som ung”. Därefter är i princip varje helg uppbokad för Emma, hon bakar tunnbröd, pyntar med ris och gör pepparkakshus (dagf02378:4). Familjen samlas helst dagen innan julafton och ”äter gott, spelar spel och eventuellt pågår lite smussel med klappar och rim”. På julaftonsmorgon vittjas julstrumpan, ”en fin tradition” som Emmas mormor etablerade på sent 1970-tal. Därefter är det ”dopp i grytan”, ”rejält julfika” med ”saffransbröd, anisbröd och såklart hemgjorda pepparkakor”, följt av promenad och umgänge med samtal och spel. Tomten kommer kring fyra på eftermiddagen och efter klappöppningen är det dags för julmiddag. ”Sedan avnjuts kvällen med samtal, pussel och spel tills alla blivit för trötta” (dagf02378:4).

Också Anna, född 1984, anser att julen är den viktigaste högtiden även om det numera blir ”fokus på lugn och ro, och god mat”. Julafton firar hon ”med den närmsta familjen (mor, bror och syster, systerson och systers sambo)”. De brukar vara hemma hos någon av dem ”men gör inte något speciellt”, tittar på Kalle Anka, ”går på en promenad medan det är ljust”. Varje år får Anna och hennes syskon ”varsitt paket Toffifee” och det är ”de små, fåniga traditionerna som är viktigast”. När Anna var barn så firade de med ”fler släktingar nere i Skåne”, och då brukade hennes ”farmor (utklädd till tomte)” få barnen att ”sjunga Fader Abraham” (dagf02378:19).

Inför julen att har Anna pyntat sin och sambons lägenhet med en plastgran och ”med en blandning av pynt som ärvts och köpts”, till exempel mormors dukar. Anna brukar också ”sätta nejlikor i två apelsiner och hänga upp”, och skicka julkort till flera av sina vänner (dagf02378:19).

Jan, född 1955, ger inte en så detaljerad beskrivning av julen som Emma och Anna men konstaterar att julafton är ”absolut viktigast”. Han skriver att julafton har haft ett skimmer för honom ända sen han var barn och ”det skimret har kanske minskat men aldrig helt försvunnit. Det är på något vis årets känslomässigt starkaste dag” (dagf02383).

Även Christina, född 1962, skriver att julen är viktigast för då samlas ”alla på en samma gång”, men det är också den viktigaste högtiden för att ”den behövs i vintermörkret, det är uppiggande att se julbelysning och roligt att julpynta” (dagf02378:30).

Det finns naturligtvis de som svarat att de inte firar jul. Eva, född 1961, skriver till exempel att hon ”inte har några starka traditioner vad gäller jul”, men att hon bär med sig traditioner från sin barndom som att det ska vara varm choklad med vispgrädde på födelsedagar (dagf02378:10).

Utmaningar och blandningar

För många är julen också en logistisk utmaning. Jan Erik, född på 1940-talet, skriver:

Det mest kännetecknande för 2022 års julfirande var att barnen 2, 7, 7, 11, 11 år kunde korsvis fira julen till allas belåtenhet, med sina mammor, pappor, mormödrar, farfäder, mormorsmödrar, farfarsfäder. m.a.o.: (mormor, morfar, farmor, farfar, och gammelmormor, gammelmorfar, gammelfarfar, gammelfarmor). dagf02379

När en kvinna, född 1968, beskriver upplägget kring hennes familjs julfirande blir det också uppenbart att logistiken är central. Hon skriver:

Julen firar vi vartannat år med min halvsyster och hennes man och barn hemma hos dem. Det brukar vara syrran, svågern, deras två barn (10 och 15), min styvfar och ibland hans nya flickvän, vår mamma och hennes sambo, min man, jag och vårt gemensamma barn som precis fyllt 18. Ibland är mina tvillingar (28 år) med, men en av dem har flyttat till Stockholm (vi bor i Göteborg) och det är ju en bit. Och båda tvillingarna har partners som ibland vill fira med sin familj, så man får turas om. Förra året var Stockholmstvillingen och hennes man, samt en kompis till dem som är utbytesstudent från Kina med hemma hos min syster. Min syster älskar att laga mat och bjuda hem folk, vi hade nog kunnat ha med ett halvt dussin utbytesstudenter. dagf02381

Även när det gäller vilka delar av högtiden som ska firas och hur, framgår att det för många innebär ett intrikat givande och tagande. Vad som anses vara viktigast skiljer sig också från familj till familj och från person till person. En kvinna, född 1950, är gift med en kanadensisk man och berättar hur de sammanfogat jultraditionerna:

Svensk julafton då min familj deltar, på juldagen bjuds min mans kanadensiska familj på kalkon eller kyckling enligt deras tradition. Julgranen kläs enligt min fars tradition och hans familjs, minst 100-årig tradition numera. Min dotter klär sin gran på liknande sätt nu också. Viktigt med svenska flaggor i topp! dagf02378:2

Ebba, född 1968, skriver att jultraditionerna i hennes familj ”har växt fram över tid” och är en kombination av hennes danska pappas, halvnorska mammas och svärföräldrars norrländska traditioner. Den danska julen är mer vuxen med en stor, varm och sen måltid (skinkstek och stekt and) med många tillbehör och rödvin. Julklapparna blir ofta en mycket sen affär. Mat som liknar det svenska julbordet äts på juldagen och då reser ofta alla julgäster runt lite till andra hushåll. Hon skriver att den ”svenska julen är mer anpassad till dagtid och till barnens behov” och från ”den norrländska familjen” kommer många recept som varje år ska ”testas och utvärderas” (dagf02378:51).

En annan person, Hannah, skriver att som ”uppvuxen i en engelsk/amerikansk familj med vissa finska inslag”, firade hon ”någon slags blandning av svensk och osvensk jul”. Det innebar att de ofta firade på juldagen istället för julafton och att de hade julstrumpor som tomten lämnade paket i och som öppnades redan på morgonen (dagf02378:33).

Menyer och maträtter

För många är julen en tid som kommer med ”rätt färdiga menyer” (dagf02378:20) och maten är ett av de ”största kännetecknen” på att det är jul. Thérèse påpekar att hon ”knyter vissa kryddor, rätter (traditionella eller av familjen valda) till vissa högtider”.

Det är viktigt på flera sätt. Dels av rent nostalgiska och ”internskämtsmässiga” skäl. Det finns en vila i att inte behöva fatta nya beslut om vad som ska ätas eller lagas. Att mötas kring och njuta av något som är beprövat, uppskattat och betydelsefullt på flera olika plan (dagf02378:19).

Samtidigt är det just i maten som sammanfogandet av flera viljor och traditioner blir synligt. Hannah, som citerades ovan, skriver att de ”åt kalkon ibland, men aldrig skinka, sill eller andra svenska julrätter”. Hon noterar också att pappans ”årliga Christmas cake som tar ett halvår att laga (och äta!) pratas det fortfarande om, många år efter han gått bort” och ”finska julstjärnor var standardbakverket” hos hennes mamma (dagf02378:33).

De som beskriver hur de jämkat samman olika traditioner i sitt firande betonar de olika maträtternas ursprung. En person boende i Toronto skriver att för henne är det ”viktigt att bevara sin kulturella tradition samt att föra dem vidare”. Hon noterar att det kan vara svårt att hitta ”svensk” mat men för det mesta går det bra, ”annars får man kompromissa, kanadensarna vet ju inte skillnaden!” Till jul gör hon egna köttbullar och gravar lax, bakar lussekatter och småkakor, gör glögg medan sill finns på IKEA.

Julskinkan och prinskorven är en utmaning, samt varmrökt lax till påsk. Julskinka (fryst) kan man beställa genom svenska kyrkan (dyr!!) som får den från en finsk köttbutik långt uppe i norra Ontario”. dagf02378:2

Några har helt övergett försöken att jämka samman flera traditioner i ett julfirande, istället har de skapat egna jultraditioner. Hannah berättar om hennes och sonens jultradition:

Den lyder som följer: Paket öppnas när man vaknar på julaftonsmorgon, som följs av frukost, bestående av räkmackor med aioli. Sen kollar vi på dåliga julfilmer tills det är dags att äta middag, som är panerad ost, tartarsås och stekt potatis. I mängd. Sen kollar vi på fler dåliga filmer och äter praliner tills vi tröttnar på varandra, och då är julen slut. Jag brukar baka en fruktkaka och ibland finska julstjärnor också. dagf02378:33

Den kravlösa midsommaren

Flera av dem som tycker om julen är också förtjusta i midsommar. Högtiderna inträffar ju med ett halvårs mellanrum och kan sägas vara viktiga för årsrytmen. I mångt och mycket är också jul och midsommar varandras motsatser. Om julen präglas av logistiska utmaningar och höga krav, beskrivs midsommar istället som en kravlös högtid, utan allt för mycket förberedelser.

Ebba, född 1968, skriver att hennes midsommar ofta består av ”besök hos någon granne eller annan som har musik och dans runt stången, med picknick”. Sedan följer ”middag på kvällen, ofta utomhus om det inte regnar”. Då brukar det vara ”ett knytkalas där alla tar med sig sin specialitet av sill, lamm, potatissallad etc.” (dagf2378:51).

Ulla, född 1945, firar midsommar med ”utländska vänner, dans runt stången å alla tillhörande lekar” som hon lärde sig som ung (dagf02378:26). Susanne berättar att på den traditionsenliga midsommarfesten ”dansas det runt stången och är lite olika tävlingar”. På kvällen samlas ”släkt och vänner för att äta och umgås” (dagf02378:3). Även Britt-Marie firar midsommar genom att ta del av ”nåt resande av stång i närheten följt av gravlaxmiddag och jordgubbstårta (dagf02378:7). Ytterligare en person, Helena, skriver att midsommarafton tillbringas på lantstället ”med kusiner, syskon och vänner, med deras barn, då de äter ”lax och leker lekar” (dagf02378:5).

Christer, född 1947, beskriver midsommar som ”årets höjdpunkt”, som han sedan trettio år firat ”i en stuga vid havet”. Liksom de flesta andra som svarat på frågelistan firar Christer midsommar med vänner och julen ”i familjens krets”. Midsommar firas dessutom i den mån det går alltid utomhus medan julen sker inomhus.

Sedan år 1953 firas midsommarafton i Sverige alltid på en fredag och infaller mellan den 19 och 25 juni. Ursprungligen var datumen fasta och midsommarafton firades den 23 juni och midsommardagen den 24 juni på Johannes Döparens dag, som har varit en festdag inom den kristna kyrkan i omkring 1 500 år.

Trots att midsommar infaller på olika dagar varje år tycks det vara själva dagen som står i centrum för firandet. Även om flera av de som svarat berättar att de dansar kring midsommarstång, äter sill och dricker nubbe, är ingen av dessa aktiviteter avgörande för midsommarfirandet. Att fira midsommar kan helt enkelt enbart handla om att ses (utomhus) på midsommarafton för att fira sommarens ankomst. En person jag talat med har midsommarafton som sin absoluta favorithögtid trots att hon inte har krans i håret och midsommarstång, leker, sjunger och dansar, eller äter sill och jordgubbstårta. Hennes midsommar innebär att hon varje år på midsommarafton på en plats i Stockholms skärgård träffar vänner på en middag utomhus. Med andra ord är platsen och tidpunkten de viktigaste delarna av hennes och många andra midsommarfirande.

Förändring och gemenskap

För att firandet av högtid eller utövandet av en tradition ska upplevas som angeläget och betydelsefullt behöver det anpassas till sammanhanget, till de som deltar. På så vis förändras våra traditioner över tid och anpassas efter den situation vi befinner oss i och den ålder vi är. Förändringar i traditionerna syns kanske allra tydligast i maten. Camilla, som är född 1971 och som citerades inledningsvis, skriver att ”den som är äldst i släktledet brukar bestämma över maten” men att de gärna prövar lite olika rätter. Sillsallad och sylta har ”gått bort” skriver hon, samtidigt har de ”infört karelska piroger med äggsmör efter att någon gift sig med en finne”. När hon var liten ”serverades det även grisfötter vid jul”. Men det skulle ”inte gå hem idag!”, noterar hon. Någon är dessutom vegetarian och de ”får lära sig nya maträtter” (dagf02378:16). Camilla skriver också att när barnen blivit äldre har ”paketleken” introducerats och det är ”inte bara damer i köket och lagar mat” (dagf02378:16).

När det gäller förändringar blir det också synligt att julfirande innehåller fler krav eller måsten än vad midsommar gör. De enda invändningar eller synpunkter på hur andra firar midsommar handlar om det överdrivna festandet, att firande sker inomhus eller vid någon annan tidpunkt än på midsommarafton och/eller midsommardagen.

När det gäller julfirande framkommer dock synpunkter. Flera av de som svarat är till exempel kritiska till att julen inleds allt för tidigt. Christina, född 1962, berättar att hon länge höll ”på traditionen att inte tända adventsstaken före första advent, att inte klä granen före dagen före julafton” men hon tycker att ”det har blivit svårare och svårare att stå emot när omgivningen börjar pynta och klä granen tidigare och tidigare. Det lyser adventsstjärnor och adventsstakar i nästan alla fönster 1–2 veckor före första advent” (dagf02378:30).

Andra ger dock uttryck för en avslappnad hållning till traditioners föränderlighet, oavsett om det gäller jul, midsommar eller någon annan högtid. En kvinna som brukar fira påsk, jul och midsommar, skriver att när det gäller traditioner så kan hon själv, eller tillsammans med någon annan, skapa sin egen tradition.

Det finns inga hinder... som ensamstående så ordnar jag livet efter vad jag själv tycker är viktigt...om något är viktigt. dagf02378:42

Ann-Christin, född 1951, uttrycker det såhär:

Jag brukar tänka varför gör jag detta? Får jag ett bra svar så gör jag det och är svaret sådär ... ja, då ändrar jag på det till något annat. Det kallas flexibilitet och är bra i vår moderna tid. dagf2378:48

Tidigare citerades Jan, som skriver att julen är ”årets känslomässigt starkaste dag”. Han är inte ensam om att lyfta fram stämningen och känslorna kopplade till att fira högtider. Annika, född 1981, skriver att ”stämningen är det mest kännetecknande” för henne ”när det gäller att fira högtider”. De högtider hon har ”starkast känslominnen från som liten” är också de hon fortsatt att fira som vuxen. Hon poängterar att ”ritualerna eller detaljerna” inte är lika viktiga”, de ”kan gärna anpassas lite eller till och med skippas”, men ”så länge de bidrar till stämningen för den aktuella högtiden är de välkomna” (dagf02378:39).

För Britt-Marie är det viktigast att ”familjen träffas” (dagf02378:7) och Thérèse skriver att hon och hennes familj ”är väldigt avslappnade i att om det skulle hända något som gör att en särskild rätt eller en särskild aktivitet inte kan bli av, så gör vi om det vid ett annat tillfälle” eller hittar ett alternativ som fungerar. ”Det viktigaste är ändå att ha kvalitetstid tillsammans, oavsett när i kalendern det sker” (dagf02378:19).

Sammanfattningsvis kan vi se att i svaren på frågelistan om att fira högtider handlar det om att skapa utrymme för tid tillsammans med familj eller vänner, genom att upprepa traditioner från det förflutna. Det traditionella är dock inte en egenskap hos en viss högtid utan den ges mening som traditionell när den firas i nuet. I svaren framgår också att firandet av högtider kan vara sätt att ge auktoritet till tidigare generationers kunskap och sätt att fira. Även om en högtid har olika betydelser för dem som deltar ser vi att det handlar om agerande som överförs i en socialt inramad och meningsfull process där sammanhanget och samvaron är viktig. Traditionerna kring firande av högtider ger således materiell form åt mänskliga relationer, där julen manifesterar den nära familjen medan midsommar bekräftar relationerna till vänner och bekanta.

/Susanne Nylund Skog